Tempera Tempera. Färg med ägg eller kasein som bindemedel. tempera, målarfärg där bindemedlet utgörs av vattenlösliga limämnen med eller utan tillsats av emulgerade oljor. Äldst är s.k. mager tempera (utan olja), som var allenarådande inom tavelmåleriet under medeltiden. Bindemedlet var då enbart äggula (äggtempera). Andra bindemedel är kasein, gummi arabicum och honung. Fet tempera, vari torkande oljor ingår, anses ha uppfunnits av den flamländske målaren Jan van Eyck. Den ger starkare djupverkan och lyster än mager tempera. Tempera görs traditionellt genom att pigment blandas med äggula och vatten. När vattnet avdunstar torkar färgen och resultatet blir ett hårt färglager av hög varaktighet. Färgen torkar mycket snabbt (minuter) och detta påverkar arbetssättet som måste vara bestämt och exakt. Numera tillverkas temperafärg på olika sätt, ett exempel är Rowney som tillverkar tempera baserat på ägg och linolja, andra tillverkare använder olika emulsioner i stället för ägg. Utmärkande för all tempera är dock att den är utspädbar med vatten.

Tesselering Tesselering er et matematikkbegrep for å fylle ut en flate med flere mindre, slik at de ikke har gap seg imellom, og heller ikke overlapper. Begrepet kan også brukes tilsvarende for andre overflater, f.eks. kuleskall (fotballmønstre). M.C. Escher brukte mange varianter av tesselering i sin grafikk, men han var verken først eller sist til det i kunsthistorien. I latin var tessella en liten bit av keramikk, stein, glass eller metall til bruk i mosaikk. Tessela betyr «liten firkant» og er en forvanskning av det greske ordet for 4 (tetra). Källa: http://no.wikipedia.org/wiki/Tesselering Maurits Cornelis Escher, född 17 juni 1898 i Leeuwarden, död 27 mars 1972 i Hilversum, var en holländsk konstnär, som ägnade sig åt att utforska matematikens och filosofins mysterier med hjälp av konst.

Tintning Tintning.Färg blandad med vitt.

Tjärfärger Framställs ur stenkol. Ger klar gul och klar röd färg.

Ton Ton. En färgs relativa ljus- eller mörkhet.

Torrnålsgravyr Torrnålsgravyr, kallnålsgravyr, konstgrafisk teknik där linjer ristas in i en kopparplåt med hjälp av nål, precis som vid etsning. Metoden, som kallas torr i motsats till den våta etsningen, bygger på att nålen plöjer upp vallar, den s.k. graden, på linjens sidor. När plåten färgas in stannar trycksvärtan dels i den graverade linjen, dels bakom graden. På avtrycket får linjerna då en luddig sammetsmjuk karaktär som är typisk för tekniken. Två svenska konstnärer som med framgång använde tekniken är Axel Fridell och Bertil Bull Hedlund.

Torrnålsgravyr När Rembrandt ville ha en djupare svärta i sina etsningar gick han över dem med torrnålen- Han fick då fram det varma innerliga dunkel som förtätar stämningen i många av hans blad, inte minst de med religiösa motiv. Torrnålsgravyrens karaktär är just den att den ( till skillnad från kopparsticket och etsningen) ger en varmare, mjukare ton. Torrnålslinjen ritas i plåten med en spetsig nål, som åstadkommer ett spår omgivet av små "plogvallar". När plåten infärgas vid tryckningen kvarstannar färgen förutom i fördjupningarna även runt vallarna, vilket ger linjen en luddig svärta. Skrapar man bort dessa vallar ( grader) blir linjen tunn, ren och distinkt. Om man tar i kraftigt med en stålnål blir linjen mycket bred och dramatisk, med en diamantspets kan man å andra sidan åstadkomma spindelvävstunna spår i metallen. Torrnålsgravyren ger alltså utrymme för vitt skilda konstnärstemperament. Gemensamt är dock att metoden är direkt och ställer stora krav på precision och säkerhet i tecknandet. De första torrnålarna gjordes av anonyma mästare på 1400- talet. Dürer är den första kända torrnålsgrafikern. Tekniken har sedan använts av många konstnärer genom århundradena, ofta i kombination med andra djuptrycksmetoder. Den stora mästaren i vårt land är Axel Fridell som huvudsakligen ägnade sitt konstnärsskap åt denna teknink. Han utarbetade sina plåtar minituöst, om- och överarbetade motiven, skrapade bort och lade till. Prövade olika sätt at trycka plåtarna, rentorkade eller med kraftig ton Slutresultatet blev ofta blad av stor klarhet och skönhet och med ett varmt skulpterande ljus.

Torso Torso. Benämning på mänsklig figur som saknar armar, ben och ibland också huvud.

Transparent Transparent. Anger att färgen ej är täckande, lämplig för lasering.

Triptyk Triptyk (av grek. triptychos "trefaldig") är en tredelad altartavla med en mittdel (corpus) och två flyglar som kan stängas som ett skåp. Dessa förekommer i kyrkor sedan 1300-talet och stängdes och öppnades under vissa högtider för att markera kyrkoårets olika delar, till exempel under fastan. Numera används ordet även för tredelade bildkonstverk i allmänhet. Konstverk bestående av tre separata delar som bildmässigt hör ihop.

Trompe l'œil Trompe l'œil (franska ’som bedrar ögat’, av tromper ’bedra’ och œil ’öga’), synvilla, ett sedan antiken inom konsten utbrett framställningssätt som försöker göra det omöjligt för ögat att skilja mellan ett målat och ett verkligt föremål. En realistisk målning som kan förväxlas med verkligheten. (Yrjö Edelmann). Trompe l'œil kan användas som bildmotiv eller, från mitten av 1400-talet och framför allt i det holländska 1600-talsmåleriet, utgöra en egen bildtyp.

Trycktekniker Man kan dela in sätten att framställa grafik i fyra huvudområden - högtryck, djuptryck, plantryck och genomtryck. Högtryck menas att det färdiga tryckets färgområden har absorberats från tryckmediets upphöjda delar. Ett exempel är träsnittet där färg valsas ut över träplattan (tryckmediet) och avsätts på de delar av plattan som inte skurits bort.I tryckpressen avsätts sedan färgen på papperet. Djuptrycket fungerar på så sätt att färgen samlas i tryckmediets nedsänkta delar och trycket i pressen tvingar ned papperet i fördjupningarna där det absorberas. Ett exempel på detta förfarande är kopparsticket där man graverat ut linjer i plåten som "håller" tryckfärgen. Plantrycket utnyttjar det faktum att fett och vatten stöter bort varandra - alltså behöver tryckmediet inte nivåskillnader. Litografi är ett exempel på detta, feta partier på stenen avsätter fet tryckfärg på papperet i pressen. Genomtrycket liknar schablontrycket där färgen passerar genom tryckmediet vid tryckningen - i screentrycket passerar färgen genom en finmaskig duk varpå bilden överförs till papperet.

Trägravyr Trägravyr är en grafisk metod, där man i ett mycket hårt träslag åstadkommer en bild med hjälp av sticklar som vid framställandet av kopparstick. Metoden uppfanns av britten Thomas Bewick och fick mycket stor betydelse för bok- och tidningsillustrationer under 1800-talet.

Träsnitt Träsnitt är en grafisk teknik där bilden ritas på den plana sidan av träblocket (vanligtvis päron- eller alträ), och det som skall förbli vitt skärs bort med ett håljärn eller en kniv; det som inte skurits bort blir svart i det färdiga trycket. Träsnittet räknar gamla anor. Det är den äldsta av de grafiska teknikerna. När man lärde sig metoden att göra papper i Kina århundradet efter vår tideräknings början blev det möjligt att trycka böcker och bilder i träsnittsteknik. Till Europa kom pappret i slutet av 1200- talet och under nästa århundrade dyker de första träsnitten upp, svartvita bilder, spelkort och helgon. Metoden fick snabb spridning och träsnittet blev en folklig konstart med religiösa och profana bilder i stora upplagor, ofta i starka färger. Redan på 1500-talet inföll en nästan oöverträffad blomstringstid för träsnittet med mästerligt skurna blad efter förlagor av konstnärer som Dürer, Holbein och Cranach. I den moderna grafikens historia intar Gauguins och Munchs träsnitt en särställning. Träsnittet kan man likna med en stämpel. De upphöjda partierna färgas in och ger bilden. I fördjupningarna är träet bortskuret med knivar och stämjärn. Man valsar på ett jämt färglager på träplattan "stocken". Sedan passar man in ett tunt papper (ofta japanskt) över bilden och därefter gnider man med baksidan av en sked tills hela bilden har fastnat på pappret. För större upplagor använder man en högtryckspress. Liksom vid de flesta grafiska tekniker blir bilden spegelvänd. Träsnittet skäres i allmänhet i längdträ och många konstnärer utnyttjar träets ådring i sin bild. (Det mest kända bladet är nog Munchs "Kyssen".) Andra störs av ådringen och föredrar homogena material som linoleum där skärjärnen obehindrat kan föras i alla riktningar.

Tuschmåleri Tuschmåleri, monokrom målning med tusch som späds till varierande styrka. Konstarten är särskilt omhuldad i Östasien, där den står kalligrafin och penselteckningen nära. Tekniken utvecklades i Kina under första århundradet f.Kr. och är fortfarande den dominerande målningstekniken i Kina. Det kinesiska tuschmåleriet, liksom kalligrafin, fick stort inflytande på europeiskt måleri i slutet av 1800-talet (impressionisterna) och även senare för utvecklingen av den abstrakta expressionismen i USA.