Svenska konstnärer www.svenskakonstnarer.se
ABCDE
FGHIJ
KLMNO
PQRST
UVWXY
ZÅÄÖ
Sök



Avancerad
sökning




Skapa 1 galleri
Rekommendera
en konstnär

Medlemskap

Om svenska
konstnärer

Veckans
konstnär

Konst till salu

Anslagstavlan

Utställnings-
kalender


Ordlista



Användarnamn

Lösenord

Har du glömt
ditt lösenord?



Besökare
just nu
10
a    b    c    d    e    f    g    h    i    j    k    l    m    n    o    p    q    r    s    t    u    v    w    x    y    z    å    ä    ö    alla    

A tergo
Innebär att konstverket är signerat på baksidan. ("signerad a tergo").
 
Abstrakt
Abstrakt är en metod som förmår visualisera det undermedvetnas uttryck direkt på duken. Abstrakt konst behöver inte föreställa något alls. Det är precis som att betrakta molnformationer. Var och en får fantisera fram vad det möjligen föreställer.
 
Action painting
Action painting är en målerimetod som hade sitt publika genombrott i USA på 1940-talet och som innebär att färgen droppas, stänks eller kastas på duken. Den förknippas främst med Jackson Pollock.
 
Ad vivum
Ad vivum betyder efter levande modell
 
Akademisk konst
Akademisk konst, akademism, begrepp som används om konst i en hävdvunnen, ofta realistisk tradition, som utmärks av perfektionism i teckningen och övriga tekniker. På 1800-talet blev målarakademierna centra för oppositionen mot de nya rörelserna i konsten, vilket fick till följd att akademisk konst idag allmänt har en negativ klang av konservatism och fantasilöshet.
 
Akkadiska konsten
Akkadiska konsten tillkom efter det att akkaderna lyckats erövra Sumer och de sumeriska stadsstaterna omkring 2300 f.Kr.. Den är alltså samtida med det gamla riket i Egypten. Många skulle säga att den mesopotamiska konsten nådde sin höjdpunkt då Akkadriket stod på sin höjd av makt. Tyvärr finns inte mycket bevarat från denna period.
 
Akrylfärg
Akrylfärg, är en snabbtorkande konstnärsfärg som innehåller färgpigment blandat med ett akrylbindemedel. Färgen blev kommersiellt tillgänglig 1955 då den amerikanska färgtillverkaren Liquitex var de första som började tillverka den. Akrylfärger är vattenlösliga tills de har torkat och har högre lyster än till exempel oljefärg. Precis som inom oljemåleriet kan man tillsätta olika målningsmedium för att förändra färgens egenskaper. Till exempel öka transparensen, förlänga torktiden eller göra färgen blankare.
 
Akrylfärgen
Akrylfärgen det mest mångsidiga mediet och man kan använda sig av tekniker från både olja, akvarell och gouache. Akrylfärgen motstår åldrandet och är ljusbeständig, gulnar ej och blir ej spröd och spricker.
Akrylfärgen har akrylhartspartiklar fördelade i vatten som bindemedel för pigmenten. När vattnet i bindemedlet avdunstar torkar färgen. Detta ger en snabb torktid på mindre än en timma för tunna färglager. En fördel med akrylfärger är att samtliga kulörer torkar lika snabbt.

Det finns en mängd medier att tillsätta till akrylfärger som ökar dess mångsidighet. Som exempel kan nämnas retarder (fördröjning av torktid), gelémedium (tjockare färg för impasto-effekter), akrylmedium (ökad transparens), modelleringspasta (för bl a collage).
 
Akvarell
Akvarell. Den korrekta benämningen på målartekniken är egentligen akvarellmålning, då även en bild som är målad med akvarellfärg kallas akvarell. Akvarell är en målningsteknik där färgen läggs på i t.ex. tunna skikt, på ett vitt tjockt papper. Så glöm bubbliga knöliga papper där färgen låg i pölar och flammiga ytor blev där man inte ville ha dem. Pappret föredras av högsta kvalitet syrafritt framställt i bomullslump och kan variera kraftigt i olika vithetstoner o gramantal. Ytan kallas gräng och den går att välja i olika utförande. Vanligaste metoden är att spänna upp pappret genom att fukta igenom det ordentligt sen klistra/tejpa upp det på en skiva o låta den spänna sig när den torkar till.
Akvarellfärgen består av mycket fint rivet pigment som har gummi arabicum som bindemedel. Akvarellfärgen finns att tillgå i olika former, halvkoppar, helkoppar, tub eller flytande i glasflaska. Den vanligaste formen är halvkoppar, som ser ut som en liten kub i storlek med en halv sockerbit. Den finns då i två skiftande kvaliteter "Artistfärg" som är tätare och mer pigmentsäker, samt "Cotman" en billigare studievariant. Den målas ofta med en tjock pensel som kan hålla mycket vätska samtidigt som den kan formas till en mycket fin spets. Eftersom akvarellfärgen löses i vatten kallas den ofta i folkmun för vattenfärg.
Akvarell Kommer från ordet "aqua", latin för vatten. Vatten är det medium som pigmentet löses i. Vatten är det som ger akvarellen dess säregna personlighet. Vatten ligger bakom akvarellens transparangs.
 
Akvarellfärg
Akvarellfärgen är transparent och släpper igenom papperets vita yta. Detta ger akvarellen dess särart och färgen får en speciell lyster. I akvarellmåleri kan slumpen skapa vackra effekter och mönster, en slump som konstnären ibland kan lära sig att styra och utnyttja.
Akvarellfärg består av pigment som är rivna i en lösning av gummi arabicum. Akvarell kan spädas kraftigt med vatten vilket resulterar i tunna, transparenta färgskikt. En del akvarellmålare skapar sina egna, täckande akvarellfärger genom att blanda dem med en täckande vit färg.
Val av papper har naturligtvis en stor betydelse när det gäller akvarellmåleri och i handeln finns det en mängd olika kvaliteer att välja mellan. De bästa, och dyraste, är handgjorda och görs av 100 % bomull.
 
Akvatint
Akvatint, är en variant av etsning och ett komplement till de koppargrafiska metoderna. Ordet är bildat av latinets "aqua" (vatten) och "tineta" (färgat) och avser att efterlikna måleriets laveringsteknik. Redan under 1600-talet prövades metoden med framgång och en av de konstnärer som under 1700-talet flitigt utnyttjade akvatinten var spanjoren Fransisco Goya i sin etsningsiver.

Förenklat går det till så att tryckplåten överströs med finpulveriserad harts vilket därefter bränns fast i plåten. Härefter graveras den på vanligt sätt. Den effekt detta förfarande ger är en närmast sammetsliknande ton i bilden. En variant av detta är carborundum-gravyren, ofta använd i kombination med akvatintan. Carborundumtekniken introducerades av Henri Goetz och användes bland annat flitigt av Joan Miró som uppskattade dess effekter väldigt mycket.
 
Al Fresco
Al Fresco, Fresk eller freskomålning kommer av italienskans fresco, vilket betyder "färsk". Fresken är ett slags väggmålning, där pulvriserat färgpigment blandat med vatten målas direkt på fuktig, nylagd kalkputs. Denna teknik kallas al fresco, vilket är den äkta freskotekniken i motsats till väggmålningar på torr puts, som kallas al secco. Den sistnämnda tekniken är inte lika hållbar som fresken, eftersom färgpigmenten inte förmår tränga in i den torra kalkputsen. Freskomåleri förekom överallt i Italien från senmedeltiden ända fram till 1600-talet.
 
Al secco
Målning på torr kalkputs.
 
Alabaster
Alabaster är en finkornig bergart av vilken det finns två slag. Den ena, en kalciumkarbonat, användes till skulpterade arbeten i det gamla Egypten och Mesopotamien. Den andra, en kalciumsulfat, användes mycket till skulpterade arbeten i mindre skala i Europa från medeltiden och framåt.
 
Alla prima
Alla prima. Att måla vått i vått eller halvtorrt, är en målningsmetod där färgen läggs på i en omgång och ingen senare ändring görs. I oljemåleri utplånas eventuell tidigare teckning eller undermålning så att den inte skall påverka det färdiga resultatet.
 
Allegori
Allegori är sinnebildlig framställning i bildkonst av abstrakta begrepp med hjälp av symboler, ungefär som en förlängd metafor. Allegorier döljer effektivt budskapet med till exempel formen av en saga, men kan i själva verket vara väldigt samhällskritisk.
 
Applikation
Applikation är ett textilt handarbete (av latinets applicare, "tillfoga"). Tygbitar sys eller limmas fast på ett underlag i syfte att bli en bild eller ett mönster. På så sätt skiljer sig tekniken från lappteknik, där man bildar mönster genom att sy ihop tyglappar kant mot kant. Mönstret kan täcka hela bottentyget eller delar av det. I omvänd applikation sys två eller flera lager tyg ihop. Ett mönster klipps ut i det översta tyget, och kanterna sys fast i nästa tyglager. Sedan klipps ett mönster i nästa lager, och kanterna sys fast i nästa och så vidare.
 
Appretering
Appretering. Behandling av textilier för att ändra dess struktur.
 
Arabesk
Arabesk, stiliserat växtornament i slingor och bukter som är smala och breda som stjälkar och blad.
 
Art concret
Konstnärsgrupp bildad i Paris på 1920-talet. Nonfigurativ konst som försökte förena neoplasticism och purism.
 
Art déco
Art déco (kortform av franskans art décoratif "dekorativ konst"), arkitektur-, konst- och formgivningsstil från tiden mellan år 1920 och början av andra världskriget.
Stilens höjdpunkt inträffade i och med världsutställningen i Paris år 1925. Art déco var en reaktion mot bl.a. Bauhausskolans betoning av förenkling och industriell massproduktion. Art déco ville framhäva det individuella, dekorativa och exklusiva och gör sig i Europa främst gällande inom interiördekoration och möbeldesign under 1920-talet, medan stilen var populär i USA till i början av 1950-talet. I Miami finns det byggnader längs med Ocean Drive som har Art déco-stuk. Motiven togs i första hand från Orienten, Egypten, det antika Grekland och Rom. Öppnandet av Tutankhamuns grav 1922 och egyptologins storhetstid sammanfaller med art déco-epoken.
 
Artefakt
Konstprodukt, motsats till naturprodukt. Av latinska ars/konst och facere/göra.
 
Assemblage
Assemblage spelar på betydelsen att flera olika delar sätts samman till en helhet; ett flerdimensionellt collage, collage där verkliga föremål ingår.
 
Att hänga konst
Hur högt ska tavlan hänga?
Den ska hänga i ögonhöjd.
Ställ tavlan på en hylla.
Ställ din konst på en längre väggmonterad hylla.
Vilket avstånd ska man ha?
Har du små tavlor bör du hänga dem så att du kan komma nära och titta. Svaga motiv och färger vill man också gärna kunna ta en närmare titt på. Större och starkare motiv/färger kan ses på avstånd.
OBS!
Teckningar, akvareller och grafiska blad är känsliga för starkt solljus och värme. Undvik placering ovanför TV och element. Har du konst i köket tänk på att stekfett och fukt kan skada den.
Tavlor i grupp.
Häng många olika tavlor i tillsammans. Lägg ut dem på golvet och komponera dem till en helhet.
Gyllene snittet.
Gyllene snittets proportioner har sedan läng tid tillbaka använts av konstnärer och arkitekter för att uppnå harmonisk balans. Gyllene snittet kan vara lämpligt att använda vid hängning av konst, och särskilt om man ska hänga flera konstverk i olika storlekar bredvid varandra. Man utgår då från tavlans höjd och får en proportionerlig placering av varje verk.

1. Utgå från en mitthöjd, ca 140 cm från golvet räknat.
2. Mät höjden på tavlan.
3. Multiplicera tavlans höjd med 0,382.
4. Dra ifrån talet du får i punkt 3. från mitthöjden, alltså: 140 minus tavlans höjd x 0,382.
5. Det tal du får är avståndet från golvet till tavlans underkant.
6. Lägg till avståndet upp till hänganordningen så du vet var du ska sätta kroken i väggen.
 
Autodidakt
Autodidakt (självlärd), självundervisning, avser i begreppets allmänna betydelse någon som förvärvat sakkunskaper utan att erhålla formell undervisning. Begreppet används inom litteraturvetenskapen för att klassificera en grupp författare under 1900-talet med rötter i arbetarrörelsen som saknade formell utbildning. Deras verk kännetecknas ofta av social indignation, national-historiskt intresse, samt moraliska spörsmål i vardagen. Kända autodidakter är t ex Vilhelm Moberg. Pseudonymen Falstaff, fakir kallade sig skämtsamt Autodidaktiæ Doktor.
 
Automatism
Automatism. Inom konst och litteratur innebär det att man vid kreerandet låter förnuftet stå tillbaka för att tillåta en frigörelse av ett undermedvetet bildspråk. Automatism tillämpades delvis redan av dadaisterna på 1910-talet men förknippas i första hand med surrealismen och definierades av André Breton i Det surrealistiska manifestet (1924) som "renodlad psykisk automatism". Automatismen utvecklades vidare inom den abstrakta expressionismen.
 
Avdrag
Tryckt bild.
 
Avklappning
Avklappning är en enkel tryckmetod varvid tryckpappret pressas mot tryckstocken.
 
Balans
Balans är ett uttryck för hur färgen och formen balanseras i ett konstverk.
 
Bambocciad
Bambocciad. Målning av komiska situationer ur italienskt folkliv.
 
Bas
Ett medium som binder pigmentet i en färg.
 
Beni-e
Beni-e. Träsnitt med handmålad färg.
 
Beni-zuri-e
Beni-zuri-e. Träsnitt där färgen tryckts.
 
Bildsemiotik
Bildsemiotiken är en vetenskapsgren som undersöker villkoren för kommunikation och mänsklig produktion av tecken i vidaste mening. Bildsemiotiken är ett viktigt instrumenten för undersökning av konst- och massbilder.
 
Bindemedel
Bindemedel är ett flytande medium som blandas med pigment. Allmänt sett består färg av tre delar: bindemedel, lösningsmedel och tillsatser. Den enda absolut nödvändiga delen är bindemedlet. Det är den del som stelnar och formar den torkade filmen. Lösningsmedlet har till uppgift att reglera viskositeten på färgen. Det är lättlösligt och är inte någon del av det slutliga färgskiktet. Allt annat är tillsatser.
Typiska bindemedel inkluderar syntetiska och naturliga hartser som akryl, polyuretanet, polyestrar, melaminer, olja eller gummi. Färg brukar benämnas baserat på vilket bindemedel som använts, till exempel oljefärg, akrylfärg med mera.
 
Bindemedel
Oljor

Olika sorters torkande vegetabiliska oljor används för att hålla ihop pigmenten i oljefärgen (klibbmedel). Beroende på pigmentets egenskaper används olika oljor för att tillverka en så bra färg som möjligt. Den vanligaste är linolja som torkar (oxiderar) relativt snabbt. Andra är halvtorkande oljor som; vallmo-, safflor- och sojaolja, torkar långsammare än linoljan.

Halvtorkande oljor oxiderar mer (tar upp mer syre) än linolja vid torkning och ökar mer i vikt och volym. De bör därför användas sparsamt i en undermålning så att överliggande färger ej krackelerar.

Det kan ta upp till flera månader för en olja att torka helt allt beroende på hur tjocka lager färgen ligger i samt förvaringsvilkor som temperatur och luftfuktighet. Färgens ytskikt torkar först och sist lagret närmast underlaget. Det förklarar regeln att alltid måla ”fett på magert”.

Torkande olja

Linseed Oil/Kallpressad linolja

Används i över 80% av våra färger. Linoljan renas genom naturligt absorberande jordtyper. Proceduren gör att linoljan bibehåller sin renhet och sin torkegenskap. Rå linolja används vid färgtillverkning och som tillsats/målarmedium vid oljemåleri. Gulnar. OBS! Kan självantända i trassel och i trasor.

Halvtorkande oljor

Poppy Oil/Vallmoolja

Utvinns ur vallmofrön. Torkar långsammare än linolja och gulnar inte. Används vid rivning av känsliga pigment som i koboltblått och smaragdgrönt och som tillsats/målningsmedium vid oljemåleri.

Safflower Oil/Safflorolja

Kommer från en tistel Chartamus tinctorius. Gulnar inte.

Modified soya been oil/Modifierad sojabönsolja

Gulnar inte och används idag främst till vita färger. Använd därför sparsamt med vitt i en undermålning så att överliggande färger inte krackelerar.
 
Bitning
Ett annat uttryck för etsning.
 
Blandteknik
Blandteknik innebär att i en målning blanda olika medier (ex. vis olja och tempera) och ibland även annat material.
 
Blindtryck
Blindpressning (blindtryck) där mönster pressas in i lädret med stämplar - en teknik som används allmänt till 1600-talet. Guldtryck inspirerades från Orienten och började användas på 1400-talet i Italien men först på 1600-talet i den Germanska världen.
 
Blyerts
Blyerts tillverkas av grafit som blandas med lera. Den blandade massan dras ut till en smal tråd som bränns i ugn och sedan kapslas in i cederträ
Blyerts är ett mångsidigt medie som kan användas till både detaljerade teckningar och snabba skisser. Konstnären har stor frihet eftersom blyerts kan suddas ut och göras om och man kan få fram såväl subtila som kraftfulla effekter. Mjuk blyerts ger porösa svarta linjer och hård blyerts ger exakta markeringar lämpliga för detaljarbete. Avgörande för resultatets karaktär är val av hårdhet, hur hårt pennan trycks mot papperet och slutligen hur grov gräng papperet har.
 
Blödning
När en underliggande färg tränger igenom en annan färg.
 
Body art
Kroppskonst.
 
Bon à tirer (B.A.T.)
Påskrift på tryck avsett som förlaga.
 
Bruten färg
Bruten färg är en term som används inom färgläran för att beskriva en färg som blandats av två sekundärfärger. Dessa färger skiftar i grått. Det är också ett sätt att måla som innebär att färgerna appliceras på områden av ren färg istället för att blandas samman. Färgerna blandas i betraktarens öga och skapar på så sätt en ny färg. Färgen kan läggas på i små fläckar, som hos pointillismen, eller på så sätt att de grundläggande färglagren lyser igenom efterföljande lager och skapar en ny färg.
 
Camaïeu
Camaïeu (franska "som en kamé") är en monokrom målning på trä, linneduk, glas eller porslin i flera skikt, som vanligen skall ge betraktaren illusionen av en skuren relief. Camaïeumåleri i grått kallas grisaille, i gult cirage.
 
Carbon black
Svart färgstoff.
 
Chamotte
Chamotte är en bränd eldfast lera. Leror som innehåller chamotte
(bränd krossad lera) används för att bygga upp stora former och skulpturer. Chamotten gör att leran inte sjunker ihop lika lätt som den utan.
Den chamotterade leran håller oftast bättre i bränning.
Lera utan chamotte används för drejning och till föremål där fina detaljer eller en slät yta önskas.
 
Chiaroscuro
Chiaroscuro (it. ’klärobskyr’, ’ljus-mörker’) betecknar inom måleriet användningen av ljus och skugga i en målning, särskilt om färgerna är starkt kontrasterande. Caravaggio och Rembrandt är kända för denna teknik, som var särskilt uppskattad under 1600-talet.
 
Chiaroscuro
Rembrandt, som var en virtuos målare, behärskade bl.a. oljemåleri, grafik och teckning. Hans produktion är enormt omfattande och inbegriper porträtt, grupp- och självporträtt, bibliska, historiska och mytologiska motiv, genre, studier och landskap. Hans kännetecken är sannolikt ljusdunkelmåleri (chiaroscuro), där en målnings partier av ljus och skugga spelar mot varandra och skapar en dramatisk effekt, t.ex. i Nattvakten.
 
Ciselör
En ciselör t ex. formar metallplåt med puns och hammare så att det får den form som önskas.
 
Cobra
Cobra, (COpenhagen, BRuxelles, Amsterdam), en grupp expressionistiska målare. Cobra grundades i Paris den 8 november 1948, på Café Notre Dame i Paris av den danske konstnären Asger Jorn, den belgiske författaren Christian Dotremont och den nederländske konstnären Constant. Gruppens namn bildades av konstnärernas hemstäders första bokstäver: COpenhagen, BRussels, Amsterdam. I Amstelveen, strax syd om Amsterdam, ligger Cobra Museum som visar verk av Karel Appel och andra avant-garde-konstnärer.
 
Collage
Collage (ibland även kollage på svenska) är inom konsten en komposition sammansatt av olika material - kartong, snören, tyg, tidningsurklipp, fotografier, osv. - uppklistrade på duk eller kartong, ibland i kombination med en målning eller en teckning. Tekniken användes inom bl.a. kubismen, dadaismen och surrealismen. Matisse m.fl. använde sig av en liknande teknik kallad papier collé, som innebar att man klistrade upp pappersurklipp i olika matta färger.
 
Collografi
Collografi är ett tryck där kartong används som tryckplåt. Collografi benäms ibland för limtryck, papptryck eller pappografi.
 
Contre-épreuve
Contre-épreuve, Spegelvänt avdrag taget från ett grafiskt blad innan tryckfärgen torkat.
 
Contre-jour
Contre-jour. En bild där ljuskällan befinner sig bakom motivet.
 
Copyright
Copyright är det engelska ordet för upphovsrätt.

Får jag bearbeta ett bildverk, som jag av upphovsmannen fått tillstånd att använda?

Ska du använda bearbetningen endast för ditt privata bruk så går det fint att bearbeta bildverket.
Vill du bearbeta ett bildverk för att sedan publicera verket i dess bearbetade form måste den ursprungliga upphovsmannen ge sitt tillstånd.

Hur mycket får man ändra i ett bildverk och vad krävs för att det ska anses utgöra ett nytt verk?

Så länge det går att identifiera unika drag från originalverket anses det vara samma verk som det ursprungliga och det innebär ett intrång i upphovsmannens förfoganderätt att publicera bearbetningen.
Framgår det att det är en bearbetning av originalverket måste du ha skaffat dig ett särskilt tillstånd för att få bearbeta verket.
Först om det kan anses som ett självständigt och från originalverket fristående verk anses det som ett nytt verk. Denna gräns kan ofta vara svår att dra. Det finns dessutom alltid risk för att den s.k. ideella rätten kränks vid bearbetningar och ändringar av verk.

Får jag lägga ut en bild av ett konstverk på min hemsida?

Javisst, men du måste ha tillstånd från upphovsmannen. Med begreppet bild avses normalt konstverk, illustrationer, teckningar, måleri och fotografier. Vänd dig till BUS (Bildkonst Upphovsrätt Sverige) som kan hjälpa dig att identifiera okända bilder.
Är konstverket ett fotografi (t.ex. ur en bok eller tidning), måste du ha tillstånd från fotografen eller dennes bildbyrå, även om det är en ren avfotografering utan egen självständig verkshöjd.
För att identifiera rättighetshavare – kontakta BLF (Bildleverantörernas Förening). Observera att du inte får använda bildkonst du hittat på Internet, annat än för helt privat bruk, om det inte uttryckligen framgår i anslutning till bilden / fotografiet upphovsrätt saknas.

Källa: Copyrightsidan, http://www.copyrightsidan.se

Bildsäljarens frågor:

1. Vad säljer jag?
2. Vem äger bilden?
3. Hur får bilden användas?
4. Vad gäller när bilden ska återanvändas?
5. Får bilden ändras?
6. Har du rätt att få ditt namn angivet när bilden används?
7. Hur länge är bilden skyddad?
8. Vad gäller när människor är avbildade på bilden.

Vad säljer jag?

När du får en beställning på en bild genom ett uppdrag eller säljer en arkivbild, ska du bara sälja rätten att använda den i ett bestämt sammanhang. All övrig användningsrätt, upphovsrätt är alltid din.

Vem äger bilden?

Äganderätten till det levererade originalet är alltid din. För att köparen ska få behålla det analoga eller digitala originalet krävs en överenskommelse med dig.
Originalet får lagras digitalt i tryckprocessen men måste alltid avlägsnas och returneras till dig efter produktionen.

Hur får bilden användas?

En bild får bara användas på det sätt som du har kommit överens och avtalat med köparen om. Det gäller exempelvis en viss typ av trycksak med angiven upplagestorlek och spridning eller publicering på en hemsida på internet under en viss tid. Skulle något ändras efter överenkommelsen, måste du först godkänna ändringen.

Vad gäller när bilden ska återanvändas?

Om en bild ska återanvändas måste köparen först kontakta dig. Tänk på att du har rätt till ny ersättning vid återanvändning.

Får bilden ändras?

Inga ändringar i bilden får göras utan ditt tillstånd. Det gäller beskärningar, retuscher, digital manipulering eller andra ändringar.

För redaktionell publicering finns ibland en praxis som säger att beskärning av bilden kan tillåtas. Förutsättningen är då att bildens innehåll inte förvanskas och att du känner till beskärningen i förväg.

Har du rätt att få ditt namn angivet när bilden används?

Att bli namngiven när din bild används ska vara en självklarhet. Skyldigheten för köparen att ange ditt namn följer av upphovsrättslagen och ligger i din ideella upphovstätt till bilden.
I vissa sammanhang är det praktiskt omöjligt att namnge dig som upphovsman men de tillfällena är få. Huvudregeln är därför alltid att du ska anges med namn eller annan uppgift som identifierar dig som upphovsman.
Om du har försett ditt digitala original med uppgifter som identifierar och upplyser om villkoren för användningen av bilden får inte dessa plockas bort utan ditt tillstånd när bilden används. Detsamma gäller om originalet innehåller kopieringsskydd eller annan teknisk skyddsåtgärd.

Hur länge är bilden skyddad?

Din ensamrätt att bestämma över din bild gäller fram tills 70 år har passerat efter ditt dödsår. Efter din död är det den som får upphovsrätten till bilden genom arv, testamente eller gåva som också har ensamrätten att bestämma över den.

En fotografisk bild, som inte betraktas som fotografiskt verk, är i stället skyddat i 50 år efter framställningsåret.

Vad gäller när människor är avbildade på bilden?

Om du har skapat en bild där människor finns avbildade kan det behövas godkännande från dessa för att bilden ska få användas i reklam eller i digital form. Förutsättningen är att personen/personerna på bilden är identifierbara och framträdande på bilden.
Ett godkännande från en avbildad person måste vara uttryckligt. Det betyder att personen måste ha lämnat godkännandet aktivt och helst skriftligt. Det är köparen som bär ansvaret för att ett godkännande finns när bilden används. Köparen bör därför försäkra sig om att godkännande från avbildad person finns vid uppdrag och att du inhämtat sådant godkännande för arkivbilder.

Bildköparens frågor:

1. Vad köper jag?
2. Vem äger bilden?
3. Hur får bilden användas?
4. Vad gäller när bilden ska återanvändas?
5. Får bilden ändras?
6. Ska upphovsmannens namn anges när bilden används?
7. Hur länge är bilden skyddad?
8. Vad gäller när människor är avbildade på bilden?

Vad köper jag?

När du beställer en bild genom ett uppdrag eller från ett arkiv köper du bara rätten att använda den i ett bestämt sammanhang. All övrig användningsrätt - UPPHOVSRÄTT - är alltid upphovsmannens.

Vem äger bilden?

Äganderätten till det levererade originalet är alltid upphovsmannens. För att du ska få behålla det analoga eller digitala originalet krävs en överenskommelse med upphovsmannen.
Originalet får lagras digitalt i en tryckprocess men måste avlägsnas och returneras till upphovsmannen efter produktionen.

Hur får bilden användas?

En bild får bara användas på det sätt som du har kommit överens och avtalat med upphovsmannen om. Det gäller exempelvis en viss typ av trycksak med angiven upplagestorlek och spridning eller publicering på en hemsida på Internet under en viss tid. Skulle något ändras efter överenkommelsen, måste upphovsmannen först godkänna ändringen.

Vad gäller när bilden ska återanvändas?

Om en bild ska återanvändas måste du först kontakta upphovsmannen. Tänk på att upphovsmannen kan ha rätt till ny ersättning vid återanvändnig.

Får bilden ändras?

Inga ändringar i bilden får göras utan upphovsmannens tillstånd. Det gäller beskärningar, retuscher, digital manipulering eller andra ändringar.

För redaktionell publicering finns ibland en praxis som säger att beskärning av bilden kan tillåtas. Förutsättningen är då att bildens innehåll inte förvanskas och att upphovsmannen känner till beskärningen i förväg.

Ska upphovsmannens namn anges när bilden används?

Upphovsmannens namn ska anges när bilden används. Skyldigheten att ange upphovsmannen följer av upphovsrättslagen och ligger i upphovsmannens ideella upphovsrätt till bilden. I vissa sammanhang är det praktiskt omöjligt att namnge upphovsmannen men de tillfällena är få. Huvudregeln är därför alltid att ange upphovsmannens namn eller annan uppgift som identifierar upphovsmannen.
Om upphovsmannen har försett sitt digitala original med uppgifter som identifierar och upplyser om villkoren för användningen av bilden får inte dessa plockas bort utan upphovsmannens tillstånd när du använder bilden. Detsamma gäller om originalet innehåller kopieringsskydd eller annan teknisk skyddsåtgärd.

Hur länge är bilden skyddad?

Upphovsmannens ensamrätt att bestämma över sin bild gäller fram tills 70 år har passerat efter dennes dödsår. Efter upphovsmannens död är det den som får upphovsrätten till bilden genom arv, testamente eller gåva som också har ensamrätten att bestämma över den.

En fotografisk bild, som inte betraktas som fotografiskt verk, är i stället skyddat i 50 år efter framställningsåret.

Vad gäller när människor är avbildade på bilden?

Om upphovsmannen har skapat en bild där människor finns avbildade kan det behövas godkännande från dessa för att bilden ska få användas i reklam eller i digital form. Förutsättningen är att personen/personerna på bilden är identifierbara och framträdande på bilden. Ett godkännande från en avbildad person måste vara uttryckligt. Det betyder att personen måste ha lämnat godkännandet aktivt och helst skrifligt. Det är du som köpare som bär ansvaret för att ett godkännande finns när bilden används. Försäkra dig därför om att godkännande från avbildad person finns vid uppdrag och om fotografen inhämtat sådant godkännande för arkivbilder.

Svenska Tecknare
Götgatan 48
SE-118 26 Stockholm
Sweden
tel +46 8 556 029 10
fax +46 8 556 029 19
info@svenskatecknare.se
 
Crayongravyr
Crayongravyr. (Av franska crayon: kritstift, blyertspenna), grafisk metod, uppfunnen i Frankrike på 1740-talet. Gravyren utförs på hård grund med puns eller roulette, dvs. en tandad trissa, som bildar linjer i form av en rad små punkter. Avdragens linjer blir korniga och kritaktiga, därav teknikens namn.
 
Cyclorama
Cyclorama. Rundmålning.
 
Dadaism
Dadaism. Grundades 1916 och innebar ett ställningstagande mot samhället och mot krigets fasor. I denna anda förnekade man samhällets värderingar och man utmanade konstetablissemanget för att markera sin ståndpunkt. Konstnärerna verkade för dadaismen inom sina respektive stilarter som expressionismen, futurismen etc. I mitten på 1920-talet upplöstes rörelsen och många av dadaisterna fortsatte sitt konstnärskap inom surrealismen.
 
Dalmålning
Dalmålning. Folkligt vägg och takmåleri på väv eller papper från Dalarna (slutet 1700 samt början av 1800 talet).
 
Damar
Harts från barrträd som används i medier för oljefärg.
 
Delineavit
Delineavit. Tecknat av, den som utfört orginalmålningen (vid signering av teckningar).
 
Diptyk
Diptyk är en tavla eller en relief på två med gångjärn sammanfogade pannåer, ofta använd som "altarprydnad". Diptyk kan också syfta på två bilder som inte länkats samman fysiskt men hör ihop motivmässigt och är tänkta att ses tillsammans. Ordet diptyk kommer från grekiska di'ptychon, som betyder just "dubbeltavla".
 
Djuptryck
Djuptryck är kanske den mest fysiska av de grafiska teknikerna.
Pressarnas kraftiga tryck ger det uppblötta pappret den karakteristiska präglingen. Matrisen som vanligtvis är en plåt bearbetas för hand med verktyg eller med syror. I den ytstruktur som uppstår kommer färgen sedan att fästa. Eftersom det handlar om att göra någons slags relief har det mycket med skulptur att göra. Numera används inte bara plåt. I collografin använder man sig av lim som blandas med sand eller karborundum, tjock färg som ger själva strukturer. Som bottenplatta används kartong, plast eller trä.
 
Djuptryck
I djuptrycket utgörs de färgbärande partierna i tryckmediet av urgröpta eller på annat sätt strukturerade ytor. Dessa ytor kan ha mekaniskt eller kemiskt ursprung, därför delar man in djuptrycksmetoderna i två huvudområden - Mekaniska och Kemiska. Som tryckmedium används i Sverige oftast koppar, utomlands kan det vara vanligt med andra metaller som zink och järn beroende av prisläge och tillgång. Förutom metall kan man använda snart sagt alla stabila och hållbara material som går att bearbeta, plast, kartong mm. Det man bör beakta är materialets möjligheter att klara de påfrestningar som tryckningen innebär med slitage och kemisk påverkan. Kopparens egenskaper och förberedning

Kopparen behåller ännu den främsta platsen bland de material som är lämpade för djuptryck då den kombinerar slitstyrka med en utmärkt följsamhet vid bearbetning. Koppar har också den fördelen att den inte i så stor utsträckning korrugerar. De kvalitéer som används är halvhård till hård, oftast 1mm tjocklek. Förr i tiden användes handhamrad plåt som ej uppvisar någon valsriktning som modern industriframställd plåt oftast gör - handhamrad plåt finns fortfarande i handeln men är liksom den galvaniskt framställda plåten mycket dyr.
Plåten rengöres noga med avfettande medel eller bara en utslammad lösning av krita och vatten eller sprit. I vissa fall kan valsad plåt innehålla fickor med fett som försvårar bearbetningen - man kan försöka avlägsna dessa genom att hetta upp plåten med den förut nämnda lösningen av krita penslad på ovansidan. Fettet sugs då upp och kan sedan avlägsnas med en borste. Plåtens kanter hamras sedan så att papperet inte skadas vid tryckningen, plåtkanten härdas något av hamringen och håller lättare plåten plan.
 
Dorure
Dorure. Förgyllning.
 
Draggning
Uppsläpning av infärgad plåts tryckfärg.
 
Droppmåleri
Konstnären låter färgen droppa ner på duken som vanligtvis ligger vågrätt.
 
Duplik
Duplik. Kopia av konstverk utfört av konstnären själv.
 
Édition européenne (E.E.)
Anger att upplagan endast är avsedd för Europa.
 
Eget tryck (E.T.)
Eget tryck (E.T. Anger att konstnären själv tryckt bilden.
 
Eklekticism
Konstriktningar som osjälvständigt sammanför element från olika håll.
 
Elementarfärg
Elementarfärg är en färgton sådan att den bara liknar sig själv utan spår av någon annan färgton.
Elementarfärger är elementära färgtoner som inte kan uppdelas (analyseras) i andra elementära färgtoner. Dessa färgtoner har egenskaper som inte finns ensamma hos någon annan färg. En viss färg kan sägas vara en linjär kombination av elementarfärgtoner. T.ex. finns rödhet hos många färger men bara ensam i en enda färgton. Åtminstone i tanken kan man analysera alla färger och fastställa vilken färg detta är.
Alla färger kan systematiskt beskrivas med sex elementarfärger: gult, rött, blått, grönt, vitt och svart. En vanlig invändning brukar handla om färgen grön, som ju är en blandfärg mellan gult och blått. Emellertid hindrar vårt färgseende att blåhet och gulhet uppträder samtidigt. En gräsmatta är alltså aldrig blågul men den kan uppvisa blåhet eller gulhet. Inom måleri brukar ftalogrön, som innehåller ett enda grönt färgpigment, få rollen som den gröna elementarfärgen.
 
English manner
Mezzotint.
 
Enkaustik
Enkaustisk konst är en gammal konstform som användes under den egyptiska eran.
De gamla egyptierna använde bivax som ett material för att måla tavlor.
När bivax blir varmt smälter det och smält vax kan användas som färg. Typiska sätt att smälta vax för enkaustisk konst omfattar strykjärn, stylus, värmeplatta och smältpistol.
 
Épreuve
Épreuve. De första avtrycken (grafiskt blad) för konstnärens eget bruk.
 
Épreuve d'artiste (E.A.)
Konstnärens avdrag utanför upplagan.
 
Épreuve d'essai (E.E.)
Franska för provtryck.
 
Épreuve de passe (E.P.)
Extraexemplar för tryckarbetet.
 
Essence de pétrole
Lacknafta med hög renhet.
 
Estampe originale (E.O.)
Beteckning för originalgrafik.
 
Etat
Etat. Franska för stadium, används då konstnär arbetar vidare på samma tryckplatta. etat I, etat II osv.
 
Etsning
Etsning, (av tyska ätzen: fräta), Grafisk metod där bilden framställs genom frätning med syra. Inom grafiken benämningen på ett djuptrycksförfarande, i äldre språkbruk kallat radering. Etsning avser både metoden och det färdiga resultatet, det s.k. avdraget eller avtrycket. En plåt, vanligtvis av koppar eller zink, överdras med en skyddande fet hinna, den s.k. grunden. Konstnären utformar sin bild genom att med en etsnål eller annat verktyg arbeta sig igenom grunden. I de blottlagda partierna får sedan en syra (utspädd salpetersyra) etsa eller bita. Efter syrabehandlingen avlägsnas grunden, plåten infärgas och avtorkas så att färg ligger kvar endast i de nedetsade fördjupningarna, varpå avdraget eller avtrycket görs.
Etsning har förekommit sedan ca 1500 och är fortfarande en populär grafisk metod. Etsningar av Dürer hör till de tidigast kända. Rembrandt räknas som konstartens oöverträffade mästare, men även Anthonis van Dyck, Giovanni Battista Tiepolo, Giovanni Battista Piranesi, Francisco de Goya, Anders Zorn och Pablo Picasso hör till de främsta.
 
Etsning
Etsning är en djuptrycksmetod d.v.s. bilden ligger nedsänkt i tryckformen som vanligtvis är c:a 1 mm tjock kopparplåt. Plåten täcker man men ett syrafast skikt, en s.k. grund som består av vax, mastix och asfalt Nu börjar arbetet med själva bilden. Med en stålnål tecknar man sitt motiv genom grunden och frilägger kopparn. Om man sotat grunden framträder teckningen i kopparns rödbruna ton mot ytans svärta. Det här är den mest fascinerande delen av arbetet för konstnären. Bilden framträder ljus, men måste tänkas i svart och spegelvänd. Baksidan täcks med stoppfernissa och så läggs plåten i syrabadet. Syran angriper genast metallen och redan efter en halv minut finns där tydliga spår. Ju längre etsningen ligger i badet desto djupare ( och svartare) blir linjerna.

Med täta linjer kan man åstadkomma en mörk yta men man kan också strö över plåtytan ett syrafast pulver av harts eller asfalt som smältes fast varefter syran får bita runt de små kornen. Intrycket på bladet blir en grå eller svart yta beroende på etsningstiden. Akvatintetsning kallas metoden.
Från början ( under 1400- 1500- talet) var etsningen framförallt ett komplement till kopparsticket men så småningom utvecklades tekniken till en självständig gren inom grafiken med många framstående företrädare, Rembrandt, Goya, Picasso.

För oss är det naturligt att tänka på England i samband med etsningskonsten. Där utvecklades under 1800- talet en tradition med framför allt landskap och porträtt som har haft ett mycket starkt inflytande på svensk grafik. Axel Tallberg inledde sin betydelsefulla pedagogiska insats 1895 när han kom hem från England och startade det som skulle bli Akademiens Etsningsskola.

London blev svensk grafiks Mecka från slutet av 1800- talet till 2:a världskriget. Anders Zorn, vår internationellt mest kände grafiker, spelade i sammanhanget en betydelsefull roll. Hans otroligt djärva och säkra attack på plåten förlänar åt hans bästa blad en sällsynt friskhet. Se dem på Thielska galleriet.
 
Etsnål
Etsnål. Verktyg för radering, etsning.
 
Expressionism
Expressionism. Inom konsten används termen expressionism för konstverk, där verkligheten har förvrängts i syfte att ge uttryck för konstnärens känslor eller inre föreställningsvärld. Inom måleriet förstärks till exempel den känslomässiga effekten av ett medvetet bruk av starka färger, en förvrängning av formerna o.s.v. I den betydelsen kallas ibland målningar av El Greco och Matthias Grünewald expressionistiska, även om termen vanligtvis begränsas till att gälla konstnärer från de senaste hundra åren. Således ses Vincent van Gogh inom måleriet och August Strindberg inom litteraturen som den moderna expressionismens föregångare.
De mest medvetna expressionistiska rörelserna grundades i Tyskland i början av 1900-talet. Mest berömda är Die Brücke och Der Blaue Reiter. Inflytandet från Edvard Munch var i detta sammanhang ansenligt. Andra betydande expressionister är Oskar Kokoschka, Chaim Soutine, Georges Rouault och Max Beckmann.
 
Facettstickel
Gravyrverktyg.
 
Faksimil
En reproduktion som nästan är identisk med originalet.
 
Fauvism
Strömning inom måleriet där färgen var konstverkets viktigaste beståndsdel.

Termen "fauvism" tillskrivs den franske konstkritikern Louis Vauxcelles, som beskrev ett rum på Salon d'Automne ("Höstsalongen") i Paris 1905, där en italiensk renässansskulptur omgavs av målningar av Henri Matisse och andra som "Donatello parmi les fauves" ("Donatello bland vilddjuren"). Vauxcelles uppfattade konstnärerna som "vilda" i sitt uttryck, och de fick därmed namnet Les fauves.

Under parollen "färgens frigörelse" betonade fauvisterna färgernas egenvärde och använde ofta färgerna rena, direkt från färgtuben. De lyfte fram färgerna genom att anlägga dem pastost på duken och genom att undvika centralperspektiv och fördrivningar. Fauvisterna befriade färgen från dess traditionella, deskriptiva roll i framställningen och visade på så sätt vägen till hur den kunde användas som ett uttrycksfullt självändamål.

Fauvismen var aldrig någon "skola" i egentlig mening eftersom dess konstnärer aldrig formulerade något gemensamt program. Fauvismen avlöstes av kubismen och kan sägas ha föregåtts av både neoimpressionismen och symbolismen. Tydliga influenser från Vincent van Gogh kan konstateras.

André Derain
Kees van Dongen
Raoul Dufy
Othon Friesz
Albert Marquet
Henri Matisse
Georges Rouault
Maurice de Vlaminck
Isaac Grünewald
Sigrid Hjertén
Leander Engström
Einar Jolin
 
Fernissa
Fernissa (av franska vernis, "lack", "lasyr", av medeltidslatin veronix) är en avslutande, genomskinlig övermålning till skydd för målning eller konsthantverksprodukt.
Av det franska ordet för fernissa, vernis, har svenskan även fått termen vernissage, öppningsdagen för en konstutställning.
 
Fet färg
Fet färg, Färg som innehåller en hög andel olja.
 
Fixativ
Fixativ används för att fixera vattenbaserade färger, som annars skulle rinna av pappret om det råkade droppa vatten på det. Också om man av någon anledning vill skriva/måla i lager på lager med vattenlösliga färger kan man använda fixativ mellan lagren, för att förhindra att de undre lagren löses upp av de påföljande.
 
Flackstickel
Gravyrverktyg.
 
Flatbindning
Flatbindning. Etsning av ogrunderad plåt.
 
Formalism
Formalism. Konst som lägger tonvikten på den yttre formen.
 
Fresk
Fresk eller freskomålning kommer av italienskans fresco, vilket betyder "färsk". Fresken är ett slags väggmålning, där pulvriserat färgpigment blandat med vatten målas direkt på fuktig, nylagd kalkputs. Denna teknik kallas al fresco, vilket är den äkta freskotekniken i motsats till väggmålningar på torr puts, som kallas al secco. Den sistnämnda tekniken är inte lika hållbar som fresken, eftersom färgpigmenten inte förmår tränga in i den torra kalkputsen. Freskomåleri förekom överallt i Italien från senmedeltiden ända fram till 1600-talet.
 
Frottage
Frottage kallas överförandet av en förlaga i relief till papper genom att man lägger papperet ovanpå teckningen och gnider det med träkol, krita e.d. Tekniken fick sitt franska namn, när den introducerades i måleriet av Max Ernst. Motsvarande teknik används även inom arkeologin för att dokumentera hällristningar, runstenar och liknande.
 
Funktionalism
Funktionalism (av latin: fungi, "utföra". "fullborda") har olika innebörd inom olika ämnesområden:

Arkitektur: En stil som i första hand var aktuell under 1930-talet.
 
Futurism
Futurism. En italiensk rörelse i början av 1900-talet. Futuristerna förkastade gamla tiders konst och hyllade i stället tekniken. Målningarna föreställde ofta maskiner och gestalter i rörelse. Ofta kan man i futuristiska verk se ett tydligt släktskap med kubismen. Den futuristiska rörelsen spreds till stora delar av världen och utvecklades främst i Ryssland. Ett av rörelsens främsta namn var Giacomo Balla. Futurismen hade ett stort inflytande på bl a Kasimir Malevich och Fernand Léger.
 
Fyllnadsmedel
Fyllnadsmedel är ett ämne som används som tillsats i en produkt och har som syfte att förstärka, fylla ut eller skapa volym eller konsistens. Ett medel som tillsätts färg för att ge en kraftigare konsistens
Fyllnadsmedel kan vara krita, kaolin, sand m m.
 
Fyrkantstickel
Fyrkantstickel. Gravyrverktyg.
 
Färg
Färg används för att beteckna både färgämnet (pigmentet) och upplevelsen av färg. Det är alltså två helt olika begrepp.
Upplevelsen av färg, färgintrycket, är något abstrakt och subjektivt för varje individ.
 
Färggravyr
Färggravyr. Koppargrafik i färg.
 
färglära - färgteori
Färgläror är ett sätt att få ett system för att hantera och beskriva färger.
Goethe var den förste som systematiskt studerade hur färgerna verkade när man såg dem. Goethes "Färglära" (1810) var länge dominerande i hur man uppfattade färg. Newton hade tidigare utarbetat ett system som byggde på fysiska färgsystem, alltså inte upplevelsen av färg.
Fler som ägnade sig åt färgsystematik var Johannes Itten vars färglära fortfarande används. Johannes Ittens färglära bygger helt på estetiska principer. Ittens stora verk "Kunst der Farbe" kom ut 1961.

En annan färgsystematiker var Josef Albers som började med att undervisa på Bauhaus på 1920-talet. Han flydde till USA 1933 och började sedan undervisa på Black Mountain College. Albers gav 1963 ut sin färglära "Om färgers inverkan på varandra".

Svensken Tryggve Johanson utarbetade ett system, NCS - det naturliga färgsystemet, som helt bygger på subjektiva iaktagelser om hur färger förhåller sig till varandra, eftersom som färg bara kan upplevas subjektivt.

Människan lär kunna uppfatta 10 miljoner olika färger. Vi kan däremot inte identifiera bestämda färger mer än upp till ca 40 000 olika färger.
 
Färgpigment
Se Pigment
 
Fördrivning
Fördrivning. En teknik att blanda två intilliggande färger för att få en mjuk övergång mellan dem.
 
Förlaga
Förlaga. Skiss för grafisk bild.
 
Galleri
Galleri .Ursprungligen ett långsträckt rum förbindande flera andra rum avsett för mottagningar och fest. Även, ett rum på grund av mängden fönster, lämpligt att placera konst i.
 
Genomtryck
Screentryck eller serigrafi
Bilden målas med filler eller överförs fotomekaniskt till screenramen. Denna består av en ram varpå en tunn genomsläppande duk har spänts. Färgen förs sedan med hjälp av en rakel genom duken i de partier som inte är maskerade. Numera används oftast vattenbaserade färger för konstnärligt bruk då de gamla screenfärgerna var förtunnade med thinner och därmed mycket hälsovådliga.
Screentrycket har blivit alltmer populärt då metoden är relativt enkel och direkt och har stor potential.

För att kunna jobba effektivt med screentryck bör man ha tillgång till ett tryckbord med en vacuumpump. Detta bord brukar vara försett med en hållare av mer eller mindre sofistikerat slag för ramen och rakeln. Rakeln framförs längs ramens insida med stöd av hållaren som balanserats med en tyngd för att man med enkelhet ska kunna släppa taget när man behöver fylla på färg eller byta tryckark. Ramens hållare är kopplad till vacuumpumpen så att trycket sugs fast när ramen förs ned mot tryckarket.

Färgen hälls i lagom mängd direkt ned i ramens insida och sprids ut över bilden av rakeln. När sedan rakeln förs över bilden trycks en lagom mängd färg över på papperet som lagts under ramen. Vid flerfärgstryck används passmärken och flera ramar.

Text: Anders Gudmundson
 
Genre
Genre, konstnärlig art, slag, grupp; en estetisk term som används för att kategorisera olika kulturella uttryckssätt. En genre är en underordning av en konstform, eller en normaliserad form av en konstart t ex landskapsmålning, stilleben osv.
 
Gesso
Gesso är en blandning av puts eller kalk och limvatten, ibland även andra ämnen. Anbringad på en pannå ger gesso en slät, absorberande, vit grundering för måleri, vanligen i tempera eller olja. Gesso kan även modelleras i relief. Numera använder de flesta akrylbaserad gesso. Syftet med gesso är att hindra den oljebaserade färgen att "fräta" sönder underlaget.
Ordet gesso används ibland om gips, det vita mineralpulver som blandas med vatten till en massa, vilken stelnar till fast form och används av skulptörer för formar och avgjutningar.
 
Giclee
Giclée (franska; uttalas "schicklee") och är en vedertagen benämning på konstgrafiska bilder framställda med digital bläckstråleteknik. Tryck gjorda med pigmenterat arkivbeständigt bläck samt på speciellt belagt grafik/akvarellpapper är att betrakta som Giclée print.
Tekniken har ofta används till reproduktion men har blivit accepterad för självständiga konstgrafiska verk.

Giclee fine art, Fine art printing
Konstnärlig tryck i en form av bläckutskrift.

Historia
Metoden föddes i Frankrike och USA med en blandning av den gamla traditionella inkjet-metoden och den senaste digital tekniken för begränsade original serier. Giclée-metoden möjliggör för konstnärer att erbjuda sina konstverk i små upplagor ,med kvalité på trycken. Idag är Giclee fine art ett vedertaget kvalitetsbegrepp över hela världen. De flesta museer och gallerier världen över utnyttar nu Giclée Fine Art för framställning av flera original.

Skrivarens egenskaper och färgpigment, tillsammans med papperskvalité avgör om trycket kan anses vara godkänd för signering enligt Giclee fine art principen. Precis som vid traditionella grafiska tekniker litografi, serigrafi,koppargrafik mfl är det till slut konstnären som avgör om trycket skall godkännas. Giclee fine art kan anses vara den moderna formen av konstnärlig tryckteknik.

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Giclee_fine_art
 
Glasyr
Glasyr. En hård och glatt yta på keramik.
 
Glyptik
Glyptik, konsten att genom gravering förse stenar (oftast ädelstenar) vaser och skålar med ornament och bilder. Skära ut stensmycken.
 
Gouache
Gouache, (franska), målning med vattenfärg som har tillsatts ett vitt pigment och därför i motsats till akvarellfärg är täckande.
 
Gouachefärg
Gouachefärger innehåller en mycket stor andel pigment som ger en heltäckande, intensiv och matt färgyta. Tekniken för gouache är snarlik akvarellens, men här finns andra möjligheter att arbeta med tjockare färglager. Dock ej alltför tjockt då gouachen kan spricka. Gouachefärg tillverkas på samma sätt som akvarellfärger (gummi arabicum) men med tillsats av glycerin och något opakt fyllmedel. Som spädningsmedel används vatten. Den stora andelen pigment gör att gouachen är lösningsbar även sedan den torkat.
 
Gravstickel
Gravstickel. Gravyrverktyg.
 
Grisaille
Grisaille är en måleriteknik med monokroma färger (oftast grå men också i indiskt rött eller gråblått), som imiterar tredimensionella objekt i relief. Motiven har traditionellt varit troféer, kartuscher, stenornament, arkitektoniska detaljer och statyer. Grisaille har praktiserats sedan antiken för att framställa mycket skickliga imitationer av marmorstatyer.
 
Grundering
Grundering är en beläggning som anbringas på en yta, vilken skall bemålas. Syftet är att ge färgen bättre möjligheter att sitta kvar. En duk för oljemålning brukar täckas med en grundering som kallas gesso. (Se Gesso).
 
Gråskala
Gråskala är de neutrala färgerna ordnade från svart till vitt.
(Okulörta färger, Neutrala färger, Grå färger).
 
Gräng
Gräng. Ett underlags (duk, papper etc) ytstruktur.
 
Gummi arabicum
Gummi arabicum. Ett gummi som används som medium i akvarell- och gouachefärger.
 
Gummitryck
Gummitryck är en långsam och komplicerad kopieringsmetod där färgen läggs på i flera lager och varje färg framkallas för sig. Man arbetar med separationsnegativ, det vill säga ett negativ för var och en av de fotografiska grundfärgerna. Det tar minst en och en halv dag att göra en kopia och först när bilden är färdig ser man om den blev lyckad eller om man måste börja om från början. Det är omöjligt att göra två likadana kopior. Därför är varje exemplar av en bild i princip ett original. De monokroma bilderna är fotogravyrer. Bilden förs över till en kopparplåt, etsas och körs genom en koppartryckspress.
 
Gyllene snittet
Gyllene snittet är en princip för att dela en linje eller yta så att den mindre delen förhåller sig till den större delen som denna förhåller sig till helheten. Gyllene snittet har betraktats som en formel för den absolut mest harmoniska delningen och har använts mycket inom konsten. Förhållandet är ungefär lika med 5:8.
Det vanliga formatet F i målardukar bygger på denna princip.
 
Göteborgskoloristerna
En benämning på en generation målare som var verksamma på 1930-40-50-talen och som fått sin utbildning på Valands konstskola i Göteborg under ledning av främst Tor Bjurström. Man saknade manifest och var individualister men hade gemensamma ideal. Samtliga satte färgen i främsta rummet och formen fick en underordnad betydelse. Inspirationskällor var Cézanne och Carl Kylberg. Kärnan bestod av Åke Göransson, Ivan Ivarsson, Ragnar Sandberg och Inge Schiöler men till Göteborgskoloristernas vidaste krets kan även räknas Alf Lindberg, Nils Nilsson, Karin Parrow, Olle Pettersson och Waldemar Sjölander.
Källa: © www.ArtGlobe.se
 
Halvton
Halvton. Övergång från ljus till skugga (inom måleri och fotografi).
 
Happenings
Happenings. En happening (performance art) avser en till synes helt oförberedd föreställning eller händelse och ofta ingår slumpartade gensvar från åskådarna. Många av popkonstnärerna var utövare av denna konstart. Målet med happening är att ifrågasätta var gränsen för vad som kan betraktas som konst går. En betydande företrädare är koreanen Nam June Paik. I Sverige har bl a Carl Fredrik Reuterswärd och Öyvind Fahlström ägnat sig åt denna konstform.
 
Hue
Hue. Engelska som anger att äkta färgpigment ersatts med syntetiska.
 
Högtryck
Med högtryck menas avtryck från tryckmediets upphöjda partier dvs. de bearbetade partierna i tryckmediet behåller vid avtryck papprets färg. Färgen anbringas på tryckmediet med valsar eller dabbar. Trycket klappas av eller trycks av i en tryckpress. Tryckfärgen kan vara oljebaserad eller vattenbaserad. Det färdiga trycket kännetecknas av en svag relief där de partier som består av papprets färg bullar ut lite från ytan. Nästan alla sorters trä går att använda men ytan skall helst vara planhyvlad. Vanligast är att träsnittet görs på längdträstockar Vanligast är att träsnittet görs på längdträstockar. Fibrerna ligger parallellt med tryckytan och bör vara förhållandevis lätt att bearbeta med knivar. Vissa hårda träslag kan även kortändan användas, dvs. ändträet. Fibrerna går då i 90° vinkel mot tryckytan detta kallas trägravyr eller xylografi. Numera är det vanligt att använda olika träprodukter från fanér till olika sorters spånplattor. Fördelen med dessa är att de inte slår sig så lätt, vilket annars lätt kan orsaka trubbel vid tryckningen.
 
Hötorgskonst
Hötorgskonst brukar man kalla en typ av kommersiell konst som är producerad i stor upplaga och som saknar ett konstnärligt utförande. Hötorgskonst är alltså inte det samma som affischer eller masstryck av kända tavlor. Hötorgskonst är handmålad, i de flesta fall i olja eller akryl, men ofta med hjälp av mallar etc. Inte sällan kan man se tavlor med samma bakgrund men olika huvudmotiv som räv, rådjur, flygande gäss etc. Däremot kan både material och teknik vara mycket bra. Termen kommer av att denna typ av målningar tidigare brukade säljas på Hötorget i Stockholm.

Kända exempel på hötorgskonst är tavlor med motiv som zigenerskor, gråtande barn, fiskargubbar samt den s.k. "älg i solnedgång".
 
Ikonografi
Ikonografi är en konstvetenskaplig term som syftar på undersökningen av idéer och motiviskt innehåll i ett konstverk.
 
Illumination
Illumination, utsmyckning av handskrift med färglagda initialer, randornament och bilder som belyste texten, en av de vanligaste formerna av bildkonst under medeltiden och ända in på 1600-talet. Utövarna av konsten kallades illuminatörer eller illuminister (fr. enlumineurs).
 
Imaginisterna
Imaginisterna företrädde en surrealistiskt betonad fantasikonst, där fåglar, fiskar, fjärilar och kvinnor är frekventa inslag i oväntade kombinationer och förvandlingar, ofta av erotisk karaktär.
 
Impasto
Impasto. Teknik där tjock färg (vanligen olja eller akryl) appliceras för att få en strukturerad yta.
 
Impressionism
Impressionism är en konstriktning inom måleriet och kan översättas med "intryckskonst". Impressionismen uppstod i Frankrike på 1860-talet, och impressionistiska arbeten visades för första gången på Salon des Refusés 1863. Impressionisterna hyllade landskapet sett i det naturliga ljuset. De fascinerades av förhållandet mellan ljus och färg, och målade fritt i rena primärfärger. De var också radikala i sitt motivval och undvek traditionella historiska, religiösa och romantiska ämnen för att istället koncentrera sig på landskap och vardagsscener. Man sökte fånga det omedelbara intrycket av verkligheten, de snabbt flyende ögonblicken och dess stämningar.
De främsta företrädarna är Claude Monet, Auguste Renoir, Alfred Sisley och Camille Pissarro. Rörelsens namn är inspirerat av Monets målning Impression - Soluppgång (1872).
 
Indiapapper
Indiapapper. Tunt papper för tryckning av koppar- och trä grafik.
 
Informell konst
Informell konst. Ett fritt konstnärligt uttryck utan koppling till någon bestämd konstriktning.
 
Intarsia
Intarsia, italiensk term för de platta utsmyckningar gjorda av bitar av olika färgat trä, som är inlagda för att forma ornamentala mönster, arkitektoniska perspektiv, figurscener etc. på väggpaneler i rum, körstolar, möbler m.m. Även sten, såsom den mångfärgade marmorn, och andra material kan användas. Detta sätt att göra motiv på var populärt under renässansen.".
 
Intensitet
Intensitet. En färgs mättnad
 
Ipse fecit
Ipse fecit. ”Har själv gjort det”. På konstnärs egenhändiga verk.
 
Japanpapper
Japanpapper. Tunt papper lämpat för trä grafik.
 
Jordfärger
Jordfärger är baserade på färgpigment som traditionellt framställs genom slamning av olika jordarter. Numera ar det vanligt att man tillverkar pigmenten av olika former av järnoxid för att få ett renare och mer jämnt resultat. Ordet jordfärger kan också beteckna bruna färger i allmänhet.
Kallas ockror och umbror, ex. vis terra di Siena, rödockra, grönjord.
 
Jordfärger
Jordfärgerna utvinns ur markskiktet. De jordfärger som saluförs kommer mest från Medelhavsområdet. Det innebär ett ingrepp i naturen som inte går att återställa. Dessutom krävs det långa transporter att frakta pigmenten till våra butiker och verkstäder. Exempel på jordfärger är umbror, terror, siennor, engelskt rött, ljusockra och guldockra.
 
Jordfärger
Jordfärger. Naturfärgämnen bestående av järnhydroxid och lerjordssilikat (ockra, umbra, grönjord, röd- och svartkrita).
 
Kalkera
Kalkera. Kopiera bild på genomskinligt papper.
 
Kalligrafi
Kalligrafi, betyder "vacker skrift".
(Av grek. kallos, skönhet, och grafein, skriva).
 
Karikatyr
Karikatyr är en framställning av en persons karakteristiska drag eller hållning på ett överdrivet sätt så att en skrattretande effekt uppstår. Används ofta i politisk och social satir. De groteska gestalter man kan finna i medeltida skulptur och Leonardo da Vincis fysionomiska studier hör till karikatyrens föregångare. Förutom användningen av karikatyrer i pressen på 1800-talet och 1900-talet har konsten utövats av bl.a. Honoré Daumier, Francisco de Goya, George Grosz och William Hogarth.
 
Kasein
Kasein (från latinets caseus, ost), ostämne, fosforhaltigt protein som är huvudbeståndsdel i mjölkprotein och som har förmåga att binda kalcium.
Ett bindemedel som används bland annat färger och lim, vanligt främst i tempera.
 
Knivstickel
Knivstickel. Gravyrverktyg.
 
Kolorism
Kolorism. Inriktning inom måleriet som lägger huvudvikten vid färgen.
 
Komplementfärg
Komplementfärg kan man säga är en färgs motsatsfärg. I vissa färgcirklar ligger dessa färger mitt emot varandra. När man blandar dessa två motsatsfärger uppstår en neutral ton (grå). Detta är bra att kunna när man målar för att kunna neutralisera mättade färger så de blir mer naturliga. Tyvärr får de flesta forfarande lära sig en förlegad färgmodell för att blanda komplementfärger där rött och grönt sägs bli grått, när det i själva verket blir brunt.

Komplementfärger kan även användas för att förstärka färgupplevelsen av närliggande färger. Det bör dock tilläggas att de komplementfärger man använder för att neutralisera och komplementfärger man använder för att förstärka närliggande färger med inte överenstämmer exakt. Exempelvis använder man violett för att neutralisera gult, men för att förstärka gult visuellt använder man blått.
 
Komplementfärger
Komplementfärger
De färger som ligger mittemot varandra i färgcirkeln kallas komplementfärger. Kontrasteffekten är störst mellan röd och grön eller orange och blå. Denna effekt används inom måleriet för att skapa en balans och harmoni i bilden. Tips! Om du vill få färgen mörkare blanda med komplementfärgen istället för svart.
 
Komposition
Komposition. I Ett konstverks uppbyggnad Inom bildkonsten talar man ofta om bildkomposition. Det är läran om hur man i en bild komponerar olika delar för att de tillsammans i samverkan ska bilda en helhet. Olika element såsom färg, kontrast, riktningar, former, proportioner mm är att beakta när man ska komponera en bild. Värt att nämna i sammanhanget är Gyllene snittet vilket är ett format på ca 5:8 med vilkets hjälp man sedan antiken har bedrivit bildkomposition.
 
Konceptkonst
Konceptkonst. Tidiga förgrundsfigurer var Monet och Renoir. Andra betydande namn är Degas, Pissarro och Sisley. I slutet av 1800-talet hade impressionismen fått fäste och den spreds ut över Europa Konceptkonsten utvecklades i slutet av 1960-talet. Den ifrågasätter den accepterade konstens idé och konstverkens existensberättigande. Utförandet av konstverket anses vara av underordnad betydelse, det centrala är idéerna. Några framträdande konstnärer är Yves Klein och Dan Flavin.
 
Konkret konst
Konkret konst. Geometrisk abstrakt konst.
 
Konstruktivism
Konstruktivism en modern nonfigurativ rörelse som framträdde i Ryssland och Paris för omring etthundra år sedan. Konstruktivismen är en estetisk inriktning med utgångspunkt i futurismens hyllande av maskinen och först uttryckt i Tatlins "reliefkonstruktioner" från 1913-1917.

Ryska Konstruktivister:
Naum Gabo
Moisei Ginzburg
Gustav Klutsis
El Lisitskij
Vadim Meller
Konstantin Melnikov
Lubov Popova
Alexander Rodchenko
Varvara Stepanova
Vladimir Tatlin
Ivan Leonidov
Alexander Vesnin.
 
Konstruktivismen
Konstruktivistisk konst skulle kunna kallas ingenjörskonst därför att den bygger på ett materialistiskt förhållningssätt och idén om den konkreta konsten. Konkret konst är en mer korrekt benämning på ett abstrakt konstverk som inte föreställer något utöver sin faktiska form, färg och material.
 
Kopparetsning
Kopparetsning är när man ritar med en spetsig nål (Stickel) på en kopparplåt som är målad med en grund (en mörk färg) som syra andvänds ferriklorid som är den ofarligaste. Plåten lägs infärgad på ett papper som är ganska fuktigt. Sedan dras den genom en koppartryckspress under hårt tryck.
 
Kopparstick
Kopparstick, djuptrycksmetod inom grafiken. I en kopparplåt utarbetar konstnären motivet med hjälp av en gravstickel. Därefter fylls fördjupningarna med trycksvärta, som överförs till ett mjukt, sugkraftigt papper under starkt tryck. I den slutliga bilden, avtrycket eller kopparsticket, framstår strecken i tydlig relief, och plåtens kanter lämnar en nedpressad s.k. plåtrand i papperet. Kopparsticket har vuxit fram ur guldsmedernas metod att ta avtryck av sina i metallen graverade ornament. Det äldsta daterade kopparsticket bär årtalet 1446, och tekniken hade redan på 1500-talet utvecklats till stort mästerskap hos bl.a. Dürer.
 
Kopparstick
Kopparsticket leder sina anor tillbaka till medeltiden och når tidigt en fulländning med konstnärer som Martin Schongauer och Albrecht Dürer i Tyskland , Andrea Mantegna och Antonio del Pollaiolo i Italien.

Trägravyren, som är en utveckling av träsnittet, uppfanns av engelsmannen Thomas Bewick i slutet av 1770- talet. Båda metoderna har i stor utsträckning används för reproduktionsförfaranden. I modern grafik intar de sin självklara plats med ett litet antal ofta mycket skickliga utövare.
Konstnären styr den skarpslipade stickeln med stor precision i kopparen eller det hårda ändträet. Långsamt och metodiskt läggs linje till linje. När linjen böjer av vrider gravören plåten eller plattan, stickeln fortsätter sin obevekliga kurs. Framför stickelspetsen, dit konstnären måste koncentrera hela sin uppmärksamhet, kröker sig spåret av koppar eller trä. Gravyren kräver mycket av sina utövare. Det är därför som de grafiker som fördjupar sig i stickelarbetet ofta blir specialister. Närheten till materialet och exaktheten i utföranden kan knappas uppnås bättre än med stickeln.
 
Krackelyr
Krackelyr. Sprickbildning.
 
Kroki
Kroki (av fr. croquis "skiss"), skissartad teckning efter levande modell.
 
Kubism
Kubismen skapades av Picasso och Braque. I de kubistiska verken är föremål och människor uppbyggda av mångfasetterade, abstrakta former. Kubismens teori bygger bl a på tanken att för att vinna en större kunskap om naturen måste man finna nya sätt att återge den. Kubismens huvudperiod varade 1907 - 1914, men dess idéer fortsätter att till än i dag utöva inflytande på konsten.
 
Kulör
Kulör. Avser en färgs mättnad, färgrenhet.
Kulör är färgtonhalt, färgton är, gul, röd, blå, gulgrön, rödblå etc.
 
Kurbits
Kurbits är en dekorativ målarkonst från Dalarna med en särpräglad blomdekor. Kurbitsmåleriet gjordes av kringvandrande dalmålare som hade sin storhetstid mellan 1780 och 1870. Dessa vandrade omkring och målade interiörer i bondgårdar i Dalarna och södra Norrland. Rättviksmålarna var mer måleriska i sitt uttryckssätt medan Leksandsmålarnas verk anses vara mer strikta och välkomponerade. Ofta hämtade de sina motiv ur bibeln och klädde de bibliska figurerna i bygdens egna dräkter. En annan inspirationskälla var enkla bildtryck från Tyskland, med motiv från ålderstrappan och ungdomskvarnen. Kungafamiljen – ätten Bernadotte - var ett mycket populärt motiv.
 
Lasering
Lasering är ett transparent lager, främst av oljefärg eller akrylfärg, som modifierar den kraftiga färg över vilken den har anbringats. Genom att göra detta kan man få fram effekter som skulle kunna vara svåra att få fram med vanligt måleri.
 
Lasering
Lasyrer (också lasurer) är tunna genomskinliga färgskikt, ofta ovanpå varandra. Ska man lasera med vatten säger färgtillverkarna att man ska spä ut färgen med högst 10 % vatten.
 
Lavering
Lavering, en yta som täckts jämnt och utan spår av penseldrag med utspädd tusch eller transparent akvarellfärg. Lavering kallas det när man med tusch och penselns hjälp bygger upp skuggor och dagrar i en bild.

* Fukta papperet med en bred pensel eller svamp så att varje penseldrag sedan flyter in i nästa.
* Fördela färgen genom att luta ritbrädet åt sidorna eller diagonalt för att fördela färgen åt alla håll.
* Använd en stor pensel typ moddlare.
* Blanda till mer färg än du tror att du behöver. Laveringen förstörs om du måste stanna upp för att blanda ny färg.
* Om din lavering blir ojämn i tonen kan det bero på att du trycker penseln för hårt mot papperet eller inte har tillräckligt med färg i den. Även om du har för mycket färg i penseln kan ge oönskade ränder. När du har laverat en yta, låt den vara, annars blir det ofelbart ränder.
* Om du märker att färgen rinner mot nederkanten, kan du använda en torr pensel eller lägga hushållspapper för att suga upp överskottet.

En graderad lavering, som går från ljust till mörkt i samma färg, börjar du med ett penseldrag med mättad färg. Skölj sedan penseln och doppa på nytt i färgen mellan varje penseldrag så att färgen blir allt ljusare.

* Vänd ritbrädet så att det lutar åt det håll där du vill ha den mörkaste tonen.
* När du har avslutat en graderad lavering, gå över den försiktigt med en ren, fuktad flat pensel så att färgövergångarna smälter samman.
* I blandade laveringar lägger man på olika färger med horisontella penseldrag och låter dem flyta in i varandra. De två färgerna flyter ihop och en tredje färg bildas.
* Om du tycker att du får för dova färger när du arbetar med blandad lavering arbetar du förmodligen för snabbt, färgerna flyter in i varandra för mycket. Detta undviker du genom att låta den första färgen börja torka lite innan du lägger på nästa. Att bedöma när det är dags att lägga till nästa färg lär man sig genom övning och erfarenhet.
* Om du vill få fram en speciell effekt, till exempel lätta moln, kan du pröva att droppa rent vatten på halvtorr färg. En mycket tunnflytande mörkare färg flyter ut i laveringen och ger dramatik. Experiment av den här typen kan ge spännande bakgrund till ett stilleben, antyda moln eller för att göra en abstrakt bild.
* För att ge en målning en lite skimrande yta kan du spraya på utspädd färg med en blomspruta inställd på finast möjliga dusch. Observera att underlaget ska vara helt torrt innan du sprayar. Håll inte sprutan för nära målningen, för då kan det rinna. Var noga med att täcka över områden där du inte vill ha något ”skimmer”.
* Om du sprayar på motsvarande sätt på en fuktig yta (här kan du ju använda rent vatten) kan du få mycket olika effekter beroende på hur fuktigt underlaget är. Med denna teknik kan du blanda in en färg till i bakgrunden eller ta fram en bakgrundsfärg till förgrunden. Effekten blir mest intressant om du sprayar ett parti som har flera färger.
* Var inte rädd för att experimentera! Lägg på färg med vad du har hemma – potatis, kartong, rakblad, sandpapper, som du gnuggar eller drar över papperet (här är det viktigt att ha ett papper av lite kraftigare kvalité så att det inte rivs sönder.)
* Att stänka färg på papperet med t.ex. en tandborste kan ge kul effekter. En stor ”plump” med färg som du blåser ut över papperet kan bli grenar på ett träd. Att blåsa färg genom ett sugrör kan också ge intressanta effekter
* Att måla med svamp på torrt papper är en teknik som passar bra till bland annat lövverk eller sand. Här är strukturen på svampen viktig inte materialet. En billig grovporig syntetsvamp typ bad- eller biltvättsvamp är alltså bättre än en slätare natursvamp till detta.
* Att strö lite salt (fint eller grovt) kan ge effekt som liknar sand, stjärnor snöflingor eller rimfrost. Vänta tills underlaget torkat något, ta inte för mycket salt och tänk på var du placerar saltet.

Text: Eva-Lena Johansson
 
Linjeetsning
Linjeetsning. Etsning av linjer i hårdgrund.
 
Linoleumsnitt
Linoleumsnitt är en grafisk teknik av typen högtryck. Tekniken går ut på att man skär ut det som ska vara vitt ur en linoleumplatta som man sedan färgar in med en gummivals och trycker. Linoleumsnitt är en av de enklaste och billigaste tryckteknikerna och är därför populär i såväl bildundervisningen i skolan som bland amatörkonstnärer.
 
Litografi
Litografi av grekiskans lithos "sten" och grafein "skriva". Det är en metod för att åstadkomma tryck av en teckning i oljekrita på porös sten eller film, uppfunnen av Alois Senefelder. Metoden kallas också plantryck. Metoden innebär att de tryckande och icke-tryckande delarna ligger i samma nivå på tryckplattan. Man arbetar på kalksten, litoplåt eller speciell litofilm.
Metoden bygger på att vatten och fett stöter bort varandra. Konstnären arbetar med fet tusch eller krita på stenen/plåten. När denna fuktas och sedan färgas in för tryckning fastnar tryckfärgen bara på de feta partierna, som alltså för över färgen till pappret.
 
Litografi
Under slutet av 1700- talet experimenterade mångsysslaren Alois Senefelder i München med att framställa en billig tryckform av sten för högtrycksförfaranden. Som så ofta sker trädde slumpen in och pekade på den princip som kom att ligga till grund för en ny revolutionerande tryckmetod -fett och vatten stöts bort av varandra.
Senefelder ritade på en finslipad kalksten med fet krita, fuktade stenytan och valsade på fet tryckfärg som då endast fäste på de tecknade partierna. Ett papper lades på stenen och ett trärakel pressade pappret mot stenen, varvid pappret plockade upp teckningen med alla valörer från det lättaste grå till den djupaste sammetssvärta. Den första bilden trycktes 1798- liografien är den yngsta av de grafiska huvudgrupperna. Den kallas också plantryck.
Litografien fick en snabb spridning. Senefelder satte själv upp tryckerier i olika länder och skrev också en lärobok, " Stentrycket".
 
LITOGRAFI
(av grekiskans litho=sten, grafein=skriva), dvs skriva på sten.

Tryckmetoden uppfanns av Aloys Senefelder någon gång under senare delen av 1790-talet. Metoden bygger på det faktum att fett och vatten stöter ifrån varandra.
Man skriver, tecknar, målar med fet krita/tusch på tryck-bäraren (sten, plåt). Genom ett etsningsförfarande sätts fettet fast i stenen så att den kan hålla tryckfärgen.
Under tryckning hålls tryckbäraren fuktig.
Fukten stöts bort från de tecknade positiva partierna, och ligger kvar i de negativa partierna. Den feta tryck-färgen kan då fästa endast i de tecknade positiva partierna.
Ett papper läggs på tryckbäraren som sedan passeras genom tryckpressen.
Trots att litografin var en tysk uppfinning fick den sitt konstnärliga genombrott i Frankrike.1824-25 gjorde Goya en litografisk variant på sin svit"Tjurarna i Bordeaux" be-stående av fyra blad. Dessa litografier blev snabbt upp-märksammade och beundrade och de kan med fog sägas innebära det konstnärliga genombrottet för litografin.

Början av 1900-talet innebar en nedgång i intresset för litografi bland konstnärerna.
Under 1950-60 talen upplevde litografin något av en konstnärlig rennäsans. New York skolans konstnärer liksom popkonstnärerna intresserade sig mycket för litografin tex Jasper Johns, Jackson Pollock, Robert Rauschenberg, Andy Warhol och Roy Lichtenstein.
Också på den europeiska konstscenen märktes lito-grafin under 50-och 60 talet. Flera av den sk Parisskolans konstnärer tex Chagall, Miró och Leger producerade en rad litografiska upplagor.

Sedan botten gått ur konstmarknaden på 1990-talet har litografin åter fått en roll som ett billigare alternativ av kvalitetskonst för en stor publiks behov.

Källor:
Lars Lundqvist, Litografiska Akademin Tidaholm.
"Lithography, 200 years of Art, History and Technique, D Porzio.
 
Ljusäkta
Ljusäkta.Färg som ej bleks av dagsljus.
 
Lokalfärg
Lokalfärg är den faktiska färgen på ett föremål opåverkat av ljusets färg eller skuggor.
 
Lösningsmedel
Lösningsmedel. Flytande medie som används för att förtunna färger. Typiska lösningsmedel inkluderar organiska lösningsmedel som alkoholer, ketoner, estrar, glykolestrar och liknande. Vatten är ett vanligt lösningsmedel. Ibland används också lättflyktiga låg-molekylära syntetiska hartser som lösningsmedel. Vilket lösningsmedel som används i en given färg anges ofta genom att ange att färgen är baserad på lösningsmedlet, till exempel 'vattenbaserad oljefärg.
 
Medium
Medium, som binder pigment eller som blandas i färg för att ge olika egenskaper.
 
Mezzotint
Mezzotint, mezzotint, (av italienska mezzatinta: mellanfärg), grafisk djuptrycksmetod (de partier som skall avge tryck är nedsänkta i plåten). Denna ruggas först upp med ett sågtandat verktyg, en rocker, eller med sandpapper, så att den får en jämnt skrovlig yta, som vid tryckning ger en djupsvart sammetsmjuk ton. Bilden skrapas eller slipas därefter fram. Ju ljusare valörer som önskas, desto mer skrapas bort, och partier som skall bli vita renskrapas och poleras.
 
Minimalism
Minimalism. De minimalistiska verken komponeras enligt matematiska metoder.
Skulpturerna sätts samman av identiska moduler, vilka byts mot varandra och kan byggas ut i oändlighet. Minimalismen försöker ge nya definitioner till vår uppfattning om form och rum.
 
Mobil
Mobil. Skulptur som sätts i rörelse av motor, hand- el. vindkraft.
 
Modern konst
Modern konst. Obestämt uttryck för tidspräglad konst.
 
Monolit
Monolit. Skulptur formad av ett enda stenblock.
 
Monotypi
Monotypi. Monotypi är en konstgrafisk tryckteknik där varje tryckbild är unik, då tryckplåten är preparerad med en teknik där bilden inte bibehålls efter tryckning. Ett exempel är tryck med målad metallskiva.
 
Muralmåleri
Muralmåleri. Muralmåleri, målning på vägg, antingen direkt på ytan, som fresk, eller i form av en tavla som permanent har fästs på väggen; en form av arkitekturutsmyckning som antingen kan utnyttja väggens platthet eller skapa intrycket av en ny yta eller ett nytt rum.
 
Måleriets historia
UNGRENÄSSANSEN 1400 - 1460
Ledande målare/Konstnärer: Alberti, Donatello
NORR om ALPERNA 1400 - 1500
Ledande målare: Van Eyck
PERSPEKTIVKONSTEN 1450 - 1500
Ledande målare: Messina, Bellini, Botticelli
HÖGRENÄSSANSEN 1490 - 1512
Ledande målare: Giogione, D rer, Leonardo da Vinci, Michelangelo, Rafael, Tizian
MANIERISM 1520 - 1580
Ledande målare: Cellini, El Greco,Tintoreto
BAROCKEN 1600 - 1700
Ledande målare: Rubens,Caravaggio,Velzquez,Rembrandt
SJUTTONHUNDRATALETS KONST 1700 - 1800
Ledande målare: Bellotto, Canalleto, Tiepolo
ROMANTIKER 1800-1860
Ledande målare: Delacroix, Blake, Goya, Minardi, Turner
REALISMEN 1840 - 1860
Ledande målare: Corot, Millet, Courbet
IMPRESSIONISMEN och POSTIMPRESSIONISMEN 1860 - 1900
Ledande målare: Monet, Manet,Sisley, Pissarro Cezanne, Degas, Renoir, Toulouse-Lautrec, Van Gogh Gauguin, Signac
EXPRESSIONISMEN 1900-1914
Ledande målare:Chagall, Kokoschka, Kirchner
KUBISMEN 1908 - 1918
Ledande målare: Picasso, Gris, Braque, Archipenko
FUTURISMEN 1909 - 1914
Ledande målare: Marinetti, Severini, Russolo
ABSTRAKTA KONSTEN 1912 - 1922
Ledande målare: Kandinsky, Magnelli, Matisse, Marc
DADA och SURREALISMEN 1916 - 1940
Ledande målare: Salvador Dal , Mir, Masson, Ernst
INFORMELLA KONSTEN 1942 - 1960
Ledande målare: Bacon, Burri, Newman
POPKONSTEN 1960 - 1972
Ledande målare: Warhol,Hamilton, Adami,Jones, Segal, Smith
KONCEPTUALISMEN 1960 - 1972
Ledande målare: Agnelli, Kosuth, Nannucci
MODERNISMENS SISTA FAS 1965 - 1975
Ledande målare: Hesse, Anselmo, Beuys
AKTUELLA TENDENSER 1975 - 2005
Ledande målare: Buren, Kruger, Paladino, Sherman.
*************
Måleriets historia;
Den första konsten
Jägarfolkens konst
Jordbrukarfolkens konst
Medeltida konst
Tidig kristen konst
Bysantinsk konst
Islamisk konst
Romanesque
Gotisk konst

Renässansen
Italiensk renässans
Mannerism
Övrigt

Barocken
Italiensk barock
Övrigt

1800-talskonst
Klassicism
Realism
Romantik
Symbolism
Impressionism
Post-impressionism
Art-noveau

1900-talskonst
Fauvism
Expressionism
Naivism
Abstrakt konst
Kubism
Stilj
Futurism
Dadaism
Surrealism
Abstrakt expressionism
Pop-konst
Grafitti-konst.
 
Mättnad
Mättnad. En färgs lyster. Mättnad är en färgs klarhet eller dämpning (Intensitet, Färgstyrka).
 
Naivism
Naivism. Det är berättande konst som går rakt på sak: motiven återges direkt som de uppfattas med alla detaljer medräknade men utan intellektuella analyser eller hänsyn till klassiska regler om form och perspektiv. Färgerna är allt som oftast rena och klara vilket bidrar till en obekymrad och troskyldig uppsyn.
En så kallad äktnaiv konstnär är ovetande om konstnärliga trender och tekniker, medan en skolad konstnär använder det naiva draget som ett medvetet stildrag. Då kallas det naivism. I Sverige är t.ex. Lim-Johan Olsson och Josabeth Sjöberg kända oskolade naiva konstnärer. På äldre dagar ägnade sig båda åt att måla hemtama miljöer och företeelser som kaffedrickning i bersån eller hemtrevliga interiörer där vardagens sysslor pågår i stillhet.
 
Nature morte
Nature morte (död natur) är ett något dramatiskt begrepp och tillika den franska benämningen på det vi vanligtvis kallar stilleben. Stilleben är i sin tur ett tyskt låneord för ”saker som ligger stilla” – en motivkrets inom bildkonsten som återger iscensättningar och uppställningar av föremål och objekt – på den för stillebenkonsten så obligatoriska bordsytan.
 
Neoimpressionism
Inom konst är neoimpressionism en benämning på en generation konstnärer som vidareutvecklade impressionisternas teknik att lägga färg på duken för att uppnå vissa effekter.
 
Nonfigurativ konst
Nonfigurativt måleri, abstrakt konst där inga gestalter eller igenkännbara motiv framträder. Det är en omtvistad fråga, ifall geometriska figurer (trianglar, cirklar) är figurativa: termen syftar vanligtvis på målningar där inte ens sådana finns med.
 
Nyans
Nyans är skiftning av en färg gällande färgton, ljushet eller mättnad.
 
Obeständig färg
Obeständig färg. Färg som med tiden bleknar i dagsljus.
 
Oljefärg
Oljefärgen består av torrt pigment som rivits i vanligtvis linolja. I färdiga färger ingår även vissa tillsatsmedel för att få färgen smidig och för att ge olika färger ungefär samma torktid och textur. Oljefärgen blandas ut med förtunning eller särskilt målarmedium tills den får den konsistens som konstnären önskar. Torktiden varierar med bl a färgens fabrikat och färglagrets tjocklek men en ungefärlig fingervisning är 2 - 10 dagar innan övermålning kan ske. Att utföra en oljemålning kräver god materialkunskap och kännedom om de olika mediernas effekt, ex vis skall varje nytt lager i ett skiktmåleri innehålla mer olja (vara fetare) än föregående lager. Annars riskerar färgen att med tiden krackelera.
 
Oljemåleri
Oljemåleri, teknik där pigment (färgpulver) blandas med torr olja, till exempel lin-, vallmo- eller nötolja.
De ljusbeständiga färgerna kan läggas på så att de blir täckande och genomskinliga, pastost eller tunt utan att de flyter i varandra. Detta möjliggör fina valörer och övergångar. För att förlänga hållbarheten appliceras en fernissa, ett genomskinligt skikt, på målningen.

Tekniken var känd redan under antiken, men kom inte att införas i den europeiska konsten förrän under 1400-talet, då främst i Flandern och Italien. Målningarna utfördes till att börja med på pannåer, en typ av trätavlor, sedan på linneduk, papp eller tunna metallplattor. Under 1600-talet avlöser oljemåleriet helt och hållet det dittills dominerande temperamåleriet.
 
Om Färgsystem
Betraktelser över färgkommunikation
Människans förmåga att tänka abstrakt och tala i liknelser är en källa till ständigt nya hissnande upplevelser.
När det gäller färger, har man ofta tagit naturen till hjälp. Vi har färger som liknas vid apelsiner, viol och Medelhavet. Biltillverkare tycks vara ett särskilt romantiskt folk när det gäller färger. Flyghistoriker får dras med ett och det samma olivgrönt, olivgrönt, olivgrönt. Nå, om vi tömmer vår Martini och begrundar olivens färg,- om ni nu tillhör de 7 till 8 procent män som är färgblinda ät upp oliven och surfa vidare (färgblindhet hos kvinnor förekommer nästan aldrig), ni som är kvar skall veta att färg är ett ord som kan användas i tre betydelser.

1.Material för färgning och målning.

2.Fysikaliskt avseende våglängden av det ljus som träffar ögats näthinna.

3.Fysiologiskt som en retning av sinnesceller i näthinnan, förmedlas till syncentrum i hjärnan och ger ett färgintryck.

För jämförande av färgton finns det, för vanliga människor, två typer av kommunikation: Färgsystem och Färgsamlingar.
Det mest kända färgsystemet i USA är MUNSELL BOOK OF COLOR. Den innehåller 2760 färgprover. Systemet är uppdelat i 100 färgtongrupper. 40 av dem redovisas i en 10 gradig gråskala och en varierande intensitetskala. Genom att ange färgtongrupp och koordinater bestämmes färgtonen. Olivgrön 8GY/4. siffran 8 är gråton, GY är gröngul och 4 är intensiteten. Eftersom priset är omkring $1140 (1991) är tillgängligheten något begränsad. I Europa är METHUEN HANDBOOK OF COLOUR mest känd bland modellbyggare. Den härstammar från Danska FARVER I FARVER SYSTEM. Den innehåller 1266 färgtoner. Fast Methuen handbook är ett riktigt färgsystem är färgerna i boken offsettryckta i 4-färgstryck och kan variera från upplaga till upplaga. Därigenom är färggämförelser ej precisa och egentligen otillfredsställande. På grund av oregelbunden utgivning kan boken vara svår att få tag på och kostar då omkring £25.00 (1991).

De i särklass mest använda färgsystemen måste vara de som används inom den grafiska industrin. De mesta som trycks i färg består av fyra tryckfärger. De är standardiserade i bestämda toner av Gult, Cyan-blått, Magenta-rött och Svart. Standard är t.ex Europaskalan och SWOP-skalan. När de de fyra färgerna trycks i små rasterprickar bredvid varandra smälter de ihop vid betraktandet i ögat och blandas. Därvid uppfattar vi de gula,blå,röda och svarta prickarna som en färgnyans. I praktiken delar man upp varje tryck-färg i raster med olika täthet från 10% till 100%. Samlade i pärmar finns upptryckta prov med olika kombinationer av tryckfärger och procentsatser. Eurocolor har 1340 olika färgnyanser tryckta på matt och glansigt papper. Pärmarna kostar ca 1.500.- + moms.Systemet har vissa begränsningar i en del färgnyanser. De är säkert bättre kontrollerade än Methuen men jag har aldrig sett det refererat vid jämförelser av "verkliga" föremål, förmodligen på grund av priset.

Färgsamligar är mer eller mindre ordnade målarfärg-prover. Färgfabrikanter och statliga verk är exempel på utgivare av färgsamlingar. Svenska flyghistoriker kommer i kontakt med Kungliga Flygförvaltningens Standard för flygvapnets färgsättning KFF, och Försvarets Materialverk Försvars Standard FSD. Varje färg har ett tresiffrigt nummer där första siffran står för färggrupp: 0 är grå, 1 är röd, 2 är gul, 3 är grön, 4 är blå, 5 är brun och 7 är metallfärger. Sedan följer färgens nummer och glans. B är blank, H är halvblank och M är matt, ex. olivgrön KFF 325H. Den mest användbara färgsamlingen om man är intresserad av mer än svenska flygvapnet är US FEDERAL STANDARD 595a. Den innehåller över 550 målade färgprover. Den är officiell US armed forces standard och återger därför exakt specificerade färger för alla US-producerade flygplan mm. Många andra länder använder den också i sina specifikationer. De kontrollerade färgproven är kodade så att första siffran betecknar glans: 1 är blank, 2 är halvblank, 3 är matt. Andra siffran betecknar färggrupp: 0 är bruna,1 är röda, 2 är orange, 3 är gula, 4 är gröna, 5 är blåa, 6 är gråa, 7 är svarta,vita och metall, 8 är fluorescerande. De tre sista siffrorna är ordningsnummer, så att i princip ju högre nummer desto ljusare nyans. Detta stämmer dock inte alltid. Hål finns också i numreringen för eventuellt tillkommande nyanser. FS 595a 24083 (olivgrön).

Copyright: Torstein Landstöm http://web.telia.com/~u39002326/colour.html
 
Opacitet
Opacitet. Anger en färgs täckningsförmåga.
 
Opak
Opak. Anger att färgen är täckande, ogenomskinlig.
 
Opkonst
Opkonst eller optisk konst består ofta av upprepade linjer eller geometriska former som genom optiska illusioner ger betraktaren en känsla av rörelse i bilden. Några betydande konstnärer är Victor Vasarely och Bridget Riley. En av de tidigaste utövarna anses vara Josef Albers.
 
Orfism
Orfism var en tendens inom den abstrakta konsten i Paris omkring 1911-1914. Apollinaire kallade 1912 Robert Delaunays kubistiska måleri för "orfistiskt" och sammanlänkade det därmed med Légers, Picabias och Marcel Duchamps måleri samt vissa verk av Picasso och Kupka.

Termen orfism används idag bara om Delaunays och hans hustrus, Sonia Delaunay-Terks, verk. Den sistnämnda experimenterade med färgcirklar, cirkelsegment och rytmer i en stil kallad "simultan".

Två amerikanska målare, Stanton MacDonald-Wright och Morgan Russell, har betonat färgen på ett liknande sätt i den s.k. synkronismen.
 
Palett
Palett betecknar även en träskiva på vilken målare placerar sina färger färdiga att användas.
 
Passepartout
Passepartout. Ram av papp som skyddar konstverk på papper.
 
Pastell
Pastell görs av pigment blandat med lera eller krita och med gummi arabicum som bindemedel. Det förekommer i form av pastellkritor, pastellpennor och oljepastellkritor.
Pastellkritan är vanligast och den har en jämn och tjock konsistens som ger en sammetsaktig yta. Pastellens mjukhet ger möjlighet till finstämda fördrivningar mellan mörkt och ljust men den kan även användas till detaljarbete.
Oljepastellkritan är hårdare och är inte lika torr som pastellkritan. Den läggs på i tjockare färglager och har begränsningar i hur den kan blandas. Oljepastellen är ej lämpad för detaljarbeten.
Pastellpennor är lämpade för detaljarbeten och kan användas tillsammans med pastellkritor.
 
Pastellmålning
Pastellmålning, (av franska pastel: färgkrita), målning med mjuka torra färgkritor, vanligen på papper. Tack vare kritornas konsistens kan den utföras med fina måleriska nyanser och övergångar. Den färdiga målningen är ömtålig och måste fixeras samt förvaras bakom glas. Pastellmåleriet upplevde en blomstring under rokokon, då Rosalba Carriera blev högt uppburen i hela Europa för sina pastellporträtt och populariserade tekniken i Frankrike, där den togs upp av bl.a. Maurice Quentin de La Tour, Chardin och svensken Gustaf Lundberg. Impressionisterna, främst Degas, Manet och Renoir, väckte åter tekniken till liv, och i Sverige odlades den kring sekelskiftet 1900 av bl.a. Carl Larsson och Richard Bergh.
 
Pastos
Pastos. När en färg läggs på i tjocka lager.
 
Patina
Patina är åldrandets effekt på en yta, den effekt som oxidering ger på koppar och kopparlegeringar som brons, antingen naturligt genom ålder eller konstlat genom patineringsmedel. Själva kopparoxiden kallas även med ett äldre svenskt ord för färg, vilket ofta även används som synonym för patina. Till skillnad från rost – motsvarigheten hos järn och järnlegeringar – uppfattas patinans gröna färg ofta som estetiskt tilltalande, och termen används även i överförd bemärkelse om gamla föremåls ytstruktur.
 
Penslar
Svinborst
Används till tjockare färgtekniker som olja och akryl. Borstens styrka och spänst gör att den klarar mycket tjock färg. Penseln lämnar också penseldrag i färgen vilket ofta eftersöks som teknik. Penslarna har långt skaft. Finns i flat, runt och Filbert.

Hår

Mårdhår

Håret som tas från mårdens svans är mycket spänstigt och stråets droppform bildar en fyllig pensel. Detta medför att penseln kan hålla mycket vatten och samtidigt få en fin och spänstig spets. Mårdpenslar är den absolut bästa penseln för akvarell och andra vattenfärgstekniker. Penseln med långt skaft används för olja och akryl där mjuka ytor och detaljer önskas.
Ekorrhår och Ponnyhår

Är en utmärkt vattenfärgspensel för nybörjare och studiemålare. Den saknar mårdens spänst och spets och passar bäst för målning av lite större ytor. Laverpenseln används till flödiga vattentekniker och håller stora mängder och passar bra till målning i större format. En pensel av ponnyhår är också en utmärkt vattenfärgspensel för nybörjare, studiemålare. Penseln passar bra till barnsortimentet, för målning med täckfärgskakor och gouache.

Syntet

Användningsområdet sträcker sig över samtliga målningstekniker. Syntetstråna är spänstiga och slitstarka vilket gör att den med fördel kan användas både till konstnärsfärger och till hobbyfärger. Syntetstråna finns i vitt och infärgade brunt. Den vita penseln är allroundpensel och den infärgade är specialtillverkad för att klara tjock akrylfärg och tuffare applicering.

Några goda råd!

Använder du penslar av bra kvalitet och sköter dem väl kan du ha dina penslar under många långa målarår. Tvätta penslarna efter användning i Marseille tvål och skölj väl i ljummet vatten. Vid oljemålning rekommenderas först penseltvätt och därefter tvål och vatten. Undvik starka lösningsmedel för rengörning av penslar eftersom lösningsmedel har en uttorkande effekt på hår/borst. Låt aldrig penslarna stå i vatten eller lösningsmedel på sin spets. Förvara penslarna liggandes eller stående på sitt skaft.
 
Pigment
Olösligt färgstoff som blandas i bindemedel för att få färg. Färgpigment tillsättes färgen för att ge den önskad kulör. Det är viktigt att inte blanda i för mycket pigment, för då lägger sig detta som ett fuktupptagande skikt på ytan, som tenderar att spjälkas eftersom det uppstår ytspänningar när ytfärgen torkar. Det finns inga riktigt miljövänliga färgpigment. Alla sorters pigment belastar miljön, fast på olika sätt. Man gör klokt i att behandla alla torra färgpigment som om de vore giftiga.
 
Pinxit
Pinxit. Målat av (konstnärens signatur).
 
Plantryck
Litografin utnyttjar det faktum att fett och vatten avvisar varandra - inga nivåskillnader behövs i tryckmediet. Stenen eller plåten som används korneras och avfettas innan man börjar arbetet. Bilden kan ritas direkt på underlaget, överföras med transferpapper eller exponeras fotomekaniskt. Plåtoffsetlitografin är idag den mest använda grafiska tekniken och dominerar all trycksaksproduktion för kommersiellt bruk. I offset trycks den litografiska plåten av först på en gummivals som i sin tur överför bilden till papperet. Detta resulterar i en från tryckmediet rättvänd bild i motsats till de flesta andra grafiska tekniker.
 
Polygrafik
Polygrafik betyder konstreproduktion. Från och med 1500-talet började de grafiska teknikerna användas för att reproducera berömda konstverk. De hade här en viktig uppgift att fylla intill slutet av 1800-talet, då de fotomekaniska reproduktionsmetoderna infördes. Kopparsticket var den dominerande reproduktionstekniken ända till 1800-talets början. På 1640-talet kom mezzotintmetoden, som innebar en revolution för reproduktionsgrafiken genom att den möjliggjorde återgivning av målningarnas valörer. Efter att Alois Senefelder 1798 uppfunnit litografin och Thomas Bewick i slutet av 1700-talet börjat utnyttja trägravyrens möjligheter förändrades reproduktions- och illustrationstekniken i grunden. Litografin, som möjliggjorde mycket stora upplagor, blev bland annat Honoré Daumiers medel att mångfaldiga sina samhällssatiriska bilder.
I det sena 1800-talets affischkonst blev litografin den teknik som användes av till exempel Toulouse-Lautrec och Bonnard. Inom affischkonsten övertogs litografins roll senare av serigrafin, en gammal grafisk metod som användes inom industrin innan den genom popkonstnärerna fick status som en självständig konstnärlig teknik på 1960-talet.
 
Polykrom
Polykrom, "mångfärgad", är en term som används för att betona att till exempel skulpturer och byggnadsdelar är bemålade eller naturligt har många färger. Motsatsen är monokrom, "enfärgad".
 
Popkonst
Popkonsten tog ofta inspiration från massproducerade konsumtionsvaror och utgick från den framväxande masskulturen.
Popkonsten uppstod i mitten på 1950-talet i England och fick ett stort uppsving i USA under 1960-talet. Några framträdande konstnärer, är bl a Andy Warhol, Jasper Johns , Roy Lichtenstein, Jim Dine, Robert Rauschenberg och David Hockney.
 
Popkonst
Popkonsten tog ofta inspiration från massproducerade konsumtionsvaror och utgick från den framväxande masskulturen.
Popkonsten uppstod i mitten på 1950-talet i England och fick ett stort uppsving i USA under 1960-talet. Några framträdande konstnärer, är bl a Andy Warhol, Jasper Johns , Roy Lichtenstein, Jim Dine, Robert Rauschenberg och David Hockney.
 
Prerafaeliterna
Namnet prerafaeliterna kommer sig av att gruppen fann sina konstnärliga förebilder i medeltiden och ungrenässansen, före 1500-talsmålaren Rafael, därav prefixet -pre.

Dröm och verklighet.
Prerafaeliternas bilder är suggestiva och fyllda med allvar och skönhet. De präglas av motsatser. Fascinationen för medeltiden förenades med ett starkt socialt engagemang i nuet. Radikal politik kombinerades med djup religiositet. Fantasier om svunna tider mötte realism i närgångna naturstudier.

Existentiella teman och mötet mellan verklighet och dröm gav Prerafaeliternas bilder en spänning som upprörde deras samtid. Samma spänning gör dem intressanta än i dag. Gruppens främsta företrädare är Dante Gabriel Rossetti, John Everett Millais och William Holman Hunt, en annan var, Frank Cadogan Cowper.

September 1848. Sju unga män har samlats i en ateljé för att bilda ett hemligt konstnärligt brödraskap. Brödraskapets signatur kom att bli P.R.B. The Pre-Raphaelite Brotherhood, det prerafaelitiska brödraskapet.

PRB, The Pre-Raphaelite Brotherhood, på svenska prerafaeliterna. Den hemliga konstnärsgruppen bildades i London 1848 som en revolt mot rådande konstideal. Deras bilder upprörde samtiden och fascinerar än i dag.
 
Prickar
Röd prick = såld
Grön prick = reserverad.
 
Primitiv konst
Primitiv konst syftar på konst utförd av folk som inte tillhör den västerländska civilisationen, d.v.s. folk med en jämförelsevis låg standard av teknisk utveckling, och ska skiljas från primitivisternas konst, som dock är influerade av de förstnämnda.
Termen "primitiv konst" myntades i början av 1900-talet för att man skulle kunna kategorisera föremål, vilka i Västerlandet tidigare över huvud taget inte hade betraktats som "konstverk", nämligen föremål som härstammade från områden i utkanten av eller utanför Europas, Främre Orientens, Indiens, Kinas och Japans kulturella inflytande.
 
Primärfärg
Primärfärg är en av de färgtoner man utgår från vid färgblandning. Används växlandevis med elementarfärg, det vill säga färgtoner som inte kan skapas av andra färgtoner, men primärfärger är ofta de färgtoner som i praktiken kan framställas, beroende på material och dylikt.
I färgat ljus fungerar rött, grönt och blåviolett som primärfärg. Inom analog television används rött, grönt och blått, medan tryck använder cyan, magenta och gul. Man använder olika primärfärger vid additiv färgblandning och subtraktiv färgblandning:
• Vid additiv färgblandning, till exempel inom analog television, använder man primärfärgerna rött, grönt och blått (R, G, B). Dagens primärfärger bestämdes från de flouroscerande ämnen som fanns tillgängliga då färg-TV:n infördes på 1950-talet. Men dessa färger minimerar också vitheten hos blandfärgerna. Om man exempelvis blandar G och B får man omnejd vit färg. Man kan av detta förstå att dessa primärfärger inte är identiska med elementarfärgerna, även om de olyckligtvis har fått samma namn.
• Vid subtraktiv färgblandning, till exempel vid tryck, använder man primärfärgerna cyan (grönblå), magenta (blåröd), gröngul och kolsvart (ty. Kohle) (C,M,Y,K). Dessa färger är framtagna för att minimera svartheten hos blandfärgerna, där K minimerar blandfärgens gråhet. CMY är komplementfärger till RGB.
 
Provtryck
Provtryck. (P.T.), avdrag som görs för att kontrollera tryckarbetet.
 
Punktgravyr
Punktgravyr. Grafisk teknik.
 
Randstickel
Randstickel. Gravyrverktyg.
 
Reproduktionsgrafik
Reproduktionsgrafik. Grafiska blad som är framställda av grafiker efter andra konstnärers originalverk.
 
Retarder
Retarder saktar ner akrylens torkprocess vilket gör färgen lättare att blanda och att detaljarbeta med. Minskar oönskad skinnbildning på paletten. Finns flytande och i gel.
 
Retrospektiv
Tillbakablickande, återblickande, som blickar tillbaka i tiden, som ger en återblick: en retrospektiv utställning (med verk från olika perioder).
Motsatsord: prospektiv.
 
Ritkol
Ritkol tillverkas av grenar, vanligtvis av pil, som bränns i ugn. Kol förekommer även pressat till stift (kolpulver med tillsats av bindemedel) eller kolpennor.

Genom att variera tryck och vinkel på kolet kan konstnären modellera linjer med olika karaktär och toning sker genom att kolet dras ut med fingrarna. Kol spänner över hela området från djup svärta till ljusa gråtoner. Kolet är mjukt och färdiga kolteckningar sprutas med fixativ så att de inte smetar.
 
Rivare
Rivare. Verktyg med vilket färgstoff mals samman med bindemedel.
 
Saltakvatint
Saltakvatint. Tonetsningsmetod.
 
Schumring
Schumring är inom måleriet en teknik där korta, hastiga penseldrag med färg läggs över en grundering med upphöjningar för att uppnå skimrande ljuseffekter.
(Schumring betyder att schattera.
Enkelt uttryck lägger man först en bottenfärg/färger.
Sedan lägger man tjockare åsar eller toppar med tjockare torr färg på detta, inte så det täcker hela ytan utan rastrerar. Därefter lägger man en annan färg på topparna och åsarna. Man lägger därefter nya toppar och ny färg, och arbetar på detta sätt fram en torr men mycket effektfull levande yta.
Rastreringen ger effekt där samspelet mellan de undre lagren färg och och de övre samverkar. Tänk rastrera... Det ger en pointillistisk verkan.)
Av: J.Gucko
 
Screentryck
Se Serigrafi
 
Sculpsit
Sculpsit. Graverat av.
 
Sekundärfärger
Sekundärfärger är färger som blandas av två primärfärger - rött + gult = orange.
 
Serigrafi
Serigrafi ( av grekiskans ser- silke och grafein- skriva) är namnet på screentryck i konstgrafiska sammanhang. Serigrafi är när man andvänder en duk (påminner om myggnät) istället för plåtar som andvänds när man gör litografier. Bilden tecknas på film på samma sätt som vid litografi.
Screentrycket är en utveckling av den äldsta metoden att mångfaldiga bilder, schablontekniken. Schabloner har använts för att upprepa tecken sedan urminnes tider. De äldsta kända exemplen är de 30.000 år gamla handavtryck i Gargas´ grottor i Frankrike som man åstadkom genom att blåsa finpulvriserad färgad jord över en hand som hölls mot väggen. Schabloner har används i många kulturer genom årtusendena- att föra över mönster på olika material, att lära barn skriva, att framställa böcker, att trycka spelkort och tapeter.

Föregångaren till våra dagars screenschablon uppfanns under slutet av 1600- talet av japanen Some-Ya-Yu- Zen. Han skar ett mönster med en växt eller ett djurmotiv genom två pappersark som tillverkats av fibrer från Mullbärsträdet. Den ena uppsättningen mönsterdelar beströk han med klister, lade långa hårstrån i kors över dem varefter tvillingbitarna sattes dit.
Hårstråna knöts nu runt en träram och schablonen var färdig att använda på papper eller tyg, varvid färgen anbringades med en mjuk borste eller filtbit.

Under 2900- talet har denna teknik kommit att få stor betydelse i reklamsammanhang. Genom att tryckformen är lätt att tillverka kan man komma snabbt från skiss till färdigt tryck.

Amerikanska konstnärer började använda silk-screen, i slutet av 30- talet t.o.m. med statligt stöd i samband med The New Deal, men det är först under de senaste decennierna som serigrafin blivit riktigt accepterad av konstnärer och publik som fullvärdig medlem i den grafiska familjen.

Många konstnärer använder serigrafin för stora format, ofta i kombination med fotografiskt material. Genom att man kan trycka på olika sorters underlag som målarduk, plast, eller trä har åtskilliga målare och skulptörer integrerat metoden i sitt skapande. En stor del av t. Ex. Rauchenbergs och Warhols bilder baseras på screentryckets möjligheter.
 
Stengravyr
Stengravyr. Djuptrycksgravyr på litografisk sten.
 
Stilleben
Stilleben (tyska Stilleben, troligen av nederländska stilleven, av stil "stilla" och leven "liv"), även kallat nature morte, är en motivart inom måleriet som bara innehåller föremål. Ofta gäller det sådant som hör till hemmet - bordsserviser, blommor, böcker - men ibland dödskallar, dött villebråd, etc. sedda på nära håll.
 
Stucco-lustro
Stucco-lustro. Målning med färger lösta i kalkvatten. Stuco lustro är en våtteknik där målningens bakgrund först måste prepareras med många lager av sand och kalcium och sedan målas med pigment och vatten för att slutligen pressas med ett *strykjärn för att få den karaktäristiska glansen, allt inom 24 timmar så att det inte hinner torka.
* Konstnärer som Michelangelo, Mazacho, Giotto, Rafael och Leonardo arbetade med våt teknik. De arbetade däremot inte med strykjärn.
 
Superrealism
Superrealism. En konstart som växte fram på 1970-talet och där vardagsföremål, miljöer och människor framställs så verklighetstroget som möjligt. Inom skulpturen förekom avgjutningar med människor som modell.
 
Surrealismen
Surrealismen har ingenting med stilen att göra, utan syftar på motivet och inställningen att vilja fånga en verklighet bortom verkligheten, en sorts öververklighet. Som hållning söker sig surrealismen bort från förnuftet och in på ett undermedvetet plan där ingen logik eller vetenskap råder. Det rör sig om poetiska tolkningar av världen, som inte alltid är behagfulla, utan ibland otäcka och fulla av gåtor. Den kanske mest kände surrealistiske konstnären är spanskfödde Salvador Dalí. Uttrycket i hans målningar är naturtroget, men motiven är absurda och ofta på gränsen till groteska och skrämmande. De smälta klockorna och människor och djur med förvrängda lemmar är motiv som går igen i många av Dalís målningar. En annan välkänd surrealistkonstnär är den belgiske konstnären René Magritte. Hans verk är mer stiliserade till formen än Dalís, men innehåller på ett liknande sätt överraskningseffekter i form av oväntade proportioner och objekt i till synes omotiverade kombinationer.
 
Symbolismen
Symbolismen kom fram i slutet på 1800-talet som en reaktion på den då rådande naturalismen. Symbolismen koncentrerar sig på att avbilda den inre verkligheten, mystisk, djup och hemlighetsfull. Konstnärerna använde sig ofta av ett symbolspråk vilket erbjuder betraktaren olika sätt att tolka budskapet. Rörelsen fick ett starkt fäste i Frankrike men växte sig stark även i övriga delar av Europa.
En av föregångarna anses vara Edvard Munch. Andra betydande namn är Gustave Moreau och Odilon Redon.
 
Syntetiska färgpigment
Syntetiska färgpigment framställs ur petroleum ¬ en naturresurs som vi inte kan förnya. Denna metod används både för att få fram kulörer som vi inte kan hitta bland jordfärger, växtfärger o.s.v. men också för att kopiera dessa färgpigment på syntetisk väg, t ex indigo.
 
Tempera
Tempera. Färg med ägg eller kasein som bindemedel. tempera, målarfärg där bindemedlet utgörs av vattenlösliga limämnen med eller utan tillsats av emulgerade oljor. Äldst är s.k. mager tempera (utan olja), som var allenarådande inom tavelmåleriet under medeltiden. Bindemedlet var då enbart äggula (äggtempera). Andra bindemedel är kasein, gummi arabicum och honung. Fet tempera, vari torkande oljor ingår, anses ha uppfunnits av den flamländske målaren Jan van Eyck. Den ger starkare djupverkan och lyster än mager tempera.
Tempera görs traditionellt genom att pigment blandas med äggula och vatten. När vattnet avdunstar torkar färgen och resultatet blir ett hårt färglager av hög varaktighet. Färgen torkar mycket snabbt (minuter) och detta påverkar arbetssättet som måste vara bestämt och exakt.

Numera tillverkas temperafärg på olika sätt, ett exempel är Rowney som tillverkar tempera baserat på ägg och linolja, andra tillverkare använder olika emulsioner i stället för ägg. Utmärkande för all tempera är dock att den är utspädbar med vatten.
 
Tesselering
Tesselering er et matematikkbegrep for å fylle ut en flate med flere mindre, slik at de ikke har gap seg imellom, og heller ikke overlapper. Begrepet kan også brukes tilsvarende for andre overflater, f.eks. kuleskall (fotballmønstre). M.C. Escher brukte mange varianter av tesselering i sin grafikk, men han var verken først eller sist til det i kunsthistorien.
I latin var tessella en liten bit av keramikk, stein, glass eller metall til bruk i mosaikk. Tessela betyr «liten firkant» og er en forvanskning av det greske ordet for 4 (tetra).

Källa:
http://no.wikipedia.org/wiki/Tesselering

Maurits Cornelis Escher, född 17 juni 1898 i Leeuwarden, död 27 mars 1972 i Hilversum, var en holländsk konstnär, som ägnade sig åt att utforska matematikens och filosofins mysterier med hjälp av konst.
 
Tintning
Tintning.Färg blandad med vitt.
 
Tjärfärger
Framställs ur stenkol. Ger klar gul och klar röd färg.
 
Ton
Ton. En färgs relativa ljus- eller mörkhet.
 
Torrnålsgravyr
Torrnålsgravyr, kallnålsgravyr, konstgrafisk teknik där linjer ristas in i en kopparplåt med hjälp av nål, precis som vid etsning. Metoden, som kallas torr i motsats till den våta etsningen, bygger på att nålen plöjer upp vallar, den s.k. graden, på linjens sidor. När plåten färgas in stannar trycksvärtan dels i den graverade linjen, dels bakom graden. På avtrycket får linjerna då en luddig sammetsmjuk karaktär som är typisk för tekniken. Två svenska konstnärer som med framgång använde tekniken är Axel Fridell och Bertil Bull Hedlund.
 
Torrnålsgravyr
När Rembrandt ville ha en djupare svärta i sina etsningar gick han över dem med torrnålen- Han fick då fram det varma innerliga dunkel som förtätar stämningen i många av hans blad, inte minst de med religiösa motiv.

Torrnålsgravyrens karaktär är just den att den ( till skillnad från kopparsticket och etsningen) ger en varmare, mjukare ton.
Torrnålslinjen ritas i plåten med en spetsig nål, som åstadkommer ett spår omgivet av små "plogvallar". När plåten infärgas vid tryckningen kvarstannar färgen förutom i fördjupningarna även runt vallarna, vilket ger linjen en luddig svärta. Skrapar man bort dessa vallar ( grader) blir linjen tunn, ren och distinkt.

Om man tar i kraftigt med en stålnål blir linjen mycket bred och dramatisk, med en diamantspets kan man å andra sidan åstadkomma spindelvävstunna spår i metallen. Torrnålsgravyren ger alltså utrymme för vitt skilda konstnärstemperament. Gemensamt är dock att metoden är direkt och ställer stora krav på precision och säkerhet i tecknandet.

De första torrnålarna gjordes av anonyma mästare på 1400- talet. Dürer är den första kända torrnålsgrafikern. Tekniken har sedan använts av många konstnärer genom århundradena, ofta i kombination med andra djuptrycksmetoder. Den stora mästaren i vårt land är Axel Fridell som huvudsakligen ägnade sitt konstnärsskap åt denna teknink. Han utarbetade sina plåtar minituöst, om- och överarbetade motiven, skrapade bort och lade till. Prövade olika sätt at trycka plåtarna, rentorkade eller med kraftig ton Slutresultatet blev ofta blad av stor klarhet och skönhet och med ett varmt skulpterande ljus.
 
Torso
Torso. Benämning på mänsklig figur som saknar armar, ben och ibland också huvud.
 
Transparent
Transparent. Anger att färgen ej är täckande, lämplig för lasering.
 
Triptyk
Triptyk (av grek. triptychos "trefaldig") är en tredelad altartavla med en mittdel (corpus) och två flyglar som kan stängas som ett skåp. Dessa förekommer i kyrkor sedan 1300-talet och stängdes och öppnades under vissa högtider för att markera kyrkoårets olika delar, till exempel under fastan. Numera används ordet även för tredelade bildkonstverk i allmänhet. Konstverk bestående av tre separata delar som bildmässigt hör ihop.
 
Trompe l'œil
Trompe l'œil (franska ’som bedrar ögat’, av tromper ’bedra’ och œil ’öga’), synvilla, ett sedan antiken inom konsten utbrett framställningssätt som försöker göra det omöjligt för ögat att skilja mellan ett målat och ett verkligt föremål. En realistisk målning som kan förväxlas med verkligheten. (Yrjö Edelmann).

Trompe l'œil kan användas som bildmotiv eller, från mitten av 1400-talet och framför allt i det holländska 1600-talsmåleriet, utgöra en egen bildtyp.
 
Trycktekniker
Man kan dela in sätten att framställa grafik i fyra huvudområden - högtryck, djuptryck, plantryck och genomtryck.
Högtryck menas att det färdiga tryckets färgområden har absorberats från tryckmediets upphöjda delar. Ett exempel är träsnittet där färg valsas ut över träplattan (tryckmediet) och avsätts på de delar av plattan som inte skurits bort.I tryckpressen avsätts sedan färgen på papperet.

Djuptrycket fungerar på så sätt att färgen samlas i tryckmediets nedsänkta delar och trycket i pressen tvingar ned papperet i fördjupningarna där det absorberas. Ett exempel på detta förfarande är kopparsticket där man graverat ut linjer i plåten som "håller" tryckfärgen.

Plantrycket utnyttjar det faktum att fett och vatten stöter bort varandra - alltså behöver tryckmediet inte nivåskillnader. Litografi är ett exempel på detta, feta partier på stenen avsätter fet tryckfärg på papperet i pressen.

Genomtrycket liknar schablontrycket där färgen passerar genom tryckmediet vid tryckningen - i screentrycket passerar färgen genom en finmaskig duk varpå bilden överförs till papperet.
 
Trägravyr
Trägravyr är en grafisk metod, där man i ett mycket hårt träslag åstadkommer en bild med hjälp av sticklar som vid framställandet av kopparstick. Metoden uppfanns av britten Thomas Bewick och fick mycket stor betydelse för bok- och tidningsillustrationer under 1800-talet.
 
Träsnitt
Träsnitt är en grafisk teknik där bilden ritas på den plana sidan av träblocket (vanligtvis päron- eller alträ), och det som skall förbli vitt skärs bort med ett håljärn eller en kniv; det som inte skurits bort blir svart i det färdiga trycket.

Träsnittet räknar gamla anor. Det är den äldsta av de grafiska teknikerna. När man lärde sig metoden att göra papper i Kina århundradet efter vår tideräknings början blev det möjligt att trycka böcker och bilder i träsnittsteknik.

Till Europa kom pappret i slutet av 1200- talet och under nästa århundrade dyker de första träsnitten upp, svartvita bilder, spelkort och helgon. Metoden fick snabb spridning och träsnittet blev en folklig konstart med religiösa och profana bilder i stora upplagor, ofta i starka färger. Redan på 1500-talet inföll en nästan oöverträffad blomstringstid för träsnittet med mästerligt skurna blad efter förlagor av konstnärer som Dürer, Holbein och Cranach. I den moderna grafikens historia intar Gauguins och Munchs träsnitt en särställning.

Träsnittet kan man likna med en stämpel. De upphöjda partierna färgas in och ger bilden. I fördjupningarna är träet bortskuret med knivar och stämjärn. Man valsar på ett jämt färglager på träplattan "stocken". Sedan passar man in ett tunt papper (ofta japanskt) över bilden och därefter gnider man med baksidan av en sked tills hela bilden har fastnat på pappret.

För större upplagor använder man en högtryckspress. Liksom vid de flesta grafiska tekniker blir bilden spegelvänd.
Träsnittet skäres i allmänhet i längdträ och många konstnärer utnyttjar träets ådring i sin bild. (Det mest kända bladet är nog Munchs "Kyssen".) Andra störs av ådringen och föredrar homogena material som linoleum där skärjärnen obehindrat kan föras i alla riktningar.
 
Tuschmåleri
Tuschmåleri, monokrom målning med tusch som späds till varierande styrka. Konstarten är särskilt omhuldad i Östasien, där den står kalligrafin och penselteckningen nära. Tekniken utvecklades i Kina under första århundradet f.Kr. och är fortfarande den dominerande målningstekniken i Kina. Det kinesiska tuschmåleriet, liksom kalligrafin, fick stort inflytande på europeiskt måleri i slutet av 1800-talet (impressionisterna) och även senare för utvecklingen av den abstrakta expressionismen i USA.
 
Undermålning
Undermålning är en måleriteknik där man innan man målar den färdiga målningen målar en underliggande bild vars syfte är att antingen skina igenom under en lasering eller bara fungera som referens för den överliggande målningen. En undermålning i gråtoner brukar kallas för grisaille. Förr var det även vanligt med en grön undermålning, en så kallad verdacchio.
 
Upplaga
Upplaga. Begränsat antal avdrag.
 
Valör
Anger färgens ljushet.
 
Valör
Valör är graden av ljushet/mörkhet hos en färg, vithalt/svarthalt
(Skiftning, Schattering, Ljusstyrka, ibland också nyans).
 
Valörmåleri
Måleri som utnyttjar olika valörers samspel.
 
Varma och kalla färger
Varm och kall färgsättning används bland annat för att skapa ett djup i bilden. En varm färg framträder mer i en målning medan en kall lägger sig stillsamt i bakgrunden. Man brukar säga att de varma färgerna ligger i det gul/oranga området på färgcirkeln medan de kalla ligger åt de blåa hållet. En röd färg med dragning år gult upplevs varmare än en röd med dragning åt blått.
 
Vedutamåleri
Vedutamåleri (av it. veduta "utsikt", "vy") är en riktning inom landskapsmåleriet. I regel återges ett landskap eller en stad strängt sakligt och verklighetstroget, varigenom vedutan skiljer sig från den rena landskapsavbildningen.
Vedutamåleriet fick under 1600-talet en alltmer bildartad karaktär och nådde under 1700-talet sin höjdpunkt inom den italienska konsten. En särform är s.k. vedute ideale (it. "idealvedutor"), som visar ett fantasilandskap eller en stadsvy med imaginära byggnader.
 
Venezianska stucco
Venezianska stucco lustro-tekniken eller bella pica-tekniken som man säger idag, en konstteknik som användes i staden Pompeji och som hittades vid utgrävningarna av staden långt senare.
Stuco lustro är en våtteknik där målningens bakgrund först måste prepareras med många lager av sand och kalcium och sedan målas med pigment och vatten för att slutligen pressas med ett *strykjärn för att få den karaktäristiska glansen, allt inom 24 timmar så att det inte hinner torka.
* Konstnärer som Michelangelo, Mazacho, Giotto, Rafael och Leonardo arbetade med våt teknik. De arbetade däremot inte med strykjärn.
 
Vernissage
Ursprungligen dagen för en utställnings öppnande då tavlorna blev fernissade.
 
Växtfärgspigment
Pigment utvunna ur växter, t.ex. indigo och krapp är inte så ljushärdiga och används mest för inomhusmålning.
 
Xylografi
Xylografi, (av grek. xylos "trä") eller trästick är en grafisk metod, där man i ett mycket hårt träslag åstadkommer en bild med hjälp av sticklar som vid framställandet av kopparstick. Metoden uppfanns av britten Thomas Bewick och fick mycket stor betydelse för bok- och tidningsillustrationer under 1800-talet.
 
Äggoljetempera
Benämningen tempera kommer från latinets temperare som betyder blanda. Det finns flera sorters temperafärg. De olika färgerna benämns efter vilket bindemedel som ingår. Inom yrkesmåleriet har äggoljetempera och kaseintempera haft störst betydelse. Bägge färgtyperna har mycket gamla anor.
Målning med äggoljetempera har i huvudsak förekommit på finare snickeriinredning, men det förekommer även att hela vägg- och takytor strukits med tempera. Tempera har också använts vid dekorativt måleri. Färgen kan målas på de flesta underlag, men trä och puts är vanligast.

Inom byggnadsmåleriet har äggoljetempera idag sitt största användningsområde vid bättring och ommålning av tidigare temperamålade ytor samt vid nymålning av t. ex. finare träytor i restaureringssammanhang.

Basrecept
I volymdel ägg, både gula och vita
I volymdel kokt linolja
I volymdel vatten

1. Vispa först samman äggen och tillsätt lika mängd kokt linolja. Tillsätt därefter vatten i små portionen under omrörningen till dess att vattnet och linoljan finfördelats, dvs emulgerat.

2. Sila sedan emulsionen genom en nylon-
strumpa eller liknande, härigenom fångas bl.a. äggets trådar upp. Emulsionen delar sig lätt efter en stund och kan behöva röras upp på nytt.

3. Vid behov kan emulsionen förtunnas med
ytterligare vatten. Det förekommer även att temperaemulsioner förtunnas med lite balsamterpentin men det kan endast göras med ernulsioner som innehåller en mindre mängd vatten.

En kulört temperafärg får man genom att tillsätta torra pigment. Vid tillredning av mindre färgmängder kan även oljefärger på tub användas.
De flesta pigment kan användas, dock ej svavelkänsliga. Se pigmentbladet.

1. Börja med att göra en färgpasta. Häll en mindre del av emulsionen i ett kärl och tillsätt under omrörning så mycket torrpigment att en stadig pasta uppstår. Vissa lätta och feta pigment kan först fuktas med lite terpentin.

2. Rör sedan till dess att pigmenten helt fördelat sig i emulsionen och pastan är blank och smidig. Använd en elektrisk visp eller en platt trästicka.

3. Rör sedan ut pastan i den resterande äggemulsionen och färgen är klar.

En äggemulsion ruttnar efter en tid varför
den inte bör sparas. önskar man av någon anledning spara färg under en kortare tid bör äggemulsionen förvaras svalt, helst i kylskåp.