2008-11-12 14:03:58 Uppväxten formar oss lerklumpar
En ny bloggares förvirring
För mig känns det väldigt underligt att blogga egentligen, iallafall ännu. Jag växte upp djupt inne i de snåriga smålandsskogarna. Hörde inget annat än fågelsång och tystnad, som även fanns människor emellan. De som inte mådde bra kallade man för dårar och skulle in på singsing. Man talade helt enkelt inte om sig själv eller om hur man mådde eller vad man kände. Man delade inte med sig av sig själv och om man skulle ha gjort det var ingen intresserad utan sa i så fall något överslätande innan samtalet övergick till väder och vind och kusin Agda i Häradsås. Syjuntorna var förvisso uppsluppna och Tant Signe från Pingstvännerna talade om Jesus som dog för oss på korset. Och jag satt och lyssnade i mitt rum och kände skuld, kunde för mitt liv inte fatta varfört han skulle dö för mig.
Språket mina föräldrar använde för djupare kommunikation var skapandet. De var konstnärssjälar båda två, mamma tecknade med säker hand, målade med akvarell och pappa målade med olja,fotade, gjorde animerad film och dessutom spelade han en mängd instrument och vi hade ofta huset fullt av folk som sjöng, spelade och skrattade. Lekte faktiskt, spelade spel, var ute och sparkade boll eller gick på händerna. Därför minns jag både tystnad och liv och rörelse.
Men det känns ibland som om jag kommer från en annan planet när jag försöker smälta in i den nya informationsåldern där alla ska nå alla. Även om jag för det mesta föredrar det nya.
 |
| |
Kommentera »2008-11-12 Borås
Kommentar från: Heidemarie Z Carnelid
Välkommen till bloggarnas värld. Roligt att du har vågat ta steget ut och in i den nya informatiosåldern. Här på SvK tycker vi det är roligt med nya människor som delar med sig av sitt liv och konst. Ser fram emot att läsa dina bloggar och få lära känna dig! VÄLKOMMEN
Kram
Heidemarie 2008-11-12 stockholm
Kommentar från: petra werner kjellberg
Mycket fint skrivet! Du ger en verkligt fördjupad bild av dig själv och din bakgrund...spännande! Skriv gärna mer!
Och målningen är lika härlig som första gången jag såg den - ska bli roligt när du ställer ut igen? 2008-11-12 Göteborg
Kommentar från: Karin
Hej! Bra början på ditt bloggande, intressant. 2008-11-12 Bokenäs Hammarlöv.
Kommentar från: Britt-Marie Aulin-Tonning
Att det känns ovant att blogga i början är inte alls underligt. Det är det alldeles säkert för de flesta av oss. Det är ju som att skriva en dagbok utan lås på utsidan. Öppen för alla som går in och läser. Exakt som du känner det, så var det för mig med. Hur mycket skall jag lämna ut av mina känslor, mitt privata liv och det som händer omkring mig. Jag skadar väl ingen i min vänkrets. ... Hur mycket kan jag berätta. Kan jag stå för det jag skriver...
När du kommit igång med det och får svar och kommentarer så känns det säkert på ett annat sätt skall du se. Välkommen i bloggvärlden Diana. Ha det riktigt gott. Bimmis.
2008-11-12 Sparreholm
Kommentar från: Christina Scheutz Stenmarck
Välkommen till bloggarnas värld. Själv tillhör jag periodarna. Men jag läser alltid och mer än gärna vad alla andra skriver.
det du skrev om din upplevelse var väldigt målande. Tack....må så gott/C |
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_2083_20081112140359_952.JPG",395,471,1);)