2008-11-13 21:22:33 Händelser i livet.
Apollo är jättesjuk..
När Bengt tog en promenad med alla voffsingarna
på eftermiddagen idag, så la sig bara Apollo i gräset
och ville inte följa med in.
Så småningom kom han med i alla fall och kom in i
hundgården, men ville inte mer än knappt smaka på maten.
Så gick han ut i sin hage och kräktes litet och sedan la han
sig i det mjuka gräset där och ville inte gå därifrån.
Vi har varit där ute flera gånger, men han vill inte gå in i sin
korg och vi kan inte tvinga honom om han absolut inte vill.
Han ligger där och bara tittar på oss.
Vi klappar och kelar med honom, men när vi går därifrån
ligger han kvar. Följer inte med oss. Orkar inte.
Begriper ni inte... att jag är så gammal, att jag inte orkar mer.
Jag kan ju inte sitta utomhus hela natten.
så, jag hoppas att han självmant går in när det blir kyligt.
Vi har vetat om att han blivit sämre den senaste tiden.
Men eftersom han är så pass gammal som snart tio år,
så får vi ändå vara glada att han levt så länge.
Det är snart 2 år sedan hans pappa Bullo gick bort och
han var exakt lika gammal som Apollo är nu.
och hans mamma Bella blev bara 8 år.
Det är så jättejobbigt att förlora honom.
Jag var med när han föddes och har följt honom hela tiden.
Skriver mer i morgon, när jag vet hur vi skall göra.
Det är ingen idé att åka till en veterinär mitt i natten.
De kan ändå inte göra någonting åt att han är gammal och trött.
Kram Bimmis.
Kommentera »2008-11-13 stockholm
Kommentar från: petra werner kjellberg
Å usch usch - detta med de kära små djuren...suck! Jag hade en gång en så stor smärta när jag förlorade den katt som jag haft vid min sida sedan jag föddes (under 18 års tid) att jag sen dess knappt kan fästa mig vid djur längre...sen förlorade jag ännu en underbar katt - hon försvann...ja, det är vidrigt!!
Stackars er - och stackars hunden...det är så jobbigt med döden... 2008-11-13
Kommentar från: Nalle Wikblad
Åh vad jag lider med er. Det är så tråkigt när djuren blir gamla och sjuka, och måste "gå bort".
Det blir ett oändligt stort tomrum. Men jag tror att de vet att de är och har varit älskade i hela sitt liv.
(Om de nu har haft lyckan att växa upp i ett kärleksfullt hem.)
Djuren ger så mycket av villkorslös kärlek. De kräver inte att bli älskade, utan älskar oss som bryr oss om.
Förstår ju av vovvens ålder vad som är på gång, men hoppas ändå att hans krasslighet och hängighet skall vara en tillfällighet och att han snart blir bättre.
Om inte så, så har ju djuren den "förmånen" att slippa lidande om slutet nalkas.
Kram Kram Nalle
2008-11-13
Kommentar från: Lena Tedeblad
Men kära. Kommer ihåg när Bullo gick bort. Jag var oroligt då för min hund Maya, hon var dålig hon med då och du stöttade mig så. Min Maya är fortfarande vid god vigör även om hon är stel. Hon fyller 12 år i år. Mer pigg och valpig än någonsin. Hon kanske har blivit senil och gått tillbaka till barnstadiet..
Skämt å sido.
Jag blir så ledsen.. Apollo är ju inte gammal.. Han har ju flera år framför sig.. Förhoppningsvis har han bara fått en släng av någon bakterie och återhämtar sig snart. Goa jycke.. De är så ljuvliga...
Stor styrkekram till Apollo och även till dig Bimmis. 2008-11-13
Kommentar från: Inga-Britt "I-B" Gustafsson
Varma kramar... svåra etager i livet som man tyvärr måste genomlida. Nära och kära som går bort och djuren är familjemedlemmar alla gånger. Sänder mina varmaste önskningar om att herrn kommer igen. Kram kram *ger en ros* 2008-11-13 från stolen vid datorn.
Kommentar från: mig själv
Tack.. vad gulliga ni är allihop, Det är inte
alls roligt att detta också kommer nu,
när det ändå är oroligt och tungt med min mans
alla sjukhusbesök. Nu behöver vi styrka. 2008-11-13
Kommentar från: Karin Rolén Nordstrand
Å, så jobbigt! Det är sorgligt när älskade djur blir gamla och sjuka, jag lider med dig. Kram 2008-11-13 UMEÅ
Kommentar från: titti sundin
Åhh Bimmis, så tråkigt!
Han ser så go ut Apollo!
Jag har en blandrashund,
Karelsk björnhund -bordercollie,
han heter Ozzy, två år.
Han har varit så bra för våran familj,
för barnen.Trygghet för dem.
Kan inte tänka mig att förlora honom!
Så jag förstår hur du känner... 2008-11-14 Alnö
Kommentar från: Ann-Marie
Bimmis! En stor tröstekram får du från mig..........vet precis hur det känns. En liten tröst är att hunden tar det naturligt med ro...om han inte har ont vill säga.
Vi hade en cockerspaniel en gång, som vid 14 års ålder smet iväg för att dö ensam. Han hittades i ett buskage efter några dagar. Vad hemskt, vi tyckte det var.
Vi har ingen hund nu. Vill inte uppleva smärtan igen och igen efter att ha haft hund sedan -69.
Ha det bra i alla fall.
Kram Ann-Marie 2008-11-14 Örebro
Kommentar från: IngBritt Lundh
Men "lilla" Apollo
Vad jag blev ledsen när jag såg att våran granne sedan i somras blivit dålig.
Det känns så hopplöst när man bara kan stå och se på .
Hoppas det löser sig på det bästa sättet för honom....
och för Er
Det bästa hos människan är ju hunden.
Krama om honom lite extra och också om Bengt som säkert också lider med vovven.
Vi tänker på Er
2008-11-14
Kommentar från: Berit Melin
ÅÅÅÅ, jag gråter när jag läser, miste vår hund Zenta, för flera år sen och fortfarande känner jag sorg, hon blev bara dålig en dag, bara låg,och så tyckte jag att hon blev lite svullen vid ögat o nosen, åkte akut till veterinären,troligen en hjärnblödning, hemskt, hon fick somna in, usch jag sitter här o tårarna rinner, har bestämt att efter våra två katter blir det inga mer djur, jag klarar inte av att mista dom.
Stackars er!!!!!
Kramar |
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_772_20081113212233_836.jpg",440,470,1);)
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_772_20081113212235_506.jpg",329,470,2);)
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_772_20081113212238_525.jpg",466,471,3);)
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_772_20081113212239_174.jpg",372,429,4);)