2010-01-02 10:52:56 ödehus
'Jag liknar ett ödehus'
Det finns likheter med mig och ödehuset.
Det syns på mig också att jag levat, att jag varit med om väder och vind och liv. Linjer och märken tillkommer vartefter.
Huset och jag bär på många minnen och möten med människor.
Stadigt taktegel har hamnat på sniskan eller ramlat ner,
det har många av mina fasta åsikter och principer också gjort med åren.
Ödehuset har olåsta dörrar, så önskar jag leva i min möten med andra.
Stadiga grundstenar är nödvändigt om man inte skall rasa i förtid.
När det gäller de igenspikade fönstren, så kan jag tänka att det räcker bra att det kommer in ljus till mig och att jag kan se omgivningarna någorlunda. Att se allt och ha full kontroll är inte nödvändigt.
Och både ödehuset och jag känner värme lagras i oss, av solen som slösar sitt ljus över oss.
Och när jag till sist blir riktigt gammal, vill jag gärna ha besök av någon som är vänlig och gärna vill höra mina minnen.
Kommentera »2010-01-02 GBG
Kommentar från: Andersbohman.se
En bra och fin text till en mkt bra bild :-)) 2010-01-03 Umeå
Kommentar från: AX
Jag som älskar ödehus! Vad härligt skrivet. Jag tackar för kommentaren om mitt och min dotters konstverk. Det blev verkligen utvecklande för oss båda.
Jag förstår att det är lättare att hänga efter er kreativa på Facebook, men jag har inget än iallfall.
Vi får se hur det blir med det.
AX 2010-01-03
Kommentar från: thomas forss
Det bästa jag läst på bra länge!Gillar dina ödehus bilder.
Ha det bra
/Thomas 2010-01-03
Kommentar från: Lena Nilebäck
Tack för era kommentarer, de värmer mjukt och varmt som solen på en sliten vägg! |
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_2207_20100102105256_651.jpg",340,470,1);)