| 2009-02-22 01:16 MANIFESTATION Stoppa våldet mot kvinnor och barn Kommentera »
Mycket bra möte med Brottsoffermyndigheten i Karlstad angående vår vandringsutställning " Det slutna rummet", deltog gjorde landstingsråd,ABF, Vuxenskola bl.a.
En bok kommer att färdig ställas angående tema " våld mot kvinnor", "Det slutna rummet". Se nedan
DET
SLUTNA
RUMMET
en konstinstallation av
Carina Stejmar och F. Anders Österlin
FÖRORD
Titeln ”Det Slutna Rummet” syftar på den instängdhet som kännetecknar många kvinnoöden. Det är svårt att diskutera dessa frågor utan att stöta bort människor; frågorna om våld mot kvinnor är så tunga, man orkar inte ta frå-gorna till sig. Vi vill genom denna utställning uppmana alla att våga se, att våga höra, att våga diskutera och att våga ta ställning mot våldet, oavsett mot vem detta våld förövas.
Våld är aldrig acceptabelt. Det är allas ansvar att reagera för att vi ska få ett samhälle värt att leva i.
The Happy Family, olja av F Anders Österlin
Detta är den lyckliga familjen. Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen.
Han är Gud.
” Jag grät i ett helt år. För då kommer man närmare änglarna. Om man orkar älska mer än man hatar så vinner kärleken. I det långa loppet. Och jag knäppte mina händer och bad till Gud att jag skulle älska honom, mannen. Och då kom Gud och ville att jag skulle suga av honom. Han höll fast mig och spottade på mig. Av kärlek. Han jagade mig runt huset. Och när han hade somnat ställde jag mig i hallen och tittade ut på snöflingorna som virv-lade runt. Det fanns ingen ordning, det fanns ingen Gud. Bara kaos.
Men jag tände mina ljus när han inte såg mig och bad om hjälp och om kär-lek. Det var det enda jag kunde göra när ingen trodde mig och polisen inte kom. Snöflingorna försvann. Det blev glasklart och jag kunde se in i evighe-ten, hur långt som helst. Min Gud är ingen man. Ingen kvinna heller. Men en kraft.”
Justice, olja av F Anders Österlin
Ur en tingsrättsdom:
Utlåtande över obduktionen
Professor Peter Lövenhielm har efter rättsmedicinsk obduktion å den döda kroppen efter X avgett det utlåtandet,
att Xs döda kropp företett en stickskada på huvudet ned ingångsöppning till vänster om bakhuvudet och förlopp genom skallbenet, hårda hjärnhinnan och in i lillhjärnan och härav föranledd blödning mellan hjärnans mjuka hinnor
en stickskada på halsen med ingångsöppning till höger på halsens baksida och för-lopp genom halsmuskulaturen och med fullständig delning av den inre och den yttre halspulsådern
en stickskada på halsen med ingångsöppning till vänster på halsens baksida och för-lopp genom halsmuskulaturen och med skada på den djupa halsblodådern samt en utgångsöppning på halsens framsida
blodfattiga inre organ
tecken på inverkan av obetydligt trubbigt våld mot
huvudet
högra armen
högra benet
vänstra benet
att stickskadorna på huvudet och halsen tillfogas med kniv eller annat knivliknande redskap
att stickskadornas riktning varit rakt bakifrån och framåt räknat i förhållande till kroppens upprätta ställning
att stickskadornas lokalisation och förlopp starkt talar för att de tillfogats henne av en annan person
att hon avlidit till följd av stickskadorna närmast till följd av stickskadan till höger på halsen med skador på halspulsådrorna”
Besudlad, akvarell av F Anders Österlin
Den unga flickan på bilden har själsliga ärr som aldrig läks. Ögonen stirrar på henne för evigt. Något tränger in i henne för evigt.
”Jag vet inte om jag har rätt att ens teckna ner vad Monika berättade. Av re-spekt för hennes levnadsöde. Men jag känner att vi alla på något sätt har an-svar för det illdåd som hände Monika och som förstörde en ung kvinnas liv och framtid för alltid. Något som fortfarande dagligen upprepas i Sverige och i länder utanför våra gränser. Att vi aldrig lär oss. Att vi inte reagerar tydligare mot de män som inte respekterar medmänniskors rätt till sin egen kropp och sitt eget liv. Att vi fortfarande låter små pojkar växa upp till att bli kalla varel-ser som saknar all normal empati. Som utan att tveka ger sig på och skändar kvinnor. Det är fullständigt ofattbart.
Vi satt i köket i en liten stuga på landet, inte långt från Sollebrunn och vi hade nyligen träffats. Det var rofullt där mitt i skogen och tiden kändes nästan stå stilla. Plötsligt berättade hon för mig något som hon sa aldrig hade berättat för någon som vuxen. Något som hon bar inom sig och som förtärde henne sakta och som gjorde alla hennes relationer till män så omöjliga.
Det var i början av sextiotalet och hon skulle snart fylla femton år. Hon var en spenslig, glad flicka, dotter till översten på ett regemente i Västsverige. Hon gick för prästen och läste och skulle konfirmera sig till våren. Hon hade inte ens kysst någon pojke. Det var på vintern. Det var kallt och snön låg i drivor i skogen. Hon var på väg hem. Bibeln som hon haft med sig till prästen låg tungt i hennes ena kappficka. Hon måste skynda sig hem för hennes pappa, översten, var sträng och ville inte att hon skulle vara ute ensam för länge och hon hade stor respekt för honom.
Plötsligt stannar raggarbilen till. Ett fönster vevades ner och en av de tre yng-lingarna i bilen ropade till henne att hennes pappa ville att hon skulle åka med dem hem och inte gå där ensam. Hon tänkte väl inte så mycket på det. Hon var ju van vid pojkar i den där åldern som gjorde militärtjänst på faderns regemente och det var ju som sagt bäst att lyda pappan. Hon kommer ihåg att hon fick krypa in i baksätet för bilen saknade dörrar där bak.
Bilen satte sig i rörelse. Först när ynglingarna körde förbi den bekanta av-tagsvägen som gick till hemmet började hon bli rädd. De körde in i skogen.
Monikas ögon tårades och hon fortsatte att berätta stilla och uttryckslöst.
- De drog mig ur bilen och försökte trycka in sina lemmar i mig. Men jag var för trång och de lyckades inte. Då tog någon fram en läskedrycksflaska. Den var trasig.
Monikas tårar rann nu sakta ned för kinderna. Hon försökte inte ens torka bort dem. Det var som om hon inte kände av att hon grät, som om sorgen var så förknippad med henne att den till slut blivit naturlig och inte längre märk-tes. Att tårarna var det enda som fanns kvar.
- De tryckte in flaskan hårt och djupt i mig fortsatte hon tonlöst. Sedan våld-tog de mig. Känslolöst, kallt, mekaniskt. Gång på gång. Och lämnade mig kvar i snön som sakta fläckades med mitt blod. Jag låg naken kvar i snön för att dö, viskade hon och jag har aldrig kunnat få några barn. De gjorde sönder mig”.
Det slutna rummet, olja/diptyk av F Anders Österlin.
De kvinnor som berättar om fysisk och psykisk misshandel beskriver en tillva-ro av instängdhet och vanmakt. De finns inte, syns inte, blir inte trodda. Äk-tenskapet blir ett slutet rum som den misshandlade kvinnan inte kan lämna. Stannar hon fortsätter misshandeln, flyr hon får hon leva under dödshot.
Hat och hot gör tillvaron till ett fängelse. Lägenhet på hemlig ort, han hittar dit. Hon blir aldrig av med honom. Det går inte att komma ut.
Den enskilde tjänstemannen, olja/diptyk av F Anders Österlin
Kvinnan söker hjälp, men ingen hos polisen, åklagaren, advokaten, social-tjänsten, arbetsgivaren eller företagshälsovården kan stoppa mannen som misshandlar, förföljer och trakasserar henne.
”Usch ja, vi förstår inte hur du står ut, hur orkar du? Det måste ju sluta snart, jag önskar att jag kunde göra något, men reglerna är ju de vi har..”
Detta är fraser som dessa utsatta kvinnor får höra från olika personer i sam-hällets tjänst. Och så bollas kvinnan runt bland dessa enskilda, maktlösa tjänstemän, som inte kan göra något.
Ärr, olja av Carina Stejmar
Mardrömmen har blivit verklighet.
”Den djävla horan ska inte få lämna mig, hon ska märkas, jag tar mina sex månader” sagt av en känd skådespelare, alltid aktuell i TV rutan.
Hittad, akryl av Carina Stejmar
”Jag vet inte hur det kom sig att hon hittades. Kanske mannen fick en sådan ångest efter att ha utfört denna avskyvärda handling att han gick till polisen för att berätta. Men, nej, jag vill minnas att hon blev funnen av en man på väg till arbetet tidigt på morgonen i en skogstraktor. Hon låg ihjälfrusen och hen-nes tårar hade frusit fast på kinderna.” En vinterdag i Tiveden.
Hallå Herrn, olja av F Anders Österlin
En gång fanns ett matriarkat, kanske på undanskymda öar.
Men:
Sedan tusentals år:
- Snälla herrn, köp mig!
Jag måste få mat till mitt barn.
Och snälla herrn köper
Och snälla herrn fortsätter
att vara snäll: inga barn, men
Idag stöttar han 85 % av Sveriges utgifter för narkotika:
- Hyggligt herrn!
Och allt bakom ryggen på din familj därhemma.
Herrn.
Hallå herrn…
Nej
Han svarar inte.
Han är i Thailand.
Efter en dikt av författaren och konstnären Birgitta Stenberg
Förövaren, olja av F Anders Österlin
En själ kan inte dö, en själ kan bara älskas och respekteras. Att slå är aldrig en kärlekshandling.
Vinterkvinnan, kolteckning i glas av F Anders Österlin
Hennes själ frös till is
Han slängde henne i golvet och hon gick i bitar
När våren kom var hon borta
men
Det är hon som är isen på vägen där han kör
Det är hon som är den tunga istappen som plötsligt lossnar
Det är hon som är det iskalla draget
Glasbiten som aldrig försvinner ur såret
En glasbit som färdas i blodet
allt närmare hans hjärta.
Älskar – Älskar inte, olja av F Anders Österlin
”Älskling, förlåt mig att jag slog dig. Det ska aldrig hända mer! Jag lovar! Jag lovar! Jag älskar ju dig!” Hon hade inte en chans.
Vem ser barnet? olja av F Anders Österlin
Vem tar hand om barnet i en misshandelsrelation?
Barnet som är där, närvarande och som ser allt, hör allt och som inte förstår. Känslor och frågor som etsar sig fast i barnets medvetande och som finns kvar livet ut.
Och trots att hon blivit misshandlad, kanske våldtagen, på det mest förned-rande och vidriga sätt är hon skyldig att se till att mannen, förövaren, får sin lagliga rätt till umgänge med deras barn. Han har ju inte förgripit sig mot bar-net, eller?
Tills döden skiljer oss åt, oljepastell av F Anders Österlin
Ur lilla katekesen:
I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren; ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud. Ja, så-som församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt un-derordna sig sina män. (Ef 5:22-24)
Kvinnorna skola älska sina män och sina barn, föra en tuktig och ren vandel, vara goda husmödrar och underordna sig sina män, så att Guds ord icke bli-ber smädat. (Tit 2:4 och 5)
I denna kvinnosyn kan vi kanske spåra många av samhällets grundläggande nedärvda värderingar?
Stureplansprofilen, akryl av Carina Stejmar
Våldtäkter av kvinnor i eller utanför en relation har väldigt lite med sex och lust att göra. Det handlar istället om makt. Mannens makt över kvinnan. Det handlar om att män tar sig rätten att använda en kvinnas kropp. Ett maktin-strument som berövar kvinnan sin värdighet.
En på flykt, akvarell av F Anders Österlin
”Att sova i sängen där våldtäkten ägt rum
Att se blodet på väggarna
Hålen i dörrarna
- För tro mig
Det är bara den lilla procenten som vågar anmäla
Vi vet vad som väntar oss
Vår chans är flykt
Att fly från förövaren och när han närmar sig
Fly igen”
Rädd att flyga, olja av F Anders Österlin
Alla dessa avgörande ögonblick. Att våga, och våga igen. Att kasta sig ut i det okända utan att veta vad som väntar.
NÅGOT OM KONSTNÄRERNA
Carina Stejmar
Utbildning för konstprofessor och konstnären Georg Suttner under åren 2000 - 2007. Kyrkeruds Folkhögskola 1992. Studier i akvarell för konstnären Sven-Åke Modin och i oljemålning för konstnären Carl-Åke Petterson, Mol-kom. Målar från hösten 2006 för Art director/konstnären Bertil Wivhammar i Art College Group i Karlstad. Studerar konst- och bildvetenskap på Karlstads Universitet. Carina Stejmar arbetar inte med övertydlighet och hennes mål-ningar är inte allmängiltiga rakt upp och ner. Olika tecknen bildar koder, som man bör ta sig lite tid för att betrakta. För det kan till och med vara så att hon inte vill att det föreställande skall dominera. I stället lägger hon tyngdpunkten på hur färger, linjer och ytor kan sammanställas till en helhet. Carina Stejmar växlar gärna mellan fält av blå, röda och gula färger. Ibland i samspel mellan kalligrafiska fläckar och häftiga, påhittade tecken.
Utställningar:
Deltog i Dalslandssalongen hösten 2004, Konsthallen, Dals Långed - i en av
konstnären Dan Lekberg jurybedömd samlingsutställning, arrangerad av
Dalslands Konstförening och Steneby Kulturförening. Samlingsutställning 2007 med Galleri Olikas medlemmar, Dals Långed. Samlingsutställning sommaren 2005, 2006 och 2007 med värmländska konstnärer på Blå La-gårn, Arvika. Separatutställningar Galleri Olika hösten 2005, 2006 och 2007. Vårsalongen och höstsalongen 2006, samlingsutställning på Galleri Fyrtor-net, Café August i Karlstad. Galleri Flachska Gården, Karlstad 2007. Forsha-ga Bibliotek 2007, Almarsgård 2007. Galleri konst i Karlstad 2007. Galleri Olika i Dals-Långed 2007 samt Galleri Ängel Stockholm 2007.
(Se vidare www.svenskakonstnarer.se/galleri/stejmar
www.artcollegegroup.se/stejmar)
F Anders Österlin
Signatur FAÖ eller FANDERS
Målare och Jurist f 1947 i Malmö.
Som konstnär har F Anders Österlin studerat för konstnärerna Christer von Rosen och Bertil Wivhammar samt vid Art College i Karlstad. Han målar i olja existentiella motiv med ett kraftfullt, abstrakt symbolspråk som är starkt i to-nen och stramt i hållningen. Hans skapande fokuseras helt och hållet på andra dimensioner av verkligheten. Det abstrakta formspråket i F Anders
Österlins bilder är logiskt och tydligt, tavlorna kan ses som en illustration till konstnärens texter. I sitt målmedvetna sökande efter det exakta uttrycket lå-ter han ord och bild, färg och form balansera, sväva, bryta sig loss och mötas i besjälade landskap.
Utställningar: Österå Falun, Galleri ExkluSiv, Galleri Galax, Galleri Fenix, Galleri VH och Galleri Rita i Göteborg, Kisa, Forshaga och Hammarö biblio-tek samt Galleri Amos, Svenska Konstgalleriet och Galleri Rönnquist & Rönnquist i Malmö m fl. I Värmland har han i övrigt ställt ut på Kalhyttans Herrgård, Café August, Almars Gård, Frykenstrand, Restaurang Munken, Galleri Flachska Gården och Galleri Konst i Karlstad. Han har även medver-kat vid konstvandringar i Skåne och i Värmland. Hans målningar kan ses bl.a. på Länsstyrelsen i Värmland (Pelarhavet), Residenset i Karlstad samt på Rådhuset i Karlstad. (Se vidare: http://artcollegegroup.se/anderso.htm).
| ![]() |
 2008-09-28 23:12 MANIFESTATION Stoppa våldet mot kvinnor och barn Kommentera »
ICKEVÅLDSDAG UNO, KARLSTAD 2/10, Vernissage 12.00
Internationella ickevåldsdagen 2 oktober, Carina Stejmar och F Anders Österlin.
Carina Stejmar
Datum: 2008-10-02 - 2008-10-10
Vernissage: 2008-10-02, 12.00
FN:s ANTIVÅLDSMANIFESTATION
VANDRINGSUTSTÄLLNING VÅLD MOT KVINNOR MED MÅLERI AV CARINA STEJMAR, TEXTER OCH MÅLERI AV F...
Läs mer » | ![]() |
 2008-05-05 23:26 MANIFESTATION Stoppa våldet mot kvinnor och barn Kommentera »
Det slutna rummet
Stoppa våldet mot kvinnor och barn! Våga se! Våga agera!
Manifestation mot mäns våld mot kvinnor.
Utställningen Det slutna rummet av konstnärerna Carina Stejmar och F. Anders Österlin visas. Titeln syftar på den instängdhet som kännetecknar många kvinnoöden. Våld är aldrig acceptabelt. Det...
Läs mer » | ![]() |
 2008-04-16 17:21 MANIFESTATION Stoppa våldet mot kvinnor och barn Kommentera »
Konstinstallationen
Stoppa våldet mot kvinnor och barn! Våga se! Våga agera!
Manifestation mot mäns våld mot kvinnor.
Utställningen Det slutna rummet av konstnärerna Carina Stejmar och F. Anders Österlin visas. Titeln syftar på den instängdhet som kännetecknar många kvinnoöden. Våld är aldrig acceptabelt. Det...
Läs mer » | ![]() |
|
|
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_180_20090222011626_654.jpg",500,335,1);)
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_180_20080928231255_367.jpg",620,470,1);)
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_180_20080505232657_201.JPG",620,470,1);)
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_180_20080416173007_242.jpg",619,470,1);)