Svenska konstnärer www.svenskakonstnarer.se
Om konstnären
Besök atelje
Galleri
Bildspel
konst till salu
Senaste nytt
Gästbok
Länkar
Visitkort
Meddelande
Blogg

 


Ingemar Härdelin  
2022-12-12 15:35:50 Allmänt
bekräftelse


Vad är det som händer med människorna i vår digitaliserade tid? En tid då vi har slutat titta på varandra och i stället försjunker i våra mobiltelefoner? En tid då våra individuella behov har högsta prioritet på bekostnad av socialt engagemang och sammanhållning.

Det har verkligen skett en radikal förändring av mänskligheten sedan datorer och smarta telefoner blivit var mans egendom. För de generationer som har rötterna i tiden före andra världskriget är förändringarna så många och så påtagliga att det kan upplevas som ett paradigmskifte. Min pappa föddes 1893 och mamma året efter. De fick ett långt liv och dog vid åttiosex respektive nittioett års ålder. Under sina liv fick de bevittna det mesta av den enorma tekniska utveckling som kännetecknar nittonhundratalet, alltifrån elektricitetens genombrott och flygmaskinens födelse till det digitala samhället första stapplande steg. Vad de aldrig hann uppleva var konsekvenserna av denna digitala revolution som så påtagligt förvandlat såväl människorna som samhället under seklets sista decennier och fram till idag.

Deras reaktioner på utvecklingen var blandade. Den tekniska aspekten hade de lättare att acceptera och anamma, men förvandlingen av tidsandan var svårare. De tyckte att moral och empati luckrades upp till förmån för en mer sekulär och egoistisk anda i samhället. De upplevde att etablerade normsystem, framför allt den kristna etiken, förvandlades och förvanskades undan för undan. Min pappa som var präst genomgick en teologisk kris i samband med högkyrkliga strömningar som ville reformera och rena kyrkan från slentrian och förfall. Hans teologi kom efter detta att ta en helt ny riktning med bland annat kollegiala konflikter som konsekvens.

Redan TV-revolutionen under femtiotalet hade i begynnelsen skapat oro för en upplösning av gemenskapen mellan människor liksom de rationaliseringar i samhället som undan för undan slog ut postkontor, småföretagarverksamhet och annan lokal verksamhet från mindre orter. Människor måste i allt större omfattning pendla till sina arbetsplatser, och hemmet fick alltmer ersätta och kompensera tidigare naturliga mötesplatser mellan människor. Man befarade att föreningsverksamheten skulle dö ut när människor satt fastklistrade framför sina TV-apparater. De värsta farhågorna blev dock inte uppfyllda. Människor lärde sig så småningom att begränsa tittandet och inlemma detta i vardagen på ett sansat sätt.

Men den digitala revolutionen ett par decennier senare sätter i gång och förstärker en utveckling som lång tid varit påtaglig men nu får radikala konsekvenser på det sociala planet. När datorerna så småningom blir var mans egendom öppnas nya världar och verkligheter som vid intensiv användning lätt fjärmar människor från det verkliga livet. Detsamma gäller också dataspelsutvecklingen som genom sin enorma tekniska utveckling succesivt tar ett järngrepp, speciellt på den unga generationen. Vi som är äldre har fortfarande perspektiv bakåt och märker således förändringarna lättare än generationerna som växer upp med digitaliseringen som en självklarhet. Idag är vi alla, vare sig vi vill eller inte, mer eller mindre involverade och beroende av digitaliseringen som nära nog är inkluderat i all teknik i samhället. Vi använder våra datorer till nästan allt; bankaffärer, information, tidningsläsning, inköp, filmtittande etc.

Men vad är då problemet? Som med nästan all utveckling finns både en fram- och baksida. Rätt använd är datorn såväl som den smarta telefonen en välsignelse som i mycket hög grad kan underlätta för oss alla. Användningsområdena tycks redan idag vara obegränsade, och utvecklingen fortsätter hela tiden. Men denna mångsidighet kan också vara en av orsakerna till överdrivet användande. Det är så bekvämt och spännande att med några knapptryckningar mötas av främmande världar och oväntade möjligheter. Det är lätt att sugas in i den digitala världen som inte har några begränsningar. Det ställs inga krav annat än rent tekniska och det är ingen som stör oss i våra virtuella resor och äventyr.

I umgänget med människor upplever vi inte samma kravlösa verklighet. Då måste vi vara engagerade och beredda att satsa av oss själva om vi vill behålla och utveckla våra relationer. Vi måste uttrycka våra åsikter, lyssna och besvara, helt enkelt vara engagerade så att ett möte uppstår. Det är just detta ”möte” mellan människor som riskerar att förtvina och försvinna när det digitala tittandet och lyssnandet går till överdrift. En telefon i knät på en tonåring innebär total och effektiv avskärmning från världen utanför. En negativ upplevelse för omvärlden som inte får del av den verkligheten.

Var kommer då begreppet ”bekräftelse” in i sammanhanget? Kanske är det ibland så, att just alla dessa gränslösa möjligheter till kontakt med omvärlden öppnar upp (dolda?) behov inom oss som vi inte varit medvetna om. Det är lätt at ge en fördelaktig bild utåt av sig själv genom vackra bilder och insmickrande text. Responsen vi kanske får kan då ge en mental ”kick” som vi sällan eller aldrig upplever i verkliga livet. Hur ofta går vi omkring och säger positiva och smickrande saker till varandra? Vi upptäcker att vi genom kontakter via nätet mycket lättare får bekräftelse på att vi är ”speciella” och värdefulla individer. Detta kan efter en tid bli beroendeframkallande eftersom det ”sätter färg” på en annars grå vardag.

Än sen då? Det kan väl inte vara fel att vi upplever uppmuntran och bekräftelse på detta sätt när vi kanske till vardags är så snåla med detta gentemot våra nära och kära? Som med allt annat kan svaret vara både ja och nej. Allt handlar om ”balans”, hur vi lyckas hantera intrycken och hur vi tänker. Våra tankar är ju insidan av oss, och insidan styr sedan våra handlingar och attityder. Det är lätt att tappa intresset för den egna sociala situationen till förmån för den lättköpta och kravlösa låtsasvärlden i telefonen och på datorn. Vi måste vara på vår vakt och själva ta kommandot över tittandet och begränsa det. Till detta behövs en stark medvetenhet och vilja att själv forma sina vanor och verklighet – och det är inte det lättaste när frestelserna är så många och kompakta.

Vi kan bara konstatera att den nya tiden har kommit för att stanna och fortsätta utvecklas på samma sätt. Alla förändringar i historien har påverkat människor. Vad som är skillnaden är den enorma hastighet som utmärker dagens tekniska utveckling. Vi har svårt att hinna med, speciellt kan vi äldre med helt annan bakgrund känna så. Detta kan i sin tur skapa klyftor mellan generationer och utgöra hinder i förståelsen och kommunikationen med varandra. Vi kan om det vill sig riktigt illa rent av ”tala olika språk” med varandra.

Kanske bör vi försöka ge varandra litet mer bekräftelse till vardags som naturlig motvikt till den artificiella på nätet. Försöka se varandra litet bättre och mera så att känslan för vår verkliga verklighet blir en betryggande kraft och skydd inom oss mot framlockade illusioner och suggestioner.



Kommentera »

    

«    July 2024    »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031 

Senaste blogginläggen
Kris 22/1-24
Frihetens yttersta utpost är anarki 3/2-23
Vänskap 26/12-22
bekräftelse 12/12-22
En simtur i Medelhavet 31/10-22
Två stora personligheter 16/10-22
Hemma 12/9-22
Stenen 7/9-22
Bekräftelse 24/8-22
Att skapa sin egen verklighet 2/7-22

Bloggkategorier
Allmänt