Obeständig färg Obeständig färg. Färg som med tiden bleknar i dagsljus.

Oljefärg Oljefärgen består av torrt pigment som rivits i vanligtvis linolja. I färdiga färger ingår även vissa tillsatsmedel för att få färgen smidig och för att ge olika färger ungefär samma torktid och textur. Oljefärgen blandas ut med förtunning eller särskilt målarmedium tills den får den konsistens som konstnären önskar. Torktiden varierar med bl a färgens fabrikat och färglagrets tjocklek men en ungefärlig fingervisning är 2 - 10 dagar innan övermålning kan ske. Att utföra en oljemålning kräver god materialkunskap och kännedom om de olika mediernas effekt, ex vis skall varje nytt lager i ett skiktmåleri innehålla mer olja (vara fetare) än föregående lager. Annars riskerar färgen att med tiden krackelera.

Oljemåleri Oljemåleri, teknik där pigment (färgpulver) blandas med torr olja, till exempel lin-, vallmo- eller nötolja. De ljusbeständiga färgerna kan läggas på så att de blir täckande och genomskinliga, pastost eller tunt utan att de flyter i varandra. Detta möjliggör fina valörer och övergångar. För att förlänga hållbarheten appliceras en fernissa, ett genomskinligt skikt, på målningen. Tekniken var känd redan under antiken, men kom inte att införas i den europeiska konsten förrän under 1400-talet, då främst i Flandern och Italien. Målningarna utfördes till att börja med på pannåer, en typ av trätavlor, sedan på linneduk, papp eller tunna metallplattor. Under 1600-talet avlöser oljemåleriet helt och hållet det dittills dominerande temperamåleriet.

Om Färgsystem Betraktelser över färgkommunikation Människans förmåga att tänka abstrakt och tala i liknelser är en källa till ständigt nya hissnande upplevelser. När det gäller färger, har man ofta tagit naturen till hjälp. Vi har färger som liknas vid apelsiner, viol och Medelhavet. Biltillverkare tycks vara ett särskilt romantiskt folk när det gäller färger. Flyghistoriker får dras med ett och det samma olivgrönt, olivgrönt, olivgrönt. Nå, om vi tömmer vår Martini och begrundar olivens färg,- om ni nu tillhör de 7 till 8 procent män som är färgblinda ät upp oliven och surfa vidare (färgblindhet hos kvinnor förekommer nästan aldrig), ni som är kvar skall veta att färg är ett ord som kan användas i tre betydelser. 1.Material för färgning och målning. 2.Fysikaliskt avseende våglängden av det ljus som träffar ögats näthinna. 3.Fysiologiskt som en retning av sinnesceller i näthinnan, förmedlas till syncentrum i hjärnan och ger ett färgintryck. För jämförande av färgton finns det, för vanliga människor, två typer av kommunikation: Färgsystem och Färgsamlingar. Det mest kända färgsystemet i USA är MUNSELL BOOK OF COLOR. Den innehåller 2760 färgprover. Systemet är uppdelat i 100 färgtongrupper. 40 av dem redovisas i en 10 gradig gråskala och en varierande intensitetskala. Genom att ange färgtongrupp och koordinater bestämmes färgtonen. Olivgrön 8GY/4. siffran 8 är gråton, GY är gröngul och 4 är intensiteten. Eftersom priset är omkring $1140 (1991) är tillgängligheten något begränsad. I Europa är METHUEN HANDBOOK OF COLOUR mest känd bland modellbyggare. Den härstammar från Danska FARVER I FARVER SYSTEM. Den innehåller 1266 färgtoner. Fast Methuen handbook är ett riktigt färgsystem är färgerna i boken offsettryckta i 4-färgstryck och kan variera från upplaga till upplaga. Därigenom är färggämförelser ej precisa och egentligen otillfredsställande. På grund av oregelbunden utgivning kan boken vara svår att få tag på och kostar då omkring £25.00 (1991). De i särklass mest använda färgsystemen måste vara de som används inom den grafiska industrin. De mesta som trycks i färg består av fyra tryckfärger. De är standardiserade i bestämda toner av Gult, Cyan-blått, Magenta-rött och Svart. Standard är t.ex Europaskalan och SWOP-skalan. När de de fyra färgerna trycks i små rasterprickar bredvid varandra smälter de ihop vid betraktandet i ögat och blandas. Därvid uppfattar vi de gula,blå,röda och svarta prickarna som en färgnyans. I praktiken delar man upp varje tryck-färg i raster med olika täthet från 10% till 100%. Samlade i pärmar finns upptryckta prov med olika kombinationer av tryckfärger och procentsatser. Eurocolor har 1340 olika färgnyanser tryckta på matt och glansigt papper. Pärmarna kostar ca 1.500.- + moms.Systemet har vissa begränsningar i en del färgnyanser. De är säkert bättre kontrollerade än Methuen men jag har aldrig sett det refererat vid jämförelser av "verkliga" föremål, förmodligen på grund av priset. Färgsamligar är mer eller mindre ordnade målarfärg-prover. Färgfabrikanter och statliga verk är exempel på utgivare av färgsamlingar. Svenska flyghistoriker kommer i kontakt med Kungliga Flygförvaltningens Standard för flygvapnets färgsättning KFF, och Försvarets Materialverk Försvars Standard FSD. Varje färg har ett tresiffrigt nummer där första siffran står för färggrupp: 0 är grå, 1 är röd, 2 är gul, 3 är grön, 4 är blå, 5 är brun och 7 är metallfärger. Sedan följer färgens nummer och glans. B är blank, H är halvblank och M är matt, ex. olivgrön KFF 325H. Den mest användbara färgsamlingen om man är intresserad av mer än svenska flygvapnet är US FEDERAL STANDARD 595a. Den innehåller över 550 målade färgprover. Den är officiell US armed forces standard och återger därför exakt specificerade färger för alla US-producerade flygplan mm. Många andra länder använder den också i sina specifikationer. De kontrollerade färgproven är kodade så att första siffran betecknar glans: 1 är blank, 2 är halvblank, 3 är matt. Andra siffran betecknar färggrupp: 0 är bruna,1 är röda, 2 är orange, 3 är gula, 4 är gröna, 5 är blåa, 6 är gråa, 7 är svarta,vita och metall, 8 är fluorescerande. De tre sista siffrorna är ordningsnummer, så att i princip ju högre nummer desto ljusare nyans. Detta stämmer dock inte alltid. Hål finns också i numreringen för eventuellt tillkommande nyanser. FS 595a 24083 (olivgrön). Copyright: Torstein Landstöm http://web.telia.com/~u39002326/colour.html

Opacitet Opacitet. Anger en färgs täckningsförmåga.

Opak Opak. Anger att färgen är täckande, ogenomskinlig.

Opkonst Opkonst eller optisk konst består ofta av upprepade linjer eller geometriska former som genom optiska illusioner ger betraktaren en känsla av rörelse i bilden. Några betydande konstnärer är Victor Vasarely och Bridget Riley. En av de tidigaste utövarna anses vara Josef Albers.

Orfism Orfism var en tendens inom den abstrakta konsten i Paris omkring 1911-1914. Apollinaire kallade 1912 Robert Delaunays kubistiska måleri för "orfistiskt" och sammanlänkade det därmed med Légers, Picabias och Marcel Duchamps måleri samt vissa verk av Picasso och Kupka. Termen orfism används idag bara om Delaunays och hans hustrus, Sonia Delaunay-Terks, verk. Den sistnämnda experimenterade med färgcirklar, cirkelsegment och rytmer i en stil kallad "simultan". Två amerikanska målare, Stanton MacDonald-Wright och Morgan Russell, har betonat färgen på ett liknande sätt i den s.k. synkronismen.