2009-08-03 19:34:38 Händelser i livet.
1945
Igår fick jag ett foto… som var taget i skördetid 1945.
Traktorer och vagnar, men det som var mest intressant var
de personer… som stod uppställda framför.
I mitten står min man, Bengt-Olof… som då var bara 18 år.
Bakgrundshistorien är… att år 1941 mitt under brinnande krig.
Den kallaste vintern i mannaminne, så låg Bengts far
under järnvägsvagnarna i Trelleborgs hamn och
skulle bevaka, så att inte tyska soldater skulle komma
överraskande, sjövägen och inta hamnen.
Han blev sjuk och fick njurbäckeninflammation och
eftersom han var en av de största jordägarna
norr om Trelleborg, så ville han inte … om han avbröt
bevakningen… att folk skulle tro… att han köpte sig fri från sin tjänst.
Det gick så illa… att båda hans njurar slogs ut och han dog
på sommaren 1941 endast 42 år gammal.
På den tiden fanns inte dialys… inte heller möjlighet för transplantationer.
Då stod familjen där… utan någon som kunde ta hand om gårdarna.
Bengt-Olof var då 14 år och var den som skulle överta ansvaret.
Han fick hastigt börja känna på allvaret och gå i hård skola…
Först internat i Osby och sedan Lantmannaskolor och praktik på Svalövsgården och på Borrestad, Skånes yngsta slott, som hade tillfallit en sentida Pontus de la Gardie 1927.
Det var ingen dans på rosor. Livet där påminde om Max von Sydows,
och Bille Augusts… Pelle Erövraren.
Vattnet frös i kranen i rummet… som han delade med flera elever.
En gammal rostig kamin var enda värmekällan och veden
kastades in på golvet… ur en korg. Maten var urusel och
betalningen nästan 0.
Han var hemma en tid och hjälpte till… innan sin militärtjänst…
Men 1950 tog han det fulla ansvaret för gårdarnas skötsel.
5 år efter… det här fotografiet är taget…
Till Bokenäs hörde… en i tegel uppförd statarlänga… med tre lägenheter.
Där var jag själv … och lekte med barnen i min egen ålder.
Här behövde de inte hungra… för de hade sina egna täppor.
Mjölk fanns på gården, ägg la hönsen och
en kyckling på bordet… då och då och en julgris
Vi ungar sprang ut i ärtåkrarna och kalasade på de små,
ljusgröna ärtorna, som var insådda i säden och klövern
så korna som stod på fälten kunde äta en cirkel…
runt sin tjuderpåle.
Många av de vuxna… som är på bilden… finns inte mer…
i den här dimensionen. Men de flesta av de unga och barnen gör det.
I skördetid… hösten 1945. Fredens år… Så många behövdes då…
för att få allt under tak… Idag 1-2 personer. Ja… så är det nu… Ni ser väl kon... :)))
Skall kolla blomman i natt… Kram Bimmis.
 |
| |
Kommentera »2009-08-04 Sigtuna
Kommentar från: Siri Öryd
Vad jag minns av andra världskriget, var att mina föräldrar fick täcka för fönstren med mörka rullgardiner. Krigsflygplan flög över lilla byn vi bodde i i norra norrland.
Jag var liten men kommer ändå ihåg! 2009-08-04
Kommentar från: tina
Jag träffade Bengt när jag var så där en 2-3 år, det var första gången. Det skrämmer mej faktiskt att nu 53 år senare märka att jag inte vet så mycket om min släkt som jag trodde. Det är då man saknar dom där kvällarna när man sitter och pratar gamla minnen, hjälper varandra att komma ihåg saker och föra minnena vidare genom generationerna.
Det måste vi snacka mer om nästa gång vi ses. Puss o Kram Tina |
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_772_20090803193438_200.jpg",620,425,1);)