 Örjan Wikström
Född 1948 i Stockholm
Bosatt i Paris och Stockholm.
Representerad
Biblioteque Nationale, Paris
Museet i Lille, Frankrike
Nationalgalleriet Oslo
Moderna Museet, Stockholm
Museerna i Malmö, Norrköping och Kalmar.
Ma donna
Torgny Lindgren
Världen är full av heliga mödrar, Örjan Wikströms bor hos mig, jag har hängt henne över mormors gamla soffa för den händelse hon en dag vill sätta sig ner med en kaffekopp eller ett glas portvin. Nej förresten, inte portvin. Vino Tinto Espanol eller Vino Blanco är nog mer i hennes smak.
Inga ljusstakar eller lampetter omger henne och inga vaser med liljor eller rosor, hon är inte sådan, hon vill överhuvudtaget inte bli dyrkad eller uppmärksammad, hon önskar på sin höjd få vara en av oss. Visserligen skimrar hennes axlar och huvudduk av guld, men hon vet lika väl som jag att det endast är bronstinktur, hon låter inte lura sig av glänsande ytor och gyllene stoffer, inte ens den hjulliknande gloria med ekrar som kringstrålar hennes huvud kommer henne vid, hon är mätt på glorior och mandorlor och ståldiadem, hon har sett tusentals och själv burit ännu flera. Hon har nått dithän, levat och plågats och svikits och malträterats dithän, att helighetens attribut tröttar henne, att hon är helig är hon naturligtvis medveten om men vad hon förkroppsligar är en helighet efter eller bortom Heligheten.
Själv använder hon aldrig ett enda av det sakrala språkets ord. Hennes ansikte är kärvt, ja nästan manligt, och i hennes sköte vilar Sonen. Han vänder sitt ansikte från henne och skriker som vi söner alltid skrikit: efter bröstet, efter ännu heligare mödrar, efter mödrarnas döttrar, efter glorian och guldskimret som vi så innerligt gärna vill gripa för egen del. Han är alldeles naken, han behöver inte lindas eller kläs i rock och byxor, han har ju henne, hans lilla pitt pekar obscent och oskuldsfullt uppåt.
Under kjorteln sticker hennes nakna fötter fram. De är knotiga och slitna, tårna har krökts och förvridits av trånga och billiga skor, huden är skrovlig av ärr och förhårdnader, det är fötter som gjort golgatavandringar utan tal. Och som just nu bara unnas en tillfällig vila.
Om någon skulle fråga mig vem Örjans bild föreställer, då pekar jag på fötterna, det är nog att man ser fötterna, I sin knöliga benighet och jämmerliga skönhet kan de bara tillhöra en människa på jorden.
På ett sätt liknar madonnan allt som Örjan Wikström avbildar: hon är inte slutgiltig, hela hennes gestalt är präglad av flyktighet och obestämdhet, som om penseln och färgen fångat henne i sista ögonblicket, just innan hon förvandlas till något annat. Det är detta framvisande av sinnesintryckens och verklighetens tillfälliga och provisoriska karaktär - fastnaglandet av nyckfullheten och förgängligheten - som ger Örjan Wikströms bilder
deras bestående värde. Ögonblick och tidlöshet, tvivel och visshet förenade i färgernas och konturernas bräckliga och eteriska, men samtidigt orubbligt stabila värld.
Torgny Lindgren
Nästa utställning:
Staffanstorps Konsthall
ÖRJAN WIKSTRÖM måleri och grafik
Mån-tor 10-19, fre 10-18, lör 10-14, sön 13-16
Blekingevägen 1
Staffanstorp
245 80
046-25 12 65
http://www.staffanstorp.se/konsthall
konsthallen@staffanstorp.se
Interiören, ljuset och det tidlösa samtalet.
Örjan Wikström bor sedan många år i Paris. Visserligen har han en liten lägenhet på Hornsgatan i Stockholm, men det är på 45 Rue Saint-Didier i 16:e arrondissementet i Paris som han tillbringar större delen av sitt liv. Det är en stor vacker lägenhet i flera plan. Bohemiskt inredd med antika och moderna möbler, vackra mattor med afrikanskt och asiatiskt ursprung från hans och hustrun Isabelles många resor världen över. På väggarna hänger konst, vald med smak och med blick för vad konst kan handla om. Lägenheten vittnar om ett gott liv med många vänner och stor generositet.
Örjans egen konst bär naturligtvis spår av hans liv. Ett liv med erfarenhet av både ljus och mörker, allt finns med i hans bilder. Ljuset har med åren blivit mer innerligt och tätt, det härrör lika mycket från en yttre ljuskälla som från en inre. Färgskalan har skruvats upp, ofta i ganska klara färger. Det är vackert utan att vara ytligt och banalt. Det är en sårbarhet som närsomhelst kan få ett slut, livets vändningar råder ingen människa över.
Hur kommer det sig att Örjan av alla konstnärer väljer Vilhelm Hammershöi, hans snudd på raka motsats, att samtala med? Hammershöis asketiska interiörer från de olika våningarna i Köpenhamn där han och hustrun Ida bodde mellan 1898 och fram till hans död 1916? Hammershöi den melankoliske, inåtvände konstnären som inte ens tyckte Paris var intressant, utan föredrog London? Varken impressionister eller symbolister inspirerade Hammershöi. Han tyckte mycket av det var rena rama skräpet! Snarare klassiker som Vermer, Rembrandt, och den för honom samtida grafikern och målaren James McNeill Whistler. Örjan föredrar Bonnard, Hammershöi föredrog antika reliefer! Det är snarare lättare att hitta olikheter än någon likhet dem emellan.
När Örjan intresserar sig för Hammershöi så anar jag ett igenkännande på ett inre plan, i ett personligt förhållningssätt till den samtid man är född in i. Att leva i tiden men samtidigt utanför den. Tidsbundet och tidlöst på samma gång. Det är 100 år mellan de båda, omgivningarna förändras men människan är sig tämligen lik. Örjan intresserar sig för Hammershöi i våningen på Strandgade 25, en våning som har vissa likheter med den Örjan bebor idag. De vackra fönstren, trägolven, speglar och paneler. Jag tror att Örjan inte skulle ha haft några problem att när som helst flytta in på Strandgade 25, och vice versa!
Örjan har bl.a. valt två fotografier av Hammershöi sittandes i lägenheten som utgångspunkt för en serie målningar. Båda fotografierna är från juli 1913. Sen har han valt en på den tiden i Danmark kontroversiell målning som heter Fem Porträtt. Hammershöis största målning, målad mellan 1901 och 1902. Den köptes av Ernst Thiel (i Danmark ville ingen köpa tavlan!) till hans samling och hänger sedan dess på Thielska Galleriet i Stockholm. När man tittar på Örjans serie bilder med utgångspunkt från Fem Porträtt så finns det inte mycket Hammershöi i dem. Hammershöis allvarliga personer i svag belysning har i Örjans parafraser fått mer sting och de har definitivt fått mer ljus att leva i. Äntligen ser de ut att kanske kunna få ha lite mer kul, och kommer inte någon snart och fyller på glasen? Fast samtidigt är de allihop tämligen isolerade, själsliga öar av ensamhet utan nämnvärd kontakt med varandra. I Örjans bilder av människan så finns alltid det perspektivet med. Den existentiella ensamheten omsluter hans individer liksom hos Hammershöi. Samtidigt finns i bådas bilder en känsla av passerande tid, ett bråddjup av existens som aldrig kommer att återkomma. Hur de båda förhåller sig till det faktumet kan jag bara gissa. Hammershöi kanske med en melankoli på gränsen till sorg, Örjan, som jag ju känner bättre, har en mer avslappad attityd till den undflyende tillvaron. Samtidigt som allt är viktigt så är det inte SÅ viktigt. Den beläste Örjan är mer en livets flanör än en grubblande genial ljusmålare i en världsfrånvänd favoritfåtölj i en asketisk borgerlig våning.
Hammershöi sökte interiörer, och hans hem var en del av hans måleri. Från den vackra lägenheten på Strandgade 30 flyttade han sedan via Kvaesthusgade 6 till Bredgade 25 och sist till Strandgade igen, till våningen på nummer 25. Örjan har även valt några bilder med den frånvända hustrun Ida och den yngre brodern Svend som utgångspunkt från dessa lägenheter. Hammershöis bild på brodern Svend, myntsamlaren, var den sista bilden han målade av sin bror. Ett fantastiskt valörmåleri i mörka toner från lägenheten på Strandgade 30. En melankolisk bild av natten, döden och den evigt passerande tiden. Visst finns även hos Örjan ett intresse för rummet, för interiören, men inte alls på samma detaljerade sätt som hos Hammershöi. För Örjan är det infallande ljuset genom fönstret, ofta i motljus, det viktiga. Hur ljuset förhåller sig i rummet och till dem eller det som finns däri. Tingen är av underordnad betydelse, det är ljuset som skapar allt.
Hammershöi var en outsider, en som gick sin egen väg. Han bara målade på, ungefär som Örjan. Hammershöi förhöll sig till konsthistorien både med stor respekt och helt respektlöst. Precis som Örjan. Båda menar i det de uttrycker att det är i bilden allt skall finnas. Det som man anser viktigt. Hammershöi är en arkitektonisk valörmålare. Hans kompositioner är asketiska och stränga för att uppnå en harmonisk helhet. Örjan är mer av en flödande kolorist, vars måleri mycket bygger på stundens ingivelse. En strävan efter harmoni och ett fullödigt uttryck förenar dem.
Är det egentligen sig själv Örjan målar då han målar Hammershöi sittandes i sin fåtölj? Är det så att den ständigt resande konstnären, nu när den tidiga ålderdomen infunnit sig, hellre önskar sitta i sin fåtölj på 45 Rue Saint-Didier och läsa om världen, istället för att resa i den? Vem vet?
Med all respekt för Hammershöi och hans finstämda melankoliska måleri i tomma rum, lågt hängande tavlor, vita bordsdukar, tomma glas och allvarliga, ofta frånvända personer, så tror jag att man har bra mycket roligare hemma hos Örjan Wikström!
Mikael Kihlman 2014Utbildning
Konstfack, Stockholm
Konstakademin, Paris. Utställningar
Utställningar (i urval)
Galleri C, Malmö -73
Galleri Prisma, Stockholm -75
Galleri Wallner, Malmö -76
Galleri Svenska Bilder, Stockholm -77
Galleri UKS, Oslo -78
Konstnärshuset i Katowice -78
Galleri Händer, Stockholm -79
Galleri Händer, Malmö -79
Kalmar Museum -79
Galleri Bildhörnan, Umeå -80
Galleri Du Nord, Borås -80
Galleri Doktor Glas, Stockholm -81
Galleri Bergman, Göteborg -82
Galleri Bergman, Karlstad -82
Galleri Bergman, Malmö -82
Galleri Bergman, Stockholm -83
Kulturmagasinet i Sundsvall -83
Station skelderhus, Munka Ljungby -84
Konsthallen, Skövde -85
Galleri 1+1, Helsingborg -85
Galleri 54, Göteborg -86
Konsthallen, Kristinehamn -86
Olle Olssonhuset i Hagalund -89
Grafiska sällskapet, Stockholm -92
Konsthallen i Örnsköldsvik -93
Cafe des lettres, Paris -94
Konsthallen, Luleå -95
Konstakademien i Wroclaw -96
BWA Galleri, Gdansk -97
Gallerie Zas, Thun -97
Smålands konstarkiv, Värnamo -98
Centre culturelle Suedois, Paris -98
Galleri Jugend haus, Antwerpen -98
Galleri D&B, Munchen -98
Konstcentrum, Kiev -99
Lilla galleriet, Helsingborg -99
Galleri Sander, Norrköping -00
Alvesta Konstförening -01
Piteå Konsthall -02
Kalmar Konstmuseum -02
Galleri Bergman -03
Galleri Tomasen Göteborg -04
Lidingö Konsthall -05
Galleri Lindquist Bromölla -05
Galleri Bergdala Växjö -06
Galerie Brissot et Linz Paris -06
Galerie Ombre et Lumiere Orliens -06.
Galleri Sander, Norrköping -07
Lilla Galleriet, Helsingborg -07
Konsthallen Värnersborg -08
Grafikens Hus, Mariefred -08
Galleri Wallmark, Stockholm -08
Konstens Hus, Luleå -09
Konsthallen i Karlsham -09
Galleri Estetica, Malmö -10
Galleri Wallmark Sthlm -11
Galleri Jeanette Ölund Borås -11
Galleri Ljungbergmuseet, Ljungby -11.
|
