| 2022-10-16 19:20 Allmänt Kommentera »
Två stora personligheter
Delar en text skriven februari 2008
Söndagskvällarna mellan sju och åtta är ofta högtidsstunder hemma i skönaste fåtöljen. Då visas diverse musikprogram på TV 2, ofta med världsartister ur olika genrer. I går kväll visades något för min del alldeles extra. Det var ett program som, vad jag förstod, visade de sista filmade glimtarna av världscellisten och en av mina mest beundrade cellistförebilder, Mstislav Rostropovitj. Han var inte bara mästare på cello utan tillika pianist, tonsättare och dirigent.
Han var gift med en annan världsartist, sångerskan Galina Wishnevskaja, som bland annat under många år var primadonna på Bolschojteatern i Moskva. Även hon presenterades i ett halvtimmesprogram i anslutning till nyss nämnda.
Jag har starka upplevelser kopplade till båda dessa personer. Rostropovich har alltsedan jag första gången hörde honom spela Beethovensonater på TV varit en förebild. Men att själv få glädjen att spela med honom går utanpå det mesta. Detta inträffade 1977 i Uppsala när universitetet firade sitt femhundraårsjubileum. Jag var sedan1970 cellist i Kungliga Akademiska Kapellet, universitets egen symfoniorkester och tillika Sveriges näst äldsta orkester efter Kungliga Hovkapellet i Stockholm. Kapellets dirigent vid den tiden var den dynamiske Carl Rune Larsson, som tack vare sina kontakter lyckades locka Rostropovitj som solist till jubiléet.
Vi spelade "drottningen" av alla cellokonserter, den av Antonin Dvorak. Ryktet om Rostropovitj´s framträdande i Uppsala spreds med vinden till alla cellister vida omkring, och Carl Rune Larsson berättade att ett otal av dem stod i kö för att få medverka vid konserten. Följaktligen hade jag nedanför mina fötter i publiken bland andra Frans Helmersson, en av Sveriges mest lysande cellostjärnor.
Konserten blev lysande. Orkestern, som till stor del består av icke professionella musiker, spelade på toppen av sin förmåga. Mästaren hade skapat en nästan magisk stämning redan från den första minuten vid repetitionen. Han hade en otrolig utstrålning som tände var och en bland de medverkande. Efter Dvorak-konserten ville applåderna inte avstanna. Det blev två extranummer varefter Rostropovitj säger: "I want to play for the orchestra". Sedan gör han helt om och spelar, vänd mot orkestern, en sats ur Bachs cellosviter.
Detta var en hedersbetygelse utöver det vanliga. Efter konserten deltar han med liv och lust i festen på slottet. När en folkmusikspelare framför en låt på nyckelharpa reser sig Rostropovitj och stirrar häpet och beundrande på instrumentet. Något sådant hade han aldrig skådat tidigare.
Vid samma besök i Sverige framträdde Rostropovitj i Stockholm som dirigent, ackompanjatör vid hustruns romanskonsert i Konserthuset samt som cellist av Bachs samtliga sex sviter för solocello. Prestationer som kan få även den mest kräsne att blekna.
Romanskonserten lyssnade jag också på. Det var imponerande att höra Galinas mäktiga och "ryska" stämma, men mest imponerad blev jag av hennes make som ackompanjerade alla romanserna utan noter. Det enda som fanns på flygelns notställ var en liten lapp med programmets ordningsföljd.
Galina berörde mig mer genom sin bok, Galinas memoarer, som jag läste med stort intresse vid ett annat tillfälle. Den skildrar med inlevelse det minst sagt besvärliga liv hon och maken tvingades leva i dåvarande Sovjetunionen. Trots att hon var firad stjärna med umgänge i den absoluta samhällstoppen tvingas hon lyda minsta order från Kreml. Det kunde innebära att hon med kort varsel tvingades gör ett framträdande mitt i natten för några höga potentater.
Men de verkliga svårigheterna började då Rostropovitj offentligt tog ställning för författaren Solsjenitskin, som bland annat skildrat de ryska koncentrationslägren i Gulagarkepilagen. Detta renderade i att han under en period inte fick lämna landet för sina speluppdrag ute i världen utan tvingades spela på mindre orter i Sibirien. Detta höll på att knäcka honom.
Två stora personligheter, alltså. Människor som genom obändig styrka och skicklighet blivit föredömen och ledstjärnor. Vi behöver många sådana.
| ![]() | 2022-09-12 09:14 Allmänt Kommentera »
Hemma
”Hemma”, ett positivt laddat ord? Troligen tänker du på något tryggt och gott när du hör ordet? Men ”hemma” är ett mångtydigt ord med många laddningar. Det är för den som bor där starkt kopplat till personliga erfarenheter och upplevelser. Växer du upp i ett hem med pappa eller mamma som...
Läs mer » | ![]() | 2022-09-07 16:12 Allmänt Kommentera »
Stenen
Människans ögon är förunderligt funtade. Allt vi ser måste betraktas i ett visst perspektiv, från ett visst håll, i ett visst läge, för att till fullo förstås och uppskattas. Jag har en märklig berättelse som styrker denna tes.
En sommar fick jag och min familj låna en stuga i en ensligt belägen...
Läs mer » | ![]() | 2022-08-24 15:46 Allmänt Kommentera »
Bekräftelse
Vad är det som händer med människorna i vår digitaliserade tid? En tid då vi har slutat titta på varandra och i stället försjunker i våra mobiltelefoner? En tid då våra individuella behov har högsta prioritet på bekostnad av socialt engagemang och sammanhållning.
Det har verkligen skett en...
Läs mer » | ![]() | 2022-07-02 18:56 Allmänt Kommentera »
Att skapa sin egen verklighet
Rubriken kan verka provocerande. Verkligheten kan väl inte vara något vi kan göra något åt eller påverka? Den är som den är, och vi kan bara acceptera och hänga med? Eller?
Allt beror på vad vi menar med ”verklighet”. Naturligtvis är det mycket i ”den stora verkligheten” vi inte...
Läs mer » | ![]() |
|
|
