2009-09-25 15:59:18 Natur
Bara en fjäder
Det är absolut inte den första fjäder jag tar hand om.
Inte heller den vackraste. Ingen blåkråka, härfågel, kungsfiskare eller sommargylling har lämnat en gåva den här gången.
Det är bara en vingpenna från en skata.
Men den är ändå vacker. På sitt sätt. Så grafisk och ren i svart och vitt. Den är tappad åt förgängelse efter ett år av knog och arbete för att försvinna i damm och intet, om jag inte hade tagit upp den, fotograferat den och till och med skrivit om den.
Nu har den på något sätt fått ett nytt liv, nästan lite evigt.
Skaftet är vitt och genomskinligt där spolen har suttit fast i vingen, spetsen är svartnande och blir till slut nåltunn. Själva fjäderspetsen är utnött.
Ytterfanet, fjäderns framsida, är smal och skarp för att kunna strimla luftens motstånd. Det är svart och utan den vinterfräscha fjäderns pariserblå irisering.
Innerfanet är brett för att kunna bära i luften, svart längst ner men efter någon centimeter med en skarp gräns till vitt, som breder ut sig i hela fanets bredd och lämnar kanten först efter ytterligare fem centimeter där det vita flyr inåt och bildar en mjuk långsträckt oval längs skaftet; en form som dock inte når ända ut till fjäderns spets.
Fjädern är femton centimeter lång, har suttit på höger vinge och jag skulle tro att det är nummer tre eller fyra i ordning framifrån av de tio pennorna som en skata har på varje vinge.
Jag lägger den till min samling.
Se mer:
http://www.gebbe.com/fjäderintro.htm
 |
| |
Kommentera » | ![]() |
|
|
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_1793_20090925155918_324.jpg",350,470,1);)