2008-08-09 16:47:02 MEDITATION
VÄGVAL
Min vandring in i målningen började inte så bra. Trappan delade sig i två delar och jag fick beslutsångest. Skulle jag ta den vänstra sidan som verkade svårare att ta sig fram på eller den högra som verkade ljusare, men uppe i högra hörnet fanns något mörkt otäckt som verkade som om det skulle falla ner. Å andra sidan började ett hjärta visa sig vid trappans slut... Kanske jag hittar kärleken?
På den vänstra sidan kunde jag urskilja ett träd eller en lian som jag skulle kunna ta mig upp för och in i ljuset.
Till slut valde jag den högra sidan, den med hjärtat. Det var ganska svårt att ta sig dit, det var en hel massa hinder; gropar att falla ner i, snår att tränga sig igenom och höga murar att komma förbi. Till slut kom jag fram till ljuset. Det var starkt och jag såg inte så mycket framför mig. Det verkade som om vägen tog slut och där var ett stup, rakt ner i tomma intet. Jag såg ingenting, var helt bländad av ljuset och satte mig på kanten till stupet. Ingenting annat existerade och jag började känna mig lugn. Jag kände mig mer och mer harmonisk och tiden försvann. Jag reste mig, tog med mig min känsla av stillhet tillbaka till min ateljé. Det var en skön upplevelse trots att jag denna gång endast såg ytan. Nästa gång skulle jag vilja komma bakom det synliga.
 |
|
 |
| |
Kommentera »2008-08-10 Rättvik
Kommentar från: Berit Melin
Så bra skrivet och så intressant, har faktiskt tänkt när jag tittat på dina bilder ( i boken jag köpte) undrar var trappan leder!
Så det är häftigt när du förklarar hur du tänker!
Kram Berit 2008-08-11 Göteborg
Kommentar från: Marie Almqvist
Tack för din kommentar Berit!
Det märkliga är att det lilla hjärtat har jag inte sett förut. Det är ingenting jag har målat dit medvetet. Det är ganska spännande att upptäcka saker, även på ytan, som man inte har sett tidigare.
Marie |
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_484_20080809164702_486.jpg",470,470,1);)
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_484_20080809164702_715.jpg",224,224,2);)