Svenska konstnärer www.svenskakonstnarer.se
ABCDE
FGHIJ
KLMNO
PQRST
UVWXY
ZÅÄÖ
Sök



Avancerad
sökning




Skapa 1 galleri
Rekommendera
en konstnär

Medlemskap

Om svenska
konstnärer

Veckans
konstnär

Konst till salu

Anslagstavlan

Utställnings-
kalender


Ordlista



Användarnamn

Lösenord

Har du glömt
ditt lösenord?



Besökare
just nu
15
a    b    c    d    e    f    g    h    i    j    k    l    m    n    o    p    q    r    s    t    u    v    w    x    y    z    å    ä    ö    alla    

Lasering
Lasering är ett transparent lager, främst av oljefärg eller akrylfärg, som modifierar den kraftiga färg över vilken den har anbringats. Genom att göra detta kan man få fram effekter som skulle kunna vara svåra att få fram med vanligt måleri.
 
Lasering
Lasyrer (också lasurer) är tunna genomskinliga färgskikt, ofta ovanpå varandra. Ska man lasera med vatten säger färgtillverkarna att man ska spä ut färgen med högst 10 % vatten.
 
Lavering
Lavering, en yta som täckts jämnt och utan spår av penseldrag med utspädd tusch eller transparent akvarellfärg. Lavering kallas det när man med tusch och penselns hjälp bygger upp skuggor och dagrar i en bild.

* Fukta papperet med en bred pensel eller svamp så att varje penseldrag sedan flyter in i nästa.
* Fördela färgen genom att luta ritbrädet åt sidorna eller diagonalt för att fördela färgen åt alla håll.
* Använd en stor pensel typ moddlare.
* Blanda till mer färg än du tror att du behöver. Laveringen förstörs om du måste stanna upp för att blanda ny färg.
* Om din lavering blir ojämn i tonen kan det bero på att du trycker penseln för hårt mot papperet eller inte har tillräckligt med färg i den. Även om du har för mycket färg i penseln kan ge oönskade ränder. När du har laverat en yta, låt den vara, annars blir det ofelbart ränder.
* Om du märker att färgen rinner mot nederkanten, kan du använda en torr pensel eller lägga hushållspapper för att suga upp överskottet.

En graderad lavering, som går från ljust till mörkt i samma färg, börjar du med ett penseldrag med mättad färg. Skölj sedan penseln och doppa på nytt i färgen mellan varje penseldrag så att färgen blir allt ljusare.

* Vänd ritbrädet så att det lutar åt det håll där du vill ha den mörkaste tonen.
* När du har avslutat en graderad lavering, gå över den försiktigt med en ren, fuktad flat pensel så att färgövergångarna smälter samman.
* I blandade laveringar lägger man på olika färger med horisontella penseldrag och låter dem flyta in i varandra. De två färgerna flyter ihop och en tredje färg bildas.
* Om du tycker att du får för dova färger när du arbetar med blandad lavering arbetar du förmodligen för snabbt, färgerna flyter in i varandra för mycket. Detta undviker du genom att låta den första färgen börja torka lite innan du lägger på nästa. Att bedöma när det är dags att lägga till nästa färg lär man sig genom övning och erfarenhet.
* Om du vill få fram en speciell effekt, till exempel lätta moln, kan du pröva att droppa rent vatten på halvtorr färg. En mycket tunnflytande mörkare färg flyter ut i laveringen och ger dramatik. Experiment av den här typen kan ge spännande bakgrund till ett stilleben, antyda moln eller för att göra en abstrakt bild.
* För att ge en målning en lite skimrande yta kan du spraya på utspädd färg med en blomspruta inställd på finast möjliga dusch. Observera att underlaget ska vara helt torrt innan du sprayar. Håll inte sprutan för nära målningen, för då kan det rinna. Var noga med att täcka över områden där du inte vill ha något ”skimmer”.
* Om du sprayar på motsvarande sätt på en fuktig yta (här kan du ju använda rent vatten) kan du få mycket olika effekter beroende på hur fuktigt underlaget är. Med denna teknik kan du blanda in en färg till i bakgrunden eller ta fram en bakgrundsfärg till förgrunden. Effekten blir mest intressant om du sprayar ett parti som har flera färger.
* Var inte rädd för att experimentera! Lägg på färg med vad du har hemma – potatis, kartong, rakblad, sandpapper, som du gnuggar eller drar över papperet (här är det viktigt att ha ett papper av lite kraftigare kvalité så att det inte rivs sönder.)
* Att stänka färg på papperet med t.ex. en tandborste kan ge kul effekter. En stor ”plump” med färg som du blåser ut över papperet kan bli grenar på ett träd. Att blåsa färg genom ett sugrör kan också ge intressanta effekter
* Att måla med svamp på torrt papper är en teknik som passar bra till bland annat lövverk eller sand. Här är strukturen på svampen viktig inte materialet. En billig grovporig syntetsvamp typ bad- eller biltvättsvamp är alltså bättre än en slätare natursvamp till detta.
* Att strö lite salt (fint eller grovt) kan ge effekt som liknar sand, stjärnor snöflingor eller rimfrost. Vänta tills underlaget torkat något, ta inte för mycket salt och tänk på var du placerar saltet.

Text: Eva-Lena Johansson
 
Linjeetsning
Linjeetsning. Etsning av linjer i hårdgrund.
 
Linoleumsnitt
Linoleumsnitt är en grafisk teknik av typen högtryck. Tekniken går ut på att man skär ut det som ska vara vitt ur en linoleumplatta som man sedan färgar in med en gummivals och trycker. Linoleumsnitt är en av de enklaste och billigaste tryckteknikerna och är därför populär i såväl bildundervisningen i skolan som bland amatörkonstnärer.
 
Litografi
Litografi av grekiskans lithos "sten" och grafein "skriva". Det är en metod för att åstadkomma tryck av en teckning i oljekrita på porös sten eller film, uppfunnen av Alois Senefelder. Metoden kallas också plantryck. Metoden innebär att de tryckande och icke-tryckande delarna ligger i samma nivå på tryckplattan. Man arbetar på kalksten, litoplåt eller speciell litofilm.
Metoden bygger på att vatten och fett stöter bort varandra. Konstnären arbetar med fet tusch eller krita på stenen/plåten. När denna fuktas och sedan färgas in för tryckning fastnar tryckfärgen bara på de feta partierna, som alltså för över färgen till pappret.
 
Litografi
Under slutet av 1700- talet experimenterade mångsysslaren Alois Senefelder i München med att framställa en billig tryckform av sten för högtrycksförfaranden. Som så ofta sker trädde slumpen in och pekade på den princip som kom att ligga till grund för en ny revolutionerande tryckmetod -fett och vatten stöts bort av varandra.
Senefelder ritade på en finslipad kalksten med fet krita, fuktade stenytan och valsade på fet tryckfärg som då endast fäste på de tecknade partierna. Ett papper lades på stenen och ett trärakel pressade pappret mot stenen, varvid pappret plockade upp teckningen med alla valörer från det lättaste grå till den djupaste sammetssvärta. Den första bilden trycktes 1798- liografien är den yngsta av de grafiska huvudgrupperna. Den kallas också plantryck.
Litografien fick en snabb spridning. Senefelder satte själv upp tryckerier i olika länder och skrev också en lärobok, " Stentrycket".
 
LITOGRAFI
(av grekiskans litho=sten, grafein=skriva), dvs skriva på sten.

Tryckmetoden uppfanns av Aloys Senefelder någon gång under senare delen av 1790-talet. Metoden bygger på det faktum att fett och vatten stöter ifrån varandra.
Man skriver, tecknar, målar med fet krita/tusch på tryck-bäraren (sten, plåt). Genom ett etsningsförfarande sätts fettet fast i stenen så att den kan hålla tryckfärgen.
Under tryckning hålls tryckbäraren fuktig.
Fukten stöts bort från de tecknade positiva partierna, och ligger kvar i de negativa partierna. Den feta tryck-färgen kan då fästa endast i de tecknade positiva partierna.
Ett papper läggs på tryckbäraren som sedan passeras genom tryckpressen.
Trots att litografin var en tysk uppfinning fick den sitt konstnärliga genombrott i Frankrike.1824-25 gjorde Goya en litografisk variant på sin svit"Tjurarna i Bordeaux" be-stående av fyra blad. Dessa litografier blev snabbt upp-märksammade och beundrade och de kan med fog sägas innebära det konstnärliga genombrottet för litografin.

Början av 1900-talet innebar en nedgång i intresset för litografi bland konstnärerna.
Under 1950-60 talen upplevde litografin något av en konstnärlig rennäsans. New York skolans konstnärer liksom popkonstnärerna intresserade sig mycket för litografin tex Jasper Johns, Jackson Pollock, Robert Rauschenberg, Andy Warhol och Roy Lichtenstein.
Också på den europeiska konstscenen märktes lito-grafin under 50-och 60 talet. Flera av den sk Parisskolans konstnärer tex Chagall, Miró och Leger producerade en rad litografiska upplagor.

Sedan botten gått ur konstmarknaden på 1990-talet har litografin åter fått en roll som ett billigare alternativ av kvalitetskonst för en stor publiks behov.

Källor:
Lars Lundqvist, Litografiska Akademin Tidaholm.
"Lithography, 200 years of Art, History and Technique, D Porzio.
 
Ljusäkta
Ljusäkta.Färg som ej bleks av dagsljus.
 
Lokalfärg
Lokalfärg är den faktiska färgen på ett föremål opåverkat av ljusets färg eller skuggor.
 
Lösningsmedel
Lösningsmedel. Flytande medie som används för att förtunna färger. Typiska lösningsmedel inkluderar organiska lösningsmedel som alkoholer, ketoner, estrar, glykolestrar och liknande. Vatten är ett vanligt lösningsmedel. Ibland används också lättflyktiga låg-molekylära syntetiska hartser som lösningsmedel. Vilket lösningsmedel som används i en given färg anges ofta genom att ange att färgen är baserad på lösningsmedlet, till exempel 'vattenbaserad oljefärg.