2008-04-05 11:49:15 Mina funderingar och erfarenheter
Värdet av att våga
Ibland när man säger till någon att man är, ska bli, vill bli, konstnär eller liknande hör man på dem att de inte tycker att det är "något". Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det (eller det kanske inte är så...det kanske är ens egna tankar och osäkerheter som gör att man ser och känner så...? hmm..) Fast samtidigt, så ibland när man säger det, ser man hur folk lyser upp och visst tycker att det är "något". Kanske går de själva och drömmer om något liknande...
Nu har jag inte så mycket erfarenhet av det här själv, än. Tidigare har jag aldrig vågat säga det, uttala det. Min dröm. Att jag vill bli konstnär. (Vaddå konstnär? Vem avgör när man är det? Är det något man blir? osv...detta är allstå mina egna funderingar...) Men nu på sistonde (efter att jag gick en kurs i starta eget) har jag börjat smaka på orden. Ibland känns det bra, men inte alltid.
Jag var på ett bröllop. Tjejen som satt bredvid mig under middagen frågade mig vad jag gjorde m.m...jag svarade...När det sedan var dags att säga adjö och gå hem, sade hon "...och lycka till med tavlorna och det nu..." Nu finns det ju olika sätt man kan säga detta på - med olika nivåer av engagemang. Jag fick inte känslan av att hon menade det (att hon menade väl) eller satte något "värde" på det...
Men det jag vet (det jag vet själv!), är att det är mycket svårare för mig, en mycket större bedrift att gå denna vägen än att välja den väg jag en gång började vandra (att läsa en politisk magister examen med tanken att sedan jobba vidare med det).
Att konfrontere min dröm, att leva ut det jag verkligen vill och inte gömma mig bakom rädslan att förlora, vara dålig eller att misslyckas. Att göra detta, att välja detta, får mig att känna mig mycket stoltare och starkare! Sen får vi se om jag klarar det....hur långt jag når (vet inte alltid ens hur långt jag vill nå...). Men jag har i alla fall försökt. Och det är det inte alla som gör. Därför tycker jag i alla fall själv visst att det är "något" för mig att vara konstnär. Att detta är något stort, viktigt, och värdefullt!
Bilden jag lägger ut handlar om att nå drömmar och mål (att nå vår "måne"). "Algún día llegaré !(?)" heter den, dvs. "En dag ska jag nå dit !(?)" Vare sig det handlar om drömmar om proffesion eller kärlek...eller vad som helst! Om man försöker...om man vågar...så en dag lyckas man! (Frågetecknet i titeln står för vår osäkerhet....trots att vi kan verka kaxiga och tro på oss själva....så har vi nog alla en osäkerhet i oss också...) Inspirationen fick jag under min resa i Sydamerika och gjorde skissen då jag var i Viña del Mar/Valparaiso i Chile och då jag kommit hem till Sverige målat två varianter - en färgglad i akryl , och en annan i större format i olja och i en helt annan färgskala.
 |
| |
Kommentera »2008-04-05
Kommentar från: Rolf Enström
Hej Paula,, känner igen mig på pricken i det du beskriver,, i de upplevelserna du berättar,,
så intressant att läsa dina tankar om det här,,
hälsn
/roffe 2008-04-05
Kommentar från: Lutz
Hej Paula,
här några funderingar om "vaddå konstnär"?
Man får inte glömma att där ute finns den sk konstvärlden, som en konstnär som vill tillhöra densamma bör veta något om. Vilks har skrivit en bok om detta. Snabbfacit: dagens konstnär sysslar inte med måleri. H*n bör i första hand ha verbal talang för att ge ord åt de koncept h*n realiserar.
Att måla tavlor är en förståss inte förbjudet - men det ger ingen biljett till konstvärlden. Ungefär så.
/Lutz 2008-04-05 Hemifrån
Kommentar från: Britt-Marie den andra
Du beskriver det väldigt bra, ja tankarna omkring att våga. Tror att vi är många som känner just som du, man blir inte tagen på allvar, vadå konstnär. Det är precis som det inte är värt något, men det är ju det mest värdefulla vi kan göra. Syssla med det som vi verkligen vill, kanske är det meningen med livet. Hälsningar BM |
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_1731_20080405115853_887.jpg",137,140,1);)