2009-11-21 04:56:16 Allmänt
Kvinnliga konstnärer
Kvinnliga konstnärer har inte funnits med särkilt mycket i historien genom tiderna. En manlig bekant tyckte inte att man skulle kalla kvinnliga konstnärer för konstnärinnor för det befäster mannen som norm. Vi kvinnor står utanför det normala(mannen= riktig konstnär). Jag håller med om det, men samtidigt kan jag tycka att det låter fint. Jag försökte hitta något om Paula Modersohn-Becker i Konstens historia skriven av Gombrich, som vi läste på högskolan. Hon finns inte med där. Inte heller mycket andra kvinnliga konstnärer nämdes. Nu hade jag en annan bok i bokhyllan där hon fanns med som jag rekommenderar att ni läser om ni vill känna till lite mer om henne och andra kvinnliga konstnärer: Kvinna och konstnär, skriven av Gerd Reimers. På ateljén fanns det en bok om Paula Modersohn-Becker och Worpswede som är skriven av Gillian Perry. Föreningen Svenska Konstnärinnor instiftades 16 mars 1910. På den tiden var situationen för kvinnliga konstnärer mycket svår. Bara män fick vara med i konstnärsorganisationer och utan sådan tillhörighet fick kvinnnor inte ställa ut. Därför gick konstnärinnorna ihop och bildade ett eget förbund som snart blev känt och uppmärksammat. Många utställningar följde både hemma och i utlandet. Detta läste jag på deras hemsida. Intressant, inte så länge sedan.
Kommentera »2009-11-21 Stockholm
Kommentar från: lena
Hej Diana
Det skrivs alldeles för lite om konstnärinnor, tack för att du skriver om detta.
Lete 2009-11-21 Stockholm
Kommentar från: Karin
Hej Diana
Bra konst av Paula Modersohn-Becker.
2009-11-22
Kommentar från: Brita Holvid Fastlund
Bra! Att du skriver om detta. Själv har jag kallat mig konstnärinna på min hemsida, men samtidigt undrat om jag ger mig själv mindre betydelse på det viset, eftersom konstnär har så tydlig manlig
pondus.
Men jag har framhärdat. Vi måste ge det kvinnliga en kraft. Vi kan och vi ska! 2010-01-13
Kommentar från: Tomas Johansson
Jag tycker man kan bejaka det kvinnliga och manliga. Konstnärinna, sångerska, dansös osv låter både vackert och informativt. Du får ju direkt reda på att det är en kvinna du söker när du går in på en konstnärs utställning och vill träffa konstnärinnan. :-) och omvänt naturligtvis. Skulle någon av någon anledning tycka att "-innan" är nedsättande på någotvis så tror jag att den personen i grunden har en sned uppfattning om kvinnor (oavsett om det är en kvinna eller man). Män och kvinnor är olika men det finns ingen motsättning i det - snarare en balans och en förutsättning. Jag tycker kvinnor med stolthet kan kalla sig konstnärinnor och män med stolthet kan kalla sig konstnärer. Orden betyder ju helt enkelt; en kvinna som skapar konst och en man som skapar konst. Det handlar ju inte om kvalité eller förmåga att kommunicera. Konst handlar ju om kommunikation oavsett vem som skapar den.
(Lite förvirrande men jag hoppas ni fick konceptet i min åsikt...) |
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_2083_20091121051449_462.jpg",592,470,1);)
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_2083_20091121051450_622.jpg",619,470,2);)
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_2083_20091121051450_434.jpg",421,470,3);)
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_2083_20091121051450_145.jpg",230,315,4);)
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_2083_20091121051450_472.jpg",372,470,5);)