2008-11-03 23:03:11 Konstsnack
En vit pissoir.
Jag var på konsthistorian idag och vi pratade om Marcel
Duchamps ready-mades, vardagliga föremål tagna ur sitt
sammanhang och presenterade i konstnärlig context --kontra
Ulrik Samuelsons Nature morte och Caput mortum.
Hans installation och konceptkonst med en upp och nervänd
svartlackad eka, som såg ut som en likkista.
Vi talade om ett nihilistisk tidevarv och hur man i ett sådant
samhälle anser, att det inte finns någon objektiv grundval
för kunskap och moral. Om turbulensen inom konsten,
konceptkonst - idékonst och hur en del människor känner
sig manupulerade av den. Hur man ser på nutidskonst och
reagerar mental. Ett annat ämne var om formgestaltning
och viljan att skapa något nytt, hur det skall skapas
och om det utgår från det gamla—som kulturkonservatism.
Vi diskuterade inneboende normer, fostran, eller om den
som skapade människan “planterade” ett sinne för vad
som är rätt eller fel, en inre känsla, samvete, moral.
Om åter-erinrans-läran… och Platons tankar.
Kom att tänka på… att enligt Aristofanes…. beror kärleken på
att urmänniskan hade fyra armar och ben, men gudarna klöv
henne på mitten, varför vi alltsedan dess letar efter vår
andra halva. Ibland har man tur och kan hitta den. Kram Bimmis.
.
Marcel Duchamps “ Fontän” 1917, som inte är annat än en pissoir.
 |
| |
Kommentera »2008-11-04 Umeå
Kommentar från: AX
Kul med konsthistoria. När jag bodde i Stockholm gick jag ofta på söndagarnas gratisguidning. Där fanns flasktorkaren. Sånt kan göra mig galen, men jag ser och lär(kanske). 2008-11-04 I stolen vid datorn.
Kommentar från: mig själv
Jo....... flasktorkaren var den första.. vad jag vet och du Ax.. man lär så länge man lever.... Det är absolut sant, kram. 2008-11-04 Örebro
Kommentar från: IngBritt Lundh
SÅ sant SÅÅÅ.........
men vi har väl haft tur eller ???
Ha det bra |
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_772_20081103230311_830.jpg",401,470,1);)