 Leif Jacobsson
'Söker enkla uttryck för komplexa frågor..'
De tre huvudkomponenterna i Leif Jacobssons konstnärsskap är målning, skulptur och objekt. Han kombinerar ofta alla tre till verk som är varken det ena eller andra eller allt på samma gång - väggskulpturer eller upphöjda målningar med drag av det tredimensionella.
Metall är ett ofta återkommande material i Leifs skulpturala verk - vilket ger en skarp kontrast mot den mjukare texturen på de målade ytorna.
Arbetar även med foto, video och installationer.
Leif Jacobsson - transition
en analys av Björn G Lindahl
Leif Jacobsson arbetar parallellt med traditionella två- respektive tredimensionella verk och gränsöverskridande objekt. Genomgående teman knyter samman verken och uttryckssätten till en övertygande helhet. I hans senaste verk syns hur en dystopisk framtidssyn kan vändas till en insikt om delaktigheten i medmänskligheten. Det åstadkoms genom att tiden luckras upp.
Redan i tidigare skulpturer förenade Leif Jacobsson ett arkaiskt stilideal med science fiction-estetik. Symbiosen visar hur nära historien och framtiden ligger varandra, trots att de kan upplevas som oförenliga motpoler. Man tvingas ut ur den bekväma samtiden för att sträcka ut sig åt båda hållen. I den egna berättelsen om sig själv förenas de och blir grundvalen för det egna livet. Upplevelsen av att ingå i ett större, evolutionärt sammanhang gör att man inser att man utgör en viktig del i medmänskligheten.
Hot och faror ligger som ett underliggande tema i Leif Jacobssons senare produktion. På plats framför de mäktiga fullformatsskulpturerna Warlord och Hollow Man inser man hur tiden och kriget nött ned mänskligheten. Stålbysten Warrior är mäktig genom sin en krigisk beslutsamhet. Redan titlarna indikerar krigets framskjutna plats i den mänskliga tillvaron. Ihåligheten i Warlord och Hollow Man gör dock att de imponerande, bombastiska muskelbergen subversivt undergräver tron på krigets möjligheter. Skulpturgruppen Klättrarna består av fyra vuxna personer som kryper, ett beteende som indikerar att de försöker komma undan en fara. Muskelsvällande skulpturer konfronteras med figurer utsatta för krigets och maktens förtryck.
Tomrummen inuti de ärrade, sargade kropparna visar hur ekande tomt ett liv i krig är. Det understryks av de inristade ortnamnen på Warriors söndervittrade skal. Här samsas orter från samtliga världsdelar. De förväntas få den allmänbildade att tänka på krigiska bedrifter som omskapat världen. Waterloo, Cuzco, Poltava och Dien Bien Phu, symboler för krigets grymhet, har ordnat det som en gång varit till någonting annat. Hållpunkterna ekar tomt i Warlords inre. En tryckande sorg letar sig fram. Orterna i historieboken påminner därmed om hur man själv ingår i någonting större, medmänskligheten.
Reliefobjektet Imperator är ett enormt ansikte som träder fram ur själva den materiella ytan bestående av skruvar, spikar och växtliknande spån. Metoden är ett kreativt sätt att spela på motsatsen blottat-dolt. Ansiktet, med slutna ögon och läppar, tycks vara på väg att ta plats i världen alternativt slukas av densamma. Bilden av den allestädes närvarande makten letar sig fram. Den perfekt utövade makten får de styrda att tänka och handla i linje med makthavarens vilja, utan att ens reflektera över varför de tänker och handlar på detta sätt. Är det därför Imperator ler? Kanske har undersåtarna precis accepterat deltagandet i ett nytt krig som kan utöka antalet inristade orter på Warlords ärrade skal?
Tung sorg och kopplingen forntid-framtid återfinns även i akrylmålningen Expansion. Den exemplariskt ordnade, färgsprakande staden skulle gjort varje stadsplanerande romare grön av avund. Spikraka vägar delar in staden i kvarter som sträcker sig hela vägen ut utanför dukens gränser. Inte ens rymden utgör ett hinder för mänsklig expansion. Science fiction-temat återkommer, liksom hotet om våldet. Det märkliga fågelperspektivet leder nämligen in blicken i en cockpit. Frånvaron av en landningsbana i staden förvandlar blicken till stridspilotens. Frånvaron av människor i staden understryker den överhängande faran och undergångstemat. Krigets elegi är bara en knapptryckning bort.
Färgmönster på en rund yta leder genast associationerna till en kartbild. De okända färgvalen liksom de lika okända formerna på dessa geografiska storheter i Rotator I-II får den egna världsbilden att snurra till. Vad har fått den kända världen att förvandlas till någonting okänt? Krig? Naturkatastrof? Expansion till nya världar? En underliggande oro letar sig ånyo fram i Leif Jacobssons verk. Om inte omritningen av kartan är en möjlighet till större samhörighet. Allt vänds till hoppets tecken.
I Phase I-III arbetar Leif Jacobsson effektivt med att ställa form och färg mot varandra, samtidigt som dessa konstnärliga enheter berikas av varandra. Denna triptyk består av en avrundad rektangulär form i silvermetallisk färg. Formen bryts upp av en färgsprittande, människoliknande form. Sistnämnda rör sig genom triptyken. I vänsterdelen ligger den som ett urgröpt hål i silverformens inre. I mittdelen ligger den upphöjd, som på lit de parade, för att åter sjunka ned som urgröpt hål i den avslutande högerdelen. Människoformens rörelse genom triptyken antyder en berättelse om hennes egen uppgång och fall ur ett evolutionärt, ett statsmässigt eller ett individuellt perspektiv. Låter man de sprudlande färgmönstren på människoformen bli hennes innersta byggstenar visar triptyken dessutom hur alla innerst inne består av samma byggmaterial. När titeln dessutom kan utläsas som ”face” understryks ytterligare hur man kan se sig själv i resten av medmänskligheten.
I sin senaste produktion visar Leif Jacobsson på ett tydligt sätt hur det går att skapa verk som ställer vedertagna självklarheter på huvudet. Kopplingen till antika och arkaiska ideal, uppblandade med science ficiton-uttryck, gör att man kan sätta in sig själv i ett större sammanhang. Det ständigt närvarande och underliggande hotet om fara i verken är en uppmaning att själv ta ett större ansvar för medmänskligheten. Så långt bär Leif Jacobssons verk.Utbildning
Konstfackskolan, Stockholm, 1982-1983
Konstakademin, Köpenhamn, 1983-1984
Konsthögskolan, Stockholm, 1984-1988. Utställningar
Separatutställningar, urval:
Galleri K, Västerås 2014
Stenhuset, Surahammar 2014
Galleri Ingela S 'Transition', Stockholm 2012
Konstnärernas höstsalong, Kista 2009, 2010
Strömmen, Gnesta kommunhus, Gnesta 2009
Artlab 'Ancient future' Stockholm 2008
Artlab 'Objektifieringar' Stockholm 2007
Artlab 'True colors' Stockholm 2006
Artlab Stockholm 2005
Artlab Stockholm 2004
artfarti studios Stockholm 2003
Galleri Jan Wallmark, 'Earth - Unearth' Stockholm 2003
Galleri Studio 5 Stockholm 2002
Edge Stockholm 2001
Galleri Studio 5 Stockholm 2000
Galleri Magnus Karlsson Västerås 1992
Galleri Bild och Form Västerås 1990
Galleri Jan Wallmark Stockholm 1988
Galleri Mejan Stockholm 1987
Galleri Oscar Stockholm 1984
Galleri Bleue, Stockholm 1984
Rådskaelderen, Charlottenborg, Köpenhamn 1983
Konstfack, Vita havet, Stockholm 1982
Samlingsutställningar, urval:
Affordable Artfair, Stockholm 2012, 2013, 2014
"Röda rummet" Galleri Ingela S Stockholm 2012
Artlab, Knypplan, Örbyhus 2010, 2011,2012
Konstnärernas Höstsalong, Kista 2009, 2010
Artlab Cute - Execute Stockholm 2007
Artlab Stockholm 2005
Artifarti studios, Stockholm 2003
Galleri studio 5 Stockholm 2001
Galleri Tersaeus Västerås 1999
Konstmässan Sollentuna 1992
Konstmässan Sollentuna 1990
"Ung sommar" Södertälje Konsthall 1988
"Ungt", Kulturhuset Stockholm 1984.
|
