2008-08-22
Kommentar från: Bolina
Vilken målande berättelse Du skapat. Kanske måste man ha åkt detta pendeltåg för att känna atmosfären.
I maj månad 2008 åkte jag under en två-veckorsperiod från Rissne till Kungsträdgården varje dag. Eftersom jag hade utställning i Gamla stan med en öppettid klockan 11.00 så var det först framåt förmiddagen, som jag gav mig av.

Under dessa två veckor fick jag \"hälsingskontakt\" med en mamma och ett barn. Dagligen transporterades många Rissneboende till City.

Jag kan inte utan som landsortsbo njuta av den sfär som jag kanske annars mötts av i Paris, Rom,Berlin eller Köpenhamn.
Mammor med gulliga barn i barnvagnar och där barnen har fått det krulliga håret uppsatt i \"tottar\"

Någon personlig assistent, som valt tunnelbanan framför färdtjänsten för att ta sig till Gamla Stan.

Jag kan inte bortse ifrån de fyra ungdomarna som lite stökigt pratar med varandra på ett obegripligt språk. Va fan.........
På slottsbacken kommer ett ekipage..... vem är det

Mina utställningsdagar var växlande men den sammanslagna erfarenheten har lett till
ett återkommande.

Ibland kan jag fundera över om det beror på mitt fantastiska vernissage, mina kreativa påföljande dagar eller känslan av en publik som gärna kunde möta ett återseende.
Hovstatens blyga inköp men väldigt värmande bemötande, Granngalleriet, som kanske menade att de framförde en inbjudan till Estland och S:t
Petersburg o s v.

I konstvärldens kreativa framtidsplaner spånas det plats för många presumtiva utställare.

Jag är helt övertygad om att de flesta planeringarna är helt seriösa men ibland dyker det upp oberäknade inder.

Då är jag kanske inte helt beredd utan packar mina
återstående konstverk, eftersom sommarens exponeringsavtal har nått sin ände.

Jag och galleristen är helt överens. Vi ser fram emot ett nytt utställningsår med nya konstnärer....
.... och jag vet egentligen inte .........Jo visst galleri R väntar på mig 2009.

2008-08-23
Kommentar från: gunvor
Hej Bolina!
Tack för Din beskrivning av Din resa!
Jag tror att om man saktar farten på sin egen resa så hinner man upptäcka så mycket mer. Och sitter man tillräckligt osynlig o tyst icg lyssnar så hör man...

Hade öppen sommarateljé på Galleri Hagström i Gamla Stan i juni. Kom från Nackahållet och det var en ström av stressade människor vid slussen som skulle vidare.
När jag kom fram till Järntorget i Gamla Stan var det helt plötsligt jag som gick fort. Alldeles fel rytm på kullerstenarna. Förstog inte först men sen gick det upp för mig att där - i Gamla Stan - är rytmen en annan. Människor skyndar inte där utan man tittar ner och upp och runt ikring sig.

Det var fina veckor - så troligtvis sitter jag nästa sommar där igen.
\"I konstvärldens kreativa framtidsplaner spånas det....\" älskar den raden - för så är det. Tänk så många fantastiska ideér det finns. Ibland bara som skimrande såpbubblor - vackra, så länge man ser dom.
Och tänk om dom inte sprack! Puh!!! Va jobb man skulle ha! // gunvor