2011-11-14 18:30:48 Allmänt Vad är konst? Står där så grå vid ladugårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
Visserligen var det inte frågan: "Vad är konst?" som Viktor Rydbergs tomte grubblade över, eftersom det knappast var en aktuell fråga på den tiden. Då fanns det inom kulturetablissemanget en relativt stor samsyn när det gällde begreppet konst och vad som utmärkte ett bra konstverk. Men bedömde konstverken efter deras motiv, proportioner, färg, uttryck och komposition och det förekom till och med poängskalor, så att man kunde rangordna målningar. En slags tio-i-topp lista för konstverk.
I dag hade det kanske funnits större anledning för Rydbergs tomte att grubbla över frågan: "Vad är konst?" Enligt den Institutionella Konstteorin är konst det som konstetablissemanget anser vara konst. Vad är då konstetablissemanget? Jo, det är de som sysslar med konst; konstnärer, konstgallerier, auktionsföretag, konstsamlare osv. En sådan teori går ju inte att vederlägga eller falsifiera, för att använda Karl Poppers term, men den är också fullständigt oanvändbar. Den ger ingen avgränsning mot andra ting, företeelser eller skeenden. Den ger ingen vägledning för den som vill bli konstnär och söker efter relevant kunskap och sätt att tillägna sig sådan kunskap. Allt kan vara konst och konstetablissemanget utgör domstolen. Om konstetablissemanget säger att en performance, som medför svåra kroppskador på människor är ett konstverk så är den det. Och om jag förstått saken rätt så anser många inom konstetablissemanget att en sådan konstnärlig performance därmed står över lagen. Den konstnärliga friheten får inte begränsas genom jurisdiktion.
Enligt Ernst Billgren är konstbegreppet en historisk parentes. Det lanserades under Renässansen och blev meningslöst i mitten på 1960-talet, när Andy Warhols Brillo-boxar ställdes ut som konstverk, men vi vanliga dödliga har inte fattat det än.
Men om allt kan vara konst, då blir ju begrepp som konstmuseum och konsthistoria också meningslösa. De säger ju ingenting. Man får döpa om dem till bild- och skulpturmuseer, kanske. Och i stället för konsthistoria så läser man måleriets historia, skulpturhistoria osv. Likaså kan vi ju knappast placera konstnären på en piedestal, ett smått galet geni, som besitter kunskaper och förmågor som vanliga människor inte har förutsättningar att fatta. Alla kan vi vara konstnärer om bara konstetablissemanget släpper in oss i helgedomen. Skaparen av den geniale konstnären, Giorgio Vasari, må vända sig i sin grav, men någon återvändo gives inte.
Det mått som i dag används för att bedöma ett konstverks kvalitet förefaller vara det ekonomiska värdet. Om en målning betalas med miljoner pund på en av Sotheby´s auktioner, så anses det därmed som en målning av mycket hög kvalitet. Och här har vi nog en del av förklaringen till konstbegreppets haveri. Konstmarknaden och synen på konst som ett investeringsobjekt har prostituerat och demoraliserat konsten och konstnärerna. Lå mig ta ett exempel ur den konstnärliga vardagen. När vi gör grafik så numrerar vi de olika bladen och anger också hur stor upplagan är. Varför? Därför att en begränsad upplaga höjer det ekonomiska värdet. Men påverkar detta bildens konstnärliga kvalitet? Naturligtvis inte. I dag finns det trycktekniker som medger ett obegränsat antal blad utan kvalitetsförlust.
Så en första liten protest mot betraktandet av konsten som ett investeringsobjekt, vore att sluta med de begränsade upplagorna, när det är möjligt utan kvalitetsförlust. Print-on-demand. Kanske det skulle kunna vara ett första steg mot att återupprätta konstens och konstnärernas heder och låta bildkonsten åter bli det som den borde vara; ett sätt att förmedla känslor, att uttrycka det som inte kan uttryckas i tal eller skrift. En konst för folket och inte ett investeringsobjekt.
Håkan Fredén
Kommentera » | |
|
|