2008-08-29 06:01:00 Allmänt T ~ Jag ska bara... Veckans kurser är slut. Skriver inte "Äntligen". Det har varit trevligt att träffa alla kursdeltagare som börjar igen efter sommaren uppehåll.
Det är "min tid" nu - jag fyra dagar för eget måleri... Det är nu det svåra börjar. Att värja sig... mot allt som står tillbuds. Familj, vänner, en god middag, att umgås… intryck och ”skojigheter” och "måsten" . Det finns en oro…eller, kanske ska jag kalla det för förväntan eller pirrighet i kroppen som gör att jag ibland hamnar på annan plats än vid målarbordet.
Jag ska påbörja ett nytt beställningsmåleri - en betongbil! - Jag som ingenting vet om bilar men jag "måste" ju kunna redovisa att någonting händer på duken...
Måste...måste...måste! Jag hörde häromdagen om en konstnär som måste redovisa för skattemyndigheten hur han klarar sig en så liten inkomst.
Jag har så många bilder att berätta och för varje bild som blir färdig föds det flera nya. Lite otäck kan tyckas – för jag kommer aldrig att hinna bli färdig. Borde helt enkelt stänga av telefonen - isolera mig i ateljén och måla. ”Borde” är ett konstigt ord…
HÖSTFEST!!!
Tack för inbjudan! Det låter trevligt med en höstfest i parken…!
|
| |
Kommentera »2008-08-29 Hammarö Kommentar från: Maria Kastengren Vad bra du beskriver det!!!
Svårigheten att landa bakom stafliet. Och när man väl landar där, men även innan så finns det så många uppslag till bilder att det aldrig tar slut. Känns som man måste stänga in sig, men hur kul är det mot omgivningen? Omgivningen som man älskar och vill vara med. Måste och borde...
Vänlig hälsning Maria 2008-08-29 Södertälje Kommentar från: Ingemar Hej Gunvorstrumpan, då ska jag inte locka med dig till Skansen på söndag! Du ska få måla i lugn och ro, var egoistisk nu och sätt dig själv först!
Du ska måla, punkt!
Jag ska på 50årsfest på lördan så jag hoppas hinna måla idag på kvällen och på söndag (kanske skulle skippa Skansen? Hmmm...) 2008-08-29 Kommentar från: gunvor Hej Maria! Förstår att mitt dilemma delar jag med dig och många. Blir faktiskt lite lättare. Tänk att vara ensam om problemet. Det är lättast att anse frågeställningen är en genusfråga - men det vore väl för enkelt.
Ja, det ju så - vi ska räcka till för många. Både familj och vänner. Jag har tre döttrar som alla har valt den kreativa vägen - så vi har ju en viss förståelse för varandras behov. Men ändå, när min sextonåring frågar -När kommer du hem, mamma! Så står jag där och svävar på svaret. Jag skulle ju faktiskt kunna måla hela natten... //gunvor
2008-08-29 Kommentar från: gunvor Hej Ingemar! Att bli kallad för "gunvorstrumpa" ligger väldigt nära gränsen...!
Ja, det blir en riktigt egoistisk dag. Nu har jag, alldeles själv, suttit i sex timmar och jobbat med alla underbara papper som man bara måste göra som företagare.
Börjar bli utmattad - hamnar i lugn o ro....passivitet kallar jag det. Jag vill ha fart runt mig när jag målar. Impulser och signaler.
Skansen - nej! Saknar ensamhet och stillhet i skogen. Sprid ut att det finns svamp!
/gunvor |