2015-03-10 15:16:17 Allmänt
ALLA BÖR FÖKOVRAS & TA EGENANSVAR
Medan jag i en årsgammal Dagens Nyheter snappar upp rubriker som ”Kräv att svenska läkares kompetens kontrolleras” diskuteras i dagsläge den svenska sjukvårdens misslyckanden. I det förstnämnda lyfter medicinprofessorerna Olle Larkö och Eric Hanse fram vårt svenska sjukvårdssystem, där de menar att det inte känns patientsäkert därför att de svenska läkarna aldrig behöver bygga på sina specialistkunskaper. I andra länder måste läkare nämligen förkovra sig för att få ha kvar sin licens. Myndigheterna duckar dock för frågan och hänvisar istället till arbetsgivarna. ”För att ta en jämförelse utanför vårdvärlden: att du lärde dig flyga ett enmotorigt propellerplan på 1970-talet innebär inte att du per automatik kan flyga en AirbusA380 idag.” Det sistnämnda handlar om läkarnas roll och om/huruvida det är fel på enskilda läkare, eller om det är kärnfrågor som undviks i svensk sjukvård.
Läkarna vars ord vi lyssnar så blint till har under senare tid alltmer skärskådats. Alltsedan internet möjliggjort för oss ”okunniga” att själva söka oss fram till kunskap om hälsa och läkning genom healing med mera, kom en naturlig undran hos den påläste om varför den hälsovårdsutövande experten fortsätter att klamra sig fast vid många gamla utnötta idéer. Samtidigt som jag önskar och hoppas på en mer dynamisk förkovring, å läkarnas vägnar, så hoppas jag att fler av oss ”okunniga” kunde vakna upp och ta ett mer egeninriktat ansvar. Vi kan nog inte lägga över hela ansvaret på dessa som vi har placerat i maktposition och sedan, när något går snett skylla allting på dem. Jag menar att vi själva bär en stor del av ansvaret för vårt eget välbefinnande och det är vi själva som är experten i våra liv.
Själv har jag gjort alla misstag man kan tänka sig och i vissa lägen fullständigt förlitat mig till våra hälsovårdsutövares expertutlåtanden. Som till exempel när jag – min intuitions vetskap till trots – visste att jag inte mådde bra av gluten så lyssnade jag istället på läkarens skarpa tonläge och följde hans uppmaning om att frossa i glutenstinna produkter under tre veckors tid. Att man kan få utslag och andningsbesvär trots uteblivet positivt resultat i blodprov kände han inte alls till. Så när läkarens kunskap är mer begränsad än ens egen måste man ha i åtanke att läkarna inte vet allting. Var och en är själv expert på sin egen Kropp- Sinne och AndeEnhet.
Att vår fysiska kropp hänger ihop och är sammanlänkad med sinnet och anden i oss är inte heller något accepterat samband inom den medicinska vetenskapen. Finge man upp ögonen för detta faktum skulle det börja ske en förändring till det bättre inom det medicinska hälsovårdssystemet. Det skulle kunna leda till en positiv utveckling som i förlängningen skulle vara till gagn för hela vårt samhälle. Alla, såväl hjälpare som hjälptagare, skulle kunna få det så mycket bättre på alla plan.
Det hela bygger förstås på en större förändring och omställning än att enbart beakta det faktum att vi alla består av en sammanlänkad Kropp- Sinne och AndeEnhet. Var och en måste förstå att det krävs att hen tar sitt eget ansvar för sina egna handlingar och tankar i alla situationer. Om vi tänker, säger och gör på ett sätt som går i linje med allas vårt bästa, har vi kommit en bra bit mot förändringen till det bättre.
En förändring på alla plan betyder att jag själv tar ansvar för vad jag föder mig med. Såväl födoämnesmässig som andlig och mental näring, av godartad karaktär, är livsavgörande för allas vår framtid. Visst kan det tyckas lätt att så här i teorin sitta och spåna, speciellt som jag själv nyligen åkte dit och på eget bevåg hamnade i den där hjälplöshets-sitsen, men undanflyktighet är som bekant en mänsklig egenskap. Så efter händelsen då jag fick ett par frakturer kände jag mig plötsligt så försvagad och bara känslan av att – ‘detta klarar jag inte själv’ – genererade en än mer försvagning och begränsad egenkraft. Med tanke på min stora kunskap kring hälsa, örter, kost, träning och så vidare är det med en titt i backspegeln svårt att förstå hur jag efter den där förkylningen för dryga året sedan kunde springa raka vägen till doktorn och be om penicillin. Speciellt som penicillinet i sin tur genererade än mer obehag genom sämre magfunktion från penicillinets dåliga bakterier. Det gick som på räls att få hela den Kropp- Sinne och AndeEnhet som är jag, i obalans.
Den fullskaliga kapitulationen vid överlämnandet av det egna ansvaret, på mindre samvetsgranna läkare, kom att förminska den egna källan till den kraft och kunskap som vi alla i grund och botten besitter. Den bedrägliga trygghetskänsla som kan infinna sig under den oftast långa väntetid på en brits i någon sjukhuskorridor är många gånger ingenting annat än just bedräglig. Vad som helst kan hända, som när min svärmor for iväg för magont. Det blev hennes sista resa. Något gick snett vid en vanlig gastroskopiundersökning.
Lyckligtvis är alla misstag – av såväl vårdtagare som av läkare – en slags välsignelser i förklädnad som man förhoppningsvis kan lära sig något nytt ifrån. Så all respekt åt läkare, men så länge de inte har utvidgade kunskaper kring människan kommer jag fortsättningsvis att ta ett steg tillbaka om någon ordination verkar mer gynnsam för läkaren än för mig.
~ ~ ~
Och till sist,
Var snäll mot dig själv
Och kom ihåg att andas.
Var också på din vakt med vad du tänker.
Hemska tankar skadar bara dig själv.
 |
| |
Kommentera » | ![]() |
|
|
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_1402_20150310165824_565.jpg",256,261,1);)