2008-04-16 13:03:49 Konst
Föranlett av en diskussion på fiket om konst
Ofta! får jag som konstnär stå till svars för eller åtminstone betraktas som delaktig i någon slags komplott inom konsten och dess yttringar.
Så t ex vid morgonfikat i går, möttes jag redan i dörren av hetsiga tillrop och krävande frågeställningar med anledning av ett reportage i Östgöta Correspondenten. Jag har skannat in en del av artikeln som väckte sånt bryderi. Se bilden!
- Kan du förklara för oss vad detta är. Vad är det för skit! Och hur kan man kalla det här konst och över huvud taget tänkas skriva om det i en tidning. Vi fattar ingenting! Det här kunde väl vem som helst göra. Kladda ner en vägg - vad är det för märkvärdigt med det, är sånt som surrar i luften.
Ibland men ganska sällan ändå kan jag vara benägen att hålla med men ändå försöker jag alltid hålla konstnärsfanan hög och tydlig.
Jag börjar ett försvars- och förklaringstal. Som så många gånger redan.
- Jo, ni förstår, börjar jag, konsten är fri - skapandet är fritt för var och en. Man har rätt och till och med en skyldighet att skapa fritt och det är samtidigt en lika stor rätt och skyldighet för betraktaren att ha ett ödmjukt och öppet sinnelag inför det fria skapandet.
Vad som är konst, eller svårare god konst, är ofta utom räckhåll för samtiden att förstå.
Tänk på Vincent van Gogh, säger jag, som aldrig sålde en tavla eller fick ställa ut på något galleri under sin levnad och som idag betraktas som en av världens största konstnärer. Det säger väl allt om konsten, betraktandet och svårigheten att rätt bedöma konst.
Många är kallade men det är få konstnärer förunnat att bli stora och samtiden missar dem säkert oftast - säger jag och ler lite underfundigt för att låta tankarna hamna på mig!
Även konstrecensenter är fast i en illusion och ett ramverk. Konstetablissemanget är tyvärr snävt, avundsjukt och ogint, säger jag och tänker vidare på alla uteblivna recensioner och trista "påhopp".
Men jag ber dig som undrar - att du som betraktare, säger jag till Bosse, vara tidlös och fri. Att utnyttja din rätt att tycka vad du vill om konsten du ser. "Tycka om eller inte". Men säg aldrig att "det inte är nån konst" eller att "det där kunde jag ha gjort själv", för då svarar jag: "Varför har du inte gjort det då!"
Man måste veta mera - mycket mera; konstnärens intentioner och mål, intresse och förutsättningar till exempel. Det viktigaste är att konstnärssjälen är ärlig - att skapandet är ärligt menat.
Säkert finns många "kejsarens nya kläder" - ironiserande och skojande med etablissemanget. I så fall hoppas jag att även detta är ärligt, om ni förstår vad jag menar, fortsätter jag.
Gå nu ut med öppna ögon och njut och låt konsten förföra er oavsett hur den ser ut. Och var ödmjuka inför skapande själar och skapade verk, slutar jag mitt försvarstal.
Försök att hitta just dina preferenser i konsten och ta den till dig! Lär dig mera - var intresserad och du finner en ny rik värld!
ur min dagbok http://www.gebbe.com
 |
| |
Kommentera »2008-04-19 Kalmar
Kommentar från: Paula Tågerud
Hej! Jag gilla det du skriver i det här inlägget :o) Tack! Mvh /paula 2008-04-21 Ödeshög
Kommentar från: Bloggaren
Tack Paula för din kommentar!
Jag tror många konstnärer känner igen sig i situationen. Sen får man ta det hela med glimten i ögat!
hälsningar Gebbe 2008-09-29 Sala
Kommentar från: Karin Törnkvist
Skönt att läsa. Javisst är det så att både intentionen med
verk och själva processen är del av slutresultatet. Utan att
känna till konstnärens syfte och mål blir kritiken av en
bild bara halv om ens det. Som att se en individ bara utifrån
utseendet...ungefär... |
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_1793_20080416130349_479.jpg",402,470,1);)