 Maria Hillfon
Maria Hillfon måleri, grafik, textil
Född i Stockholm 1945
1965-71 Konsthögsskolan, Stockholm.
Den strama horisonten och vallmon i mustiga varmröda toner.
Två lika viktiga sidor av Maria Hillfon.
Med sin långa fläta och sina starka färger är Maria lika iögonfallande som den flammande röda vallmon som återkommer i hennes målningar. Och lika stramt välorganiserad som den snörräta horisontlinje som ständigt löper över hennes vävar.
-Disciplin är viktigt. Finns det något vackrare än en koncentrerad människa?
På en kulle med en utsikt som ger havskänsla bor Maria Hillfon.
Dörrar och fönster är intensivt blå.
I stallet idisslar Jerseykon Hjärt-Ros med sin kalv intill sig. Den heter Pingela och ser ut som ett rådjur.
Stallet förvandlas till utställningslokal under påsken. Hjärt-Ros box blir galleri, gårdens påfåglar fjädrar sig. På golvet ligger nyströdda sågspån.
-När jag kom på att sågspånen passade på golvet sa min pappa: Då blir det cirkus! Det passar dig!
Över skrivbordet i ateljén hänger ett svartvitt foto av formgivaren Gösta Hillfon. Leende lyfter han den lilla flickan Maria.
-Vi hade hela tiden en dialog. Den blå färgen på fönster och dörrar valde han. Då var han redan mycket svag, jag satt på hans sängkant och bad honom ta fram exakt rätt färg. Strax efteråt dog han.
En tid senare började Maria Hillfon snickra på en kista. Inte till pappa utan till sig själv.
-Det var ett sätt att bearbeta döden och sorgen.
Nu står kistan på högkant i hennes ateljé. Den är tillverkad av gårdens plank, vackert patinerade av ålder, vind och piskande regn. På insidan har Maria Hillfon målat en slingrande skog av ringblommor. På locket vilar ett självporträtt, en kvinna med lång fläta, mörkt målade ögon, guldörhängen och en lysande lång klänning i ringblommornas färg.
-Jag har hållit kistan gömd länge. Den gjorde mig generad.
Att måla på kistor och skåp är inte riktigt fint, säger Maria Hillfon lite irriterat, och visar en avlutad skänk som hon smygtittade på i två år innan den en dag fick dörrarna översållade av ringblommor.
-Men det betyder inte att jag tänker bli "skåpmålerska" som nån gallerist förslog!
Den blommande skänken står i vävstugan. Garnerna täcker en hel vägg, de är prydligt sorterade efter färg, ett stort rostrött fält, ett gult, ett grönt, ett blått. Brasan sprakar i spisen, i vävstolen skönjs en påbörjad horisont.
-För mig är den raka horisonten manlig, medan vallmon är kvinnlig. Båda sidorna finns inom mig och är lika viktiga.
Maria Hillfons manliga horisont löper som ett stramt streck tvärsöver väven och delar hav, himmel och land.
-När jag kom på att randen som jag ritade redan som barn var en horisont blev jag så lycklig. Det var ju outtömligt.
Formen är stram, men färgerna är flödande. En horisontväv visar ett solnedgångsrött hav, en annan en högsommarblå himmel och en tredje ett åskgrått hav.
Maria Hillfon har alltid tyckt om starka färger. Som 13- åring fick hon sin första vävstol av mamma Hertha Hillfon och började genast göra färgrika mönster som mamma en dag visade för en indisk dam som var på besök hemma hos Hillfons.
-Men sådär väver kvinnorna i en liten by som jag känner till! Sa damen förbluffad.
-Det bara blir sådär färgrikt och exotiskt , säger Maria och tvinnar sin långa fläta.
Vallmon är knappast exotisk i svenska trädgårdar, men den lyser som ett stoppljus i rabatten och Maria Hillfon målar den gång på gång.
-Jag hittade en senast nu i november och fick liv i blomman genom att duscha och värma upp den.
En målning av en fullt utslagen prunkande vallmo täcker flera meter vägg i ateljén. Men om sidorna fälls in över mitten försvinner blomman och ett mörkmålat neutralt platt "väggskåp" återstår.
- Jag älskar de där stängda dörrarna. Om man målade på utsidan skulle något viktigt gå förlorat. Det är så skönt att stänga om färgerna ett tag. Ibland ska det vara helt tyst på väggen, ibland vill också tavlorna vila sig lite, påpekar Maria Hillfon.
Tavlorna har sitt eget liv men de beskriver också människolivets gång.
-Den där heter Födelsen, säger Maria Hillfon och pekar på en sprickfärdig vallmoknopp.
Hon beskriver också sin egen arbetsprocess som en knoppning.
- Det bara trycker på. Jag målar utifrån en känsla. Men jag hittar inte på! Allt som återkommer i mina tavlor finns också i min närhet.
Att Maria Hillfon arbetar utifrån en känsla betyder på intet vis att hon sitter och väntar på att få inspiration. Arbetsdisciplin är oerhört viktigt, betonar hon. Under den ideala arbetsdagen ägnas förmiddagen, den mest koncentrerade tiden, åt målning medan eftermiddagen tillbringas vid vävstolen. Vävandet tål nämligen störningar, vilket inte målandet gör. Därför blev det många vävar när dottern Frida var liten.
-Egentligen passar inte konstnärskap och familj ihop. Det är så självförsjunket att vara konstnär. Många kvinnor lägger av när de får barn.
Arbetsdisciplin och en make som till fullo sköter sin del av hemarbetet är de två ingredienser som krävs för att en kvinnlig konstnär ska få något gjort, säger Maria.
Mannen Kid tänkte bli språklärare. "Men vi tänkte om. Det fanns annat som var viktigare."
Dottern Frida är nu 24 år och på väg mot teater och franskstudier i Paris.
-Hon måste hitta sin egen nisch. Vi är så jättebelastade i vår familj. Så många i släkten har varit konstnärer. Klart hon vill göra sin egen grej.
-Man måste ju släppa taget nångång, säger mamma Maria med en lätt suck.
Barnet är utfluget och i ateljén är det stilla, det enda som hörs är indisk musik från CD-spelaren. En uppstoppad påfågel sitter högt upp under takåsen, stora fönster vetter mot horisonten, en studsmatta på golvet.
-Jag stelnar till när jag sitter länge och målar. Då hoppar jag lite.
En trappa ner ligger den forna grönsakskällaren - numera förvandlad till galleri, väggarna är vitkalkade och spotbelysta. En snirklande mer än hundraårig spiraltrappa leder ner.
- Vilken gård! Säger folk nu när de kommer hit. Men vi har ju hållit på i 20 år.
I mitten av 70-talet körde Maria Hillfon och Kid omkring och letade, eftersom Maria hade blivit "bedövad av Skåne" under barndomens och tonårens sommarsemestrar och nu längtade efter en fast boplats. Två ensamma gamla bröder ville sälja. De hade bott på gården länge, husen var stadda i lätt förfall och trädgården innehöll inte en enda blomma.
Under de första åren hade Maria Hillfon vävstolen i ett hörn av vardagsrummet, staffliet i ett annat, pump på gårdsplanen och torrdass, alltmedan ett ständigt snickrande pågick. Att rusta upp en gammal gård slukar konstnärlig energi .
-Det finns konstnärer som lägger ner så mycket kraft på sina hus att det inte blir någon tid över till målandet. Kanske för att det är enklare att göra i ordning ett hus än att måla en tavla.
Hur enkelt det än är att fixa till ett vackert hus så är Maria Hillfon lättad över att inte längre behöva fundera på var hon ska hitta billig isolering och mer virke. I synnerhet som de offentliga utsmyckningarna har betalt en stor del av förändringarna. Idag när landsting och kommuner bryskt skär ner sina utgifter är det inte högprioriterat att beställa en abstrakt väv, konstaterar hon torrt.
Flera servicehus och sjukhus men även SAF-huset i Malmö och ett antal banklokaler pryds av Maria Hillfons vävar och tavlor.
När en horisont ska hänga i t ex en sjukhuskorridor måste man förstås anpassa sig till rummet, och det är inte alltid som omgivningen ser ut som man önskat sig. Det är roligare att själv skapa en helhetsupplevelse.
Maria Hillfons påskutställning brukar locka 7 000 besökare trots att hon bor ensligt.
-Folk vill ha upplevelser. De kommer hit och möts av ett par stora ko-ögon i galleriet.. Det är ursprungligt men ändå exotiskt.
När påskens bilköer ringlat bort hörs återigen bara Hjärt-Ros stilla idisslande, lugnet lägrar sig och Maria säger att gården är hennes ö i världen.
-Dagarna är korta, livet är kort. Det gäller att prioritera, att välja bort. Det gör jag också. Jag har skygglappar, säger hon och kupar händerna vid tinningarna.
-En koncentrerad människa är det vackraste som finns. Då existerar bara nuet.
Text av Lisa Ovesen. Hämtad ur "Konstnärsliv på Österlen".Utbildning
Stipendier
1992 Statligt resestipendium Indien
1994 Statligt arbetsstipendium
1995 Statligt arbetsstipendium. Utställningar
Utställningar i urval
Dr Glas, Stockholm -69, -73, -77, -82, -85, -87, -89, 97
Nordenfjelske Museet, Trondheim, NORGE
1976 "Five temperaments" Swedish Textile Art, MEXICO, CUBA, CANADA
1977 "Expressions Suedoises", Bryssel, BELGIEN
1981 "Textilkunst", Linz, ÖSTERRIKE
1981 Galleri Belle, Västerås
1983 Konsthallen, Härnösand
1983 Ystad Konstmuseum
1984 Galleri Belle, Västerås
1992 Konstnärshuset, Stockholm
1996 Höganäs Museum m.fl.
Offentliga uppdrag
Mälarhöjdens kyrka, Stockholm
Nationalmuseums Restaurang, Stockholm
Serafena Sjukhem Stockholm
SAF-huset, Malmö
Riksbanken, Malmö
Sydkraft, Malmö
Lundabygdens Sparbank, Lund
DRACO, Lund
Länsstyrelsen, Kristianstad
Filbornaskolan, Helsingborg
Karlshamns Lasarett
Tingshuset i Kalmar och Ystad
STI, Stockholm
Tekniska Högskolan, Stockholm
Folksam, Stockholm
Servicehuset i Vollsjö och Vä
Länsrätten, Stockholm
Läns- och Tingsrätten i Kristianstad
Akademiska Sjukhuset, Uppsala
Lunds Lasarett m.fl.
Representerad
Nationalmuseum, Göteborgs Konstmuseum, Ystads Museum,
Nordenfjelske Museet Trondheim, Sundsvalls Museum,
Malmö Museum, Kristianstad Museum, m.fl..
|
