2009-05-16 20:02:00 Allmänt
BEKYMMER
Livet är fullt av bekymmer. Jag är en människa som har bekymmer, kanske för att jag bryr mig om bekymmer. Jag är inte säker på att jag skulle behöva bry mig, men jag gör det.
Jag bekymrar mig för barnen, och så förstås barnbarnen. Jag vill veta var dom är och att dom har det bra. Jag vill dessutom veta att dom kommer att få det bra.
Jag bekymrar mig om att dom verkligen MÅR bra, kanske skulle jag bekymra mig mer om min egen hälsa, men...
Samtidigt gläds jag med dem i alla glädjens stunder. Ljuvligt är när alla är samlade. Då njuter jag!
Det är mitt liv, och jag vill inte byta bort det!
Kommentera »2009-05-16
Kommentar från: Bolina
Jag tro att allt det Du skriver berör och engagerar alla oss som är i samma situation som Du är.
Vänskap och gemenskap gäller att vi delar med oss.
Du är inte ensam, känn bakgrundens vänskap och
en situation där vi stöttar varandra.
2009-05-16
Kommentar från: Brita Holvid Fastlund
Så trösterika ord du skriver, Bolina! Ja, vänskapen ger mycket, gemenskapen med dem som berör och ger, tas tacksamt emot.
Ha det gott
Brita 2009-05-16 Johanneshov
Kommentar från: Inga-Britt "I-B" Gustafsson
Klart du är mån om dina nära och kära, Brita :-) det är som det ska vara. Vi sätter oss inte i främsta rummet, så blev vi inte fostrade precis. Kram kram :-) 2009-05-17
Kommentar från: Katarina Jahlitz
Javisst bekymrar man sig för sina nära och kära, man vill ju att de ska ha det bra.
Kram Katarina 2009-05-17 Sandviken
Kommentar från: Lisa Carlén
hur är det man brukar säga??
små barn små bekymmer
Stora barn stora bekymmer.
Min äldsta grabb(16år) sa åt mig redan för ett par år sedan..meeeeen mammma släpp taget..
Men icke sa Nicke..
Hönsmammor är vi allihopa..
men vi både behöver och bör vara nära våra kära.
Stor kram till en fin kvinna |
