2008-09-20 10:14:14 Allmänt
Vaknade rätt tidigt.
Nyfiken på om TA hade skrivit en artikel, gick jag ut via
verandavägen till brevlådan. Gräset var fortfarande daggigt.
Jag hade kameran med.
När jag gluttat i tidningen, redan på tillbakavägen,
så såg jag att det stod redan en blänkare på första sidan.
Fortsatte tillbaka genom hålet i häcken, ljuset var så speciellt.
lågt och svepande från öster.
Visst blir man hemmablind, men här är morgonens bild på Bokenäs. God morgon och en trevlig helg. Bimmis.
Kommentera »2008-09-20
Kommentar från: Berit Melin
Men gud sååå fint!! Och så vackert ni bor det är ju inte klokt sån vacker gård, hoppas jag får se det i verkliheten nästa år när jag ska ställa ut i Tommarp.
Kram Berit 2008-09-20 Tumba
Kommentar från: Lisa Carlén
Nääää nu börjar jag spara pengar!!!!! 2008-09-20
Kommentar från: Inga-Britt "I-B" Gustafsson
Men... åhhh... vilket PARADIS! Kolossalt vackert! 2008-09-20 Umeå
Kommentar från: AX
Va fint det verkar vara,. 2008-09-20 I stolen vid datorn.
Kommentar från: mig själv
Jo det är en vacker gård som jag har glädjen att bo på. Men det är inte bara vackert, utan åtskilligt med arbete också för att allt inte skall förfalla. Många timmar, dygn och års arbete finns gömda där. 2008-09-20
Kommentar från: Katarina Jahlitz
Gud så vackert ställe, helt underbart. Jag packar och flyttar in på studs :-)
Kram Katarina 2008-09-20
Kommentar från: Brita Holvid Fastlund
Så underbart vackert !!!!!!!!!!!!!!!!
Kram Brita 2008-09-20
Kommentar från: Nalle Wikblad
Åh så vackert !!!
Kram Nalle 2008-09-21
Kommentar från: Rolf Enström
Jepp,, :o) du är alltid beskrivaren,,, berättaren,,, formaren,, sammanlänkaren,, ögonen som ser det verkliga livet,, kärleken hos människors hjärtan,, det som vi verkligen är,,, handen som känner klippornas värme,, handen som känner tids-eonerna från platserna,, den som öppet och från hjärtat vill möta och möter solstrålarna i gryningen,, och som är tacksam för att solen lyst på oss en dag,, så där i aftonen när de gula rosorna skänker ut sin mjuka gyllene doft,, hjärtat som känner de olika horisonterna och den gemensamma horisonten,, och vill förena,, aldrig någonsin slita isär,, Istället budskap om framtiden; om " Den Obegränsade Människan " ,,,
Jag var vid en lång havsvik idag då solen höll på att skymmas bakom horisonten,, det var en lång vik så där en två kilometer i djup,,
såg stor segelbåt med vitt vitt-rosa segel därute,,
nyss gått igenom Stendörrens arkepelag,, vidare söderut ned mot Nyköpings innerskärgård,,
man ser fyrar där ute mot horisonten,, de tänds då solen nått nära skärgårds-naturen,, och de signalerar,, försiktigt och säkert,, många fåglar har slagit sig till ro inför skymning,, väntan på en ny gryning,, Jordens frekvens blandas med havets frekvens,, havs-vik,, rakt ut,,, möter horisonten,,, värmen från bergarterna,, mineralerna,, klippor som omfamnat och kommer att fortsätta ge,,,
tallarna,,,
du har upplevt det,, du har ju berättat det,,, och du har det inom dig,,, eller hur,, livetsalla oändliga individuationer,,
:o)
hälsn /roffe 2008-09-21 I stolen vid datorn.
Kommentar från: mig själv
Det är du Roffe, som är den store berättaren.... inte jag.... Du ser och känner och med alla dina sinnen.... naturen.. Hur den talar till dig. Den du vill återge i dina bilder. Relationer mellan människor, deras andeväsen. Rum där väggarna talar. Träden.... hur de sträcker sina stammar och grenar som sökande människokroppar. Trevande känslor..
Du är den som känner värmen i soliga hällar, segel som sträcks i vinden. Doften från havet och
Ljuset som sveper. Fyrar som vägleder. Du har den förmågan Roffe.. inte jag. Kram Bimmis. |
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_772_20080920101414_689.jpg",612,470,1);)