Svenska konstnärer www.svenskakonstnarer.se
Om konstnären
Galleri
Bildspel
Gästbok
Länkar
Visitkort
Meddelande

 


Erling. JohanssonErling. Johansson
Promoverad hedersdoktor vid Luleå Tekniska Universitet, filosofiska och tekniska fakultet.

Verksam i teckning, måleri, monumentalkonst, konstnärlig kortfilm. Lärare i kurserna i porträttmålning under 20 år vid Gerlesborgs Konstskola. Vikariat för professor Georg Suttner vid Konsthögskolan i Umeå.


Utdrag ur utställningskatalog, Svenska Kulturinstitutet, Paris:
Erling Johansson kommer långt norrifrån i Sverige och dessutom från en miljö som religiösa skäl motsatt sig varje form av avbildande - men i sitt måleri anknyter han på intet sätt till någon lapsk tradition… Hans målningar - som oftast har ett mycket stort format - utvecklar en oerhörd styrka och häftighet - utan att därför ha det minsta gemensamt med Bengt Lindströms måleri från närliggande trakter…
Ty arkitekturen i Johanssons måleri är strängt, nästan kubistiskt genomförd. Och vad hans landskap och porträtt beträffar, så har de förvandlats och fått en metafysisk dimension. För konstnären är det väsentliga att återge motiven som "värmebilder av själen" dvs blottlägga tingens "inneboende utstrålning", som synligggörs med hjälp av en mosaik av mångfärgade, ljusstarka färgfläckar. Alltså ett slags färgtöcken som gradvis låter oss ana motivets uppbyggnad och form - detta gäller såväl om landskap som om porträtt… Ty Erling Johansson är, utan den ringaste tvekan, en av de verkligt stora och mycket självständiga porträttmålarna i vår tid.
Ragnar von Holten, Direktör för Svenska Kulturinstitutet i Paris 1985 - 1988.


Studieresor:
Ryssland, Grekland, Spanien, Italien och Amerika


Nationella Stipendier och Priser:
Gerhard Bonniers Stipendium, Konstakademien, 1961 Konstakademien och Sveriges Konstföreningar, Stora Konstlotteriet 1962 Konstakademien, Carl Larsson Stipendium 1963 Doktor Emil Bergs Stora Resestipendium 1965 Svenska Filminstitutet, högsta kvalitetsutmärkelse 50.000 kr, 1968 Konstnärsstipendienämdens Arbetsstipendium 1970 Konstakademien, Statens Stora Arbetsstipendium 1971, 1972, 1976, 1977 Konstakademien, Statens Målinriktade Arbetsstipendium 1980, 1983 Långtids Ateljestipendium i Paris (3 år)


Utbildning

Bildkonststudier vid Akademien för de Fria Konsternas Skola (Konsthögskolan) "Konsthögskolan" 1956-61 Högre avdelningen vid Akademi Ateneum Helsingfors, Finland 1961-63.


Representationer i teckning, måleri och film

Nationalmuseum och Moderna Museet i Stockholm
Linköpings Museum samt Gustav VI Adolfs samlingar
Statens porträttsamling, Gripsholms slott
Stadshusets porträttsamling, Stockholm
Rovaniemi Museum, Finland
Ålands konstmuseum, Finland
Flertalet Landsting
Statens Konstråd
Statens filmhistoriska samlingar, Konstnärlig kortfilm och synopsis
Filmerna visade i TV i Sverige, Danmark, Belgien, Holland och USA
Moderna Museet, Santa Vittoria, Brasilien, Internationellt Cinema hederspris
1968 Svenska Filminstitutet, Högsta Kvalitetspriset 1968 (Anima Mundi)
Chicago, USA 5:e Internationella Filmfestivalen "Hugo" Högsta kvalitetsutmärkelsen, första pris 1969 (Anima Mundi)
Representerade Sverige i Ungdomsbienalen i Paris 1969-70
Representerade Sverige vid Museum of Modern Art, New York 1970
Representerade Sverige i Bienalen i Rostock 1971
Representerade Sverige vid Svensk Konst, Bienalen i Mexico 1977
Repr. svenska konstnärer i The Kitchen, New York & Los Angeles 1983
Representerade Sverige vid Moderna Museets utställning i Bonn, Tyskland 1996


Offentliga Utsmyckningar:

Stockholms stad, Västberga gymnasium, textil vägg.
Kiruna stad, Vittangi skola, träskulptur, 87 m.
LKAB, mosaikvägg vid fd folkets hus, Malmberget.
Norrbottens läns landsting, Lekskulptur och utsmyckning av simhall Gammelängskolan Boden.
Norrbottens läns landsting, Nya lasarettet i Gällivare, ridåkomposition och färgsättning av rum.
AMU-center i Gällivare, experimentella skulpturer i verkstäder.
Norrbottens läns landsting, vårdcentralen Haparanda, mekanisk mobilskulpt.14 m.
Scouternas hus i Falun, 4 väggar.
Statens Konstråd, Totalmiljö, 9 väggar och golvkomposition till Armens Tekniska skola A.T.S., Östersund.
Strandgården, Skellefteå, utsmyckning 20x14 m. målning inkl. elektroniskt drivna skulpturgrupper 1985.
Nya Norrbottensteatern, Luleå, utomhus fasadsmyckning c:a 120 kvm "Människornas Lyft och Eld" lackerat järn 1986.
Gällivare Museum, Kosmiska Cirkelkompositioner med 5000 människofigurer föreställande Gällivare och Malmbergets födelse, väggmålningar, 1983. NEX hotel i Gällivare, 22 m. målning av Fågel Fenixmyten i pelarsalen 1984.
Musikskolan Falun, skulpturgrupp "Fiolspelande barn" 3,4-4 m. Lack, järn 1996.
Gällivare, Polcirkelportalen. Lackerad järnskulptur på myren vid Härkmyran, 1999.
Kiruna simhall skulpturutsmyckning 2003.
Viksjö centrum i Järfälla 4 väggar och tak.
Piteå: "Det spelande barnet frånhavet" Skulptur i Lackerat järn. Skulpturparken Piteå, 2007. "Den långa dansen" Akrylmålning 20 m. Konserthuset Piteå 2008.


Separatutställningar i Sverige 1963-2011:

Galleri Doktor Glas, Galleri Kavaletten, Konstakademien, Konstnärshuset, Galleri Moderne, Galleri Prisma, Sveagalleriet - Stockholm
Galleri Aveny, Göteborg
Galleri Händer, Malmö
Dalarnas Museum, Falun
Linköpings Museum
Norrbottens Museum, Luleå
Gällivare Museum
Bodens Konsthall
Nordanå Konsthall, Skellefteå
Norrtälje Konsthall
Uppsala Konsthall
Piteå Konsthall
Söderhamns Konsthall
Varbergs Konsthall
Tomelilla Konsthall
Stadshuset i Kiruna, 1999
Stadshuset i Falkenberg
Smålands Konstarkiv, Värnamo
Ekeby Qvarn, Uppsala, 1996, 2001
Konstens Hus, Luleå, 1996-97
Konstfrämjandet, Örebro, 1998
Konstfrämjandet, Karlstad, 1999
Polarvinternatten 2000, Gällivare
Tomarps Kungsgård, Kvidinge, 2002
Karlskrona Konsthall, Båtmanskasernen, 2002
Konstakademien, Galleri Öst, Stockholm, 2003
Àttje, svenskt fjäll och samemuseum, Jokkmokk, 2005
Konsthantverks centrum, Persåsen, Oviken, 2005
GAALTIJE, Sydsamiskt kulturcentrum, Östersund, 2005
Galleri Eklund Wallmark. Stockholm 2006
Norrbottens Museum, Luleå, 2006
Enköpings Konsthall, 2007
Landstingshuset i Luleå, 2007
Kalix Konsthall, 2008
Silvermuseet i Arjeplog, 2009
Galleri Skåda, Luleå, 2009
Studio Acusticum, Piteå 2010
Väsby Konsthall 2011


Internationella separatutställningar:

England: Upper Street Gallery, London 1974

Finland: Konstsalongen Bäcksbacka, Helsingfors, 1984
Konstmuseet i Rovaniemi, 1986
Konstmuseet i Mariehamn, Åland, 1986
Aines Konstmuseum, Tornio, 2002

Norge: Nord-Norska festivalen, Harstad, 1987
Bodö Konsthall, 1990
Artic Galerie, Tromsö, 1991
Stavanger Konsthall, 2001

Danmark: Galleri Marius, 1990

Frankrike: Svenska Kulturinstitutet, Paris 1987
Cité Internationale des Arts, Paris 1992
Galerie CCC, Paris, 1994
Hôtel particulier des Bourdonnais, Versailles, 1993v Grand Salon Broca, Paris 1994
Galerie Etienne de Causans, Paris, 1994
Hôtel de Ville, Marly-le-Roi, 1994
Galerie Maintenon, Tours, 1994
Galerie Rolf Rûckert, Paris, 1995
Galerie Maintenon, Tours, 1995
Galerie Chateauneuf, Tours, 1995
Galerie Crédit Agrécole Touffenet, Poitiers, 1996
La Tour Saint Aubin, Angers, 1997
Le Moulin du Roc, Niort, 1998
Galerie Maintenon, Tours, 2001
Cité Internationale des Arts, Paris, 2002
Galerie-restaurant Chez Yin, Paris, 2004
Kinas Kultutcentrum i Strassburg, 2012


Inbjuden att deltaga i konstmässor:
Belgien: Gent 1993
Frankrike: Utställningen "Le feu du renard" Slottet, Tours 1996
Salon D¹Automne, Paris, 1996 - 2012
Comparaissons, Paris1998, 2002
Les Inattendus, Paris, 2004
Figurations Critique, Paris 2003 - 2011
Salon D´Automne, Musée de Hainan, Kina, 2012


Ur Ewa Rudling's bok Svenska Konstnärer - Prisma 1998.
Jag föddes i en by där landsvägen tog slut. Sarvisvaara ligger nära Nattavaara som i slutet av 40-talet tog rekord i kyla med -57grader. De båda byarna ligger i Lapplands innersta, mitt i skogslandet, mitt i vildmarken. I december månad trycker ett ogenomträngligt mörker naturen och i det kompakta svarta mörkretl yser de tungt snöhöljda träden spöklika. När de första solstrålarna infinner sig efter det långa mörkret lyser de så lågt efter marken mot den utkristalliserade snön att det bildas ljusbrytningar med regnbågens färgspektra över vidderna.

I denna miljö var min far byns predikant för laeststadianismen. Denna lära förbjöd oss att ta in blommor som dekoration i husen och lärde att genomskåda världen och ta avstånd från mode, skönhet och intelligentia - dessa djävulens iscensatta villfarelser - blott ett bländverk!

När jag var fem år åkte jag släde över vidderna med min far. Jag låg nerpackad under fårskinnsfällar med näsan pekande mot den klara stjärnhimlen som sakta gled förbi. Då såg jag till min stora förvåning en eld i regnbågens alla färger som brann däruppe. Min far sa att det var "Rävens eld" (det finska namnet på norrskenet). Detta förvånade mig mycket. Hur kan en jordbunden räv som springer på marken framkalla en eld i himlen? Denna barndomsupplevelse i kombination med vildmarksupplevelsen där solens släpljus framkallade regnbågens färger i snöns kristaller har genom åren gett mig stor inspiration. Redan under den tidiga barndomen tävlade jag med min bror som tränade för att bli tecknare för postorderkataloger. Om kvällarna var vårt hem samlingsplats för historieberättare. Då tävlade vi om vem som bäst kunde skildra de mest karaktäristiska fysionomierna. Dessa byberättare var berättartekniska genier och kunde med sina ord framkalla livliga bilder i lyssnarens inre. Vårt hus var också en kyrka där berättarens upprepningsteknik kunde framkalla extaser genom framkallandet och förtätandet av ordbilder. Genom fascination av allt detta väcktes mitt stora intresse för filmkonsten.

Jag är tecknare, målare, miljöskapare och filmare.

Jag målar människan som okänd, men försöker framhäva inre egenskaper som om de vore ett arkitektoniskt landskap. Som tecknare vill jag med superkänslig linje fånga det karaktäristiska i människan, såväl i grundhållning som i rörelse, så förandligat att man kan förnimma modellpersonens innersta tankar. I mitt måleri använder jag ofta människan som modell, som jag kartlägger och granskar. En okänd kontinent där jag hittar arktektoniska och vegetatoniska strukturer, information och kunskap om formens beskaffenhet. Jag belyser mina modeller med starka lampor. Efter en stund uppenbarar sig ett tydligt färgspektra där alla färger ingår. Jag kallar dessa färger för personens energifält. Det uppträder ofta i form av facetter som blir signaler. Hela människobilden byggs upp av de signaler och syner jag iaktagit vid granskning av människans natur. Jag upplever dessa som verkliga. Hela människan blir då som en kristall där ljusbrytning i färgerna blir själva själen (modellens psykiska tillstånd), liknande termobilder (värmebilder) som används vid diagnos på sjukhus. Med sin höga färgskala vill målningarna ropa ut de upptäkter och syner jag iaktagit för att överrösta bruset i det moderna signalsamhället.

Jag har uppfört ett trettiotal verk i offentlig miljö. Min mening är att skapa utåtriktade konstverk i motsats till de etablerade inåtvända estetiska verk där konsthitoriken måste läsa upp ett recept för att tyda det inåtriktade. Alla människor skall kunna känna en fysisk och själslig kontakt med konstverket. Jag anser att de offentliga verk som finns, är till för att förbättra människans hälsa just genom den naturliga kontakten. Jag arbetar som en scenograf med hänsyn till människans verksamhet och rörelse i rummet och gör det till en arkitektonisk helhet som skall komplettera en totalupplevelse.

I mina filmer strävar jag efter att arbeta med bilder på samma sätt som en musikkompositör gör med toner, rytmer och takter. Genom att ge en upprepande rytmisk förskjutning fungerar filmen som en hypnotisk seans som talar direkt till ditt undermedvetna.


Erling Johansson och själens färgskala

Erling Johansson är från en liten by i närheten av Nattavaara i Lappland. Första gången jag träffade honom berättade han med sin låga, nästan viskande röst om en syn han hade som pojke. Han stod i kylan utanför husets fönster och såg sin döda farmor sitta därinne i en gungstol. En annan gång såg han några rymdfarkoster sänka sig mot marken. Han berättade om den femtiogradiga kylan under vintern och hur snövallarna på båda sidorna om vägen avskärmade honom från alla synintryck. Det var en vit värld, fattig på bilder, där människorna i generationer tillbaka har drabbats av visioner.

Erlings pappa var laestadiansk lekmannapredikant. Jag vet inget om hans tidigare förfäder, men jag är säker på att där måste ha funnits "tie-täjät" eller shamaner, som kunde skåda in i det som var fördolt för vanligt folk och vilkas själar under trancen kunde frigöra sig från kroppen och färdas vida omkring.

Själar är något som intresserar Erling Johansson.

Hur får man syn på någons själ? En norsk poet, Jan Erik Vold, har skrivit en dikt om själen som något blint inne i ansiktet, inne i ögonen, som blir synligt i leendet. 10 cm utanför ansiktet.

Erling Johansson målar själar som finns i modellernas ansikten, men oframkallad. Hans porträtt är i stort format, och huvudena fyller ofta nästan hela duken. Han vill rikta åskådarnas uppmärksamhet på det som finns i ansiktet, inte det som omger det. Han aktar sig för att själv styra de porträtterade, gör inga försök att arrangera bilderna utan underordnar sig modellerna. Genom att belysa dem med starka lampor, får han ansiktenas strukturer och färgskiftningar att framträda. När han funnit dem, vrider han upp färgskalan till klara, lysande färgackord.

Många blir provocerade av Erling Johanssons konst. Det beror inte bara på att våra konventioner om hur porträttkonst skall se ut får sig en törn. Det sammanhänger också med att Erling Johansson bejakar det som benhårda rationalister inte vill ta på allvar: drömmar, synskhet. Från födseln har han ett arv, som många andra har fått läsa sig till hos Jung och Steiner och den parapsykologiska litteraturen. I likhet med parapsykologerna intresserar han sig för hur dolda skikt i vårt psyke kan uppenbaras med hjälp av modern teknologi. Hans porträtt har blivit kallade "värmebilder av själen", och de har onekligen en släktskap med de värmefotografier man sett avbildade.

Häromåret var han i Los Angeles. Ett av de porträtt han målade där föreställer en ung neger. Som vanligt blev det en "själens värmebild", men en fläck på ena hakspetsen bröt sig ur mönstret. Erling upplevde det som om färgen smärtade. Han berättade om sin reaktion för modellen, som förvånad talade om att han faktiskt hade ont just där.

När jag hör Erling berätta om denna upplevelse, kommer jag att tänka på historier jag hört om ännu verksamma traditionella botare, folk med "elektriska händer" som kan lokalisera smärtor. Det mystiska är hela tiden närvarande i Erling Johanssons privata värld, och därför upplever han också ständigt fantastiska ting. En munk i USA blev så fascinerad av ett av hans porträtt att han lovade att visa det för påven. Jag är övertygad om att påven kommer att förstå vad porträttet handlar om, när han får se det: att människan har en själ, som kan glöda av färger.

Själv tycker jag att det finns något festligt och befriande i hans stora porträtt. Vi lever i ett land där självutlevelsen är satt på sparlåga och aggressionshämningar är större problem än motsatsen. Vilken upprättelse av det unika och färgsprakande i varje människa är inte Erlings tavlor! Dessutom är jag osofistikerad nog att hänföras över att det är så fenomenalt "likt". Erling Johansson har ända från barndomen ritat av människor, under långa perioder i hemlighet eftersom allt avbildande av Guds skapade verk var förbjudet bland laestadianerna, och han har till mästerskap utvecklat sin förmåga att återge det karakteristiska i ett utseende i några enkla och djärva linjer. Se på hans teckningar, de visar hur suveränt han kan fånga ett ansiktsuttryck, en rörelse i flykten. Som tecknare har Erling Johansson i sina bästa stunder en sinnlig, lätt linjeföring som påminner om Picassos.

En mindre del av Erling Johanssons produktion består av landskapsmålningar från Lappland. I grunden är det samma metod som kommer till användning här som i porträtten: att underordna sig motivet, leva sig in i det, att lyfta fram och förstärka ett mönster. Oftast är det fråga om snölandskap, där formarna får karaktären av magiska tecken mot det vita. Men har man vistats uppe i norr, så slås man också av att bilderna stämmer med ens egna svårgripbara upplevelser av landskapet, det är "likt" här också. Erling Johansson målar landskapets själ.

Bengt af Klintberg


Svenska Institutet
Stockholm den 10 mars 1997
Ärende: Naturens Ansikte, angeläget budskap till mänskligheten

Bäste Jonas Andersson,
Som komplement till den ansökan som konstnären Erling Johansson insänt till Framtidens Kultur vill jag härmed framföra mitt fulla stöd för projektet.

Erling Johansson har en mycket framlyft position inom den fria konstnärliga filmen i Europa och i USA. I samband med den omfattande filmserie som Svenska Institutet arrangerade i USA för ett antal år sedan - Swedish Avantgarde 1924-1990 - A Retrospective, blev Erling Johanssons filmer Anima Mundi och Expulsi vid flera visningar de mest uppmärksammade filmerna i det svenska utbudet. Han har fått en legendarisk framtoning med verken från 60-talet och väckt intresse bland mycket namnkunniga filmkritiker som till exempel Jean Mitry i Frankrike.

Det är med förhoppning om att han med stöd från Framtidens Kultur skall kunna fullborda sitt sedan många år planerade filmprojekt Naturens Ansikte, angeläget budskap till mänskligheten, jag skriver detta brev.
Fil.Lic Henrik Orrje


Moderna Museet
Filmerna "anima Mundi" från 1965-67 och "expulsi" från 1969-70 av Erling Johansson ingår i Moderna Museets filmsamling. de är båda lysande exempel på konstverk där den rörliga bilden (filmen) använts som konstnärligt utrycksmedel.

Erling johanssons båda verk finns självklart med bland de filmer som under hösten 1996 kommer att visas i Kunst und Ausstellungshalle i Bonn, när museets samlingar av måleri, skulptur, fotografi, film och video visas där. Hans filmer ingår i varje expose över svensk s.k. experimentfilm och utgör lysande stjärnor i den traditionen som börjar med Viking Eggelings "Diagonalsymfonin" från 1924.

Erling Johanssons filmer vittnar om att hans konstnärligt starka individualistiska uttryck och säregna poetiska kraft och musikalitet, på ett mästerligt sätt kunnat förenas i det svåra uttrycksmedlet: film.
Stockholm den 10 maj 1996
Monica Nieckels


Stig Johansson Svenska Dagbladet 1976
...är utan tvivel en av våra mer särpräglade målarprofiler. ...tex i sina teckningar kan han med de enklaste medel skapa förbluffande ting.

Olle Granath, Dagens Nyheter 1979
Huvudena har en tung kraft som verkligenger intryck av att frilägga de särdrag i karaktären som finns bakom vardagsjaget... ett måleri som står alldeles för sig själv i dagens svenska konst.

Lars Erik Åström, Svenska Dagbladet 1963
...ett festligt uppbåd av lysande färg och explosiv form. Han målar nästan bara figurer och ansikten och är tydligt intresserad av att fånga det karaktäristiska och det själsliga uttrycket...i teckningarna ser man hur väl och uttrycksfullt han mäktar förenkla formerna och säga något väsentligt med några få streck...dessutom känns det befriande att någon gång få uppleva ett så starkt och livfullt skapande som handlar om människan och de andliga värdena.

Tord Baeckström, Göteborgs Handels tidning 1982
...han målar människor - men därvidlag ser han förbi eller genom deras yttre apparation för att med färger och linjebyggen ta fram en idé om deras verklighet och närvaro. Det är en sannskyldig färgstorm...men det är färger som lever och arbetar med och mot varandra i tongångar som skiftar från bild till bild...de skiftande färgsignalerna i dessa koloristiskt monumentala bilder, suggestionen av en karaktär, en närvaro. Och de gör det med en rungande aplomb.

Eugen Vretholm, Konstrevy 1963
Erling johansson exploderar i en färgstark utåtvänd expressionism... (han satsar friskt och djärvt och kan få sina dukar att fräsa och tända) och gör det förmodligen av skenbart vårdslöshet förträffliga karaktäristiker.

Bengt Olvång, Aftonbladet
...en av de hetaste utställningar som gästat stan på länge. Stora, dramatiska porträtt meed färgmönster lika djärva som på Jawlenskys tid. Som synes intar han en position mittemellan de verbalinspirerade mystikerna och samtidens positivistiska vetenskapsmän med deras värmekameror och kvantitativa beräkningar... det är långt ifrån någon maskin som iaktagit sina medmänniskor utan en ytterst sensibel och levande konstnär.

Beate Sydhoff, Svenska Dagbladet
...ett tag kändes det som om han skulle gå förlorad för målarkonsten för att istället helt gå upp i sina filmer. I så fall hade en av de märkligaste koloristerna i den samtida konsten i Sverige försvunnit...det överväldigande i Erling Johanssons måleri ligger i den suveräna friheten i färgen, det stora formatet och linjeföringen som spränger sig väg genom ansiktslandskapen. Han skapar på en gång slagkraftiga förenklingar och djupt analytiska bilder. Hans stora former skulle kunna vara mycket dekorativa men stannar aldrig i ytan utan sätter i stället rummet i rörelse... Mästerliga är hans tre porträtt av målaren Erland Cullberg. De är gripande genom sin närhet men också monumentala som bilder.

Louise O'konor (konst-och filmhistoriker, docent) Filmpool Nord
Erling Johansson är en erfaren konstnär och filmskapare; han är bl.a. också en framstående porträttmålare

Erling Johanssons filmspråk är personligt, suggestivt och nyskapande. han har tillfört filmkonsten nya uttrycksmedel vad gäller bild och ljud. Hans arbetsmetod kräver tid och tålamod, eftersom han strävar efter att gestalta en värld bortom det realistiska återgivandet av verkligheten. Han använder symboler och metaforer och söker avbilda en inre verklighet, en känslomässig upplevelse av tillvaron.

Jag har följt Erling Johanssons konstnärskap i flera decennier och genomförde i början av 1990-talet en föreläsningsturné i USA, "Swedish Avantgarde Film 1924-1990", där verk av honom visades.
Stockholm den 15 juni 2002


Till Länsstyrelsen i Norrbottens Län
Såvitt jag kan förstå har projektet Naturens Ansikte stora möjligheter att bli ett intressant och värdefullt verk. Jag är sedan länge förtrogen med Erling johanssons filmer. När jag var inköpsansvarig för TV 2:s filminköp köpte och visade jag Anima Mundi och kommenterade även filmen i program.

Denna film har prisbelönts både i Sverige och utlandet och Erling Johansson är ett aktat namn som filmare. Erling Johansson är en mycket personlig och konsekvent konstnär och hans filmer har en alldeles speciell förtätning och magi.

Dalarö 1 juni 2002
Nils Petter Sundgren, filmkritiker


"Sitta modell för färgstarke Erling Johansson är en stor och magisk konstupplevelse. Djup och lättsam, underfundig och klar, lugn och intensiv. Samernas klokskap i kosmopoliten. En sann-sago-berättare och resenär i inre landskap. lika trygg i Paris som i Lappland." Ewa Rudling.