2008-10-15 Stockholm
Kommentar från: Diana Danielsson
Hej! Åh, underbart ämne, tycker jag! Har funderat mycket på det här. Tyvärr tycker inte jag att vi har så mycket fri vilja. För fri vilja förutsätter ett fritt liv. Jag tror vi föds fria med alla känslor och möjligheter i behåll tills våra föräldrar överför sina problem(alla har problem) omedvetet eller medvetet på oss. Sedan har vi samhället, myndigheters påverkan. Hur vi ska tänka och känna regleras rätt mycket utifrån. Tex en tonåring idag kan ju inte gå klädd hur som helst, även om hon känner för det, då blir hon antingen utfryst eller utskrattad och hånad. Skiljer du dig det lilla minsta från gängse normer om hur varje åldersgrupp bör uppträda eller klä sig så blir du ansedd som lite udda och hör inte till. Och alla vill tillhöra sin grupp människor, vi är flockdjur och behöver bekräftelse för att överleva. Uppväxtens påverkan från alla håll formar det "vi" sedan tycker och känner. Där identifierar vi oss med våra åsikter som om de vore våra egna. Men egentligen har vi blivit formade som en klump lera.
Om vi vore fria skulle tex inte Hitler haft en chans att bli så stor. Han fick enormt stöd från vanliga människor också. De var rädda och behövde en ledare och alla följde flockens ledare tills de insåg att han var ett svart får. Då var det för sent, de var redan inne i fållan. Därför försöker jag få min dotter att tänka kritiskt. Är det här något utifrån påverkan eller är det här vad du egentligen känner är rätt utifrån din egen känsla i maggropen, för det är där jag tror vi har kvar vår lilla bebis och vi kan låta henne bestämma det mesta för hon vet bäst, anser jag. Med vänliga hälsningar!