2022-06-01 15:35:57 Allmänt
Impulser
Så är den då över, BokTorg-dagen i Linköping. Den skedde i fredags som ett avslut på Kulturveckan i Linköping 2022. Ett femtiotal bok-människor hade ställt upp med sina alster i den fagra miljön utanför S:t Lars-kyrkan mitt i centrum. Alla höll vi andan inför utsikten att stå fem timmar i hällregn som väderleksprognoserna varnat för, men sällan blir man väl mer glad över Väderlekstjänsts felbedömning än just den dagen, eftersom det faktiskt blev en riktigt hygglig försommardag med såväl solglimtar som uppehållsväder.
Vad hände då? Vad gör man under fem långa timmar framför ett bord på drygt en kvadratmeter? Bra fråga, kan man kanske tillägga. Man står där och tittar på människor som flanerar förbi. Försöker fånga en blick och hålla den kvar, i bästa fall få personen att stanna till och granska det läckert dukade bok-bordet som vi alla gjort så lockande som möjligt. I mitt fall frestade jag dessutom med några av mina mindre målningar. De fungerade rätt bra som ögonfångare.
Men roligare än så vill man ändå ha. Naturligtvis hoppas man att vederbörande skall fångas av något han/hon ser, börja prata och ställa frågor. Då får man just det där mötet som är hela projektets grundidé. Ett enda verkligt givande möte kan ge hela dagen en djup mening. Och visst blev det möten, många sådana. Korta och litet längre, ytliga och litet djupare. Inte minst samtalen med mina ”kollegor” bakom borden blev till fina möten. När jag kom hem hade jag tre böcker med mig som är skrivna av mina utställarkamrater, böcker jag förmodligen aldrig skulle ha upptäckt utan dessa samtal.
Just det där som sker spontant, positiva impulser man får av en ren händelse, tycker jag hör till livets små guldkorn. Det oplanerade, oförutsedda, oväntade initiativet som bara blir av, så härligt det är! Som att öppna gottepåsen man fick på julgransplundringen när man var barn. Frågan är om inte den glädjen ofta överträffar det planerade och beräknande initiativet man annars tar.
Jag tänker på hur styrda och förutsägbara vi människor ofta är till vardags. Så få saker vi gör impulsivt och spontant. Det mesta har vi tänkt ut i förväg, kanske har vi rent av ett fullspäckat dagsschema som vi prickar av undan för undan. Visst, vi lever i en tid då samhället ställer stora krav, då inte mycket får lämnas åt slumpen. Men vi skulle må bra av mer tid för reflektion, att göra ingenting, att bara finnas till. Det är i sådana lägen vi tillåter oss att vara spontana eftersom våra hjärnor får möjlighet att slappna av och skapa nya tankemönster och i bästa fall snilleblixtar. Vi skulle må bättre, samhället skulle må bättre.
Det blev med andra ord en givande dag. En dag jag kommer att minnas, som sådde frön som kommer att gro, som gav impulser till kommande initiativ och inte minst gav mig nya vänner och intressanta bekantskaper. Det är inte dåligt under en enda dag.
 |
| |
Kommentera » | ![]() |
|
|
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_3912_20220601153557_734.jpg",470,470,1);)