|
 |
2015-01-21
provsvetsning
 Provsvetsning för Rondell gestaltning till Lomma kommun
| | | 2012-07-29
Utställning i Köpenhamn
 25 aug-21 okt. Skulptur i Kongens Have
| | | 2012-06-05
Skulptur 2012, Köpenhamn
2 juni-14aug.
» | | | 2011-03-10
Recension HD
 Det offentliga reptricket
Johanna Gredfors Ottesen om Ingrid Einarsson på Klippans konsthall.
________________________________________
Ingrid Enarsson
Klippans konsthall
Pågår till den 27 februari
________________________________________
konst. Offentlig konst är en konstart som inte är särskilt bekväm att ägna sig åt. Det krävs plats och resurser för att skapa den. Helst ska den också på något sätt kommunicera med allmänheten och locka till samtal, reflektion, interaktion.
Ingrid Enarsson arbetar nästan uteslutande med konst i det offentliga rummet. Hennes skulpturer är ofta i stort format, och samspelar med ljus och luft och mellanrum. De är sådana verk som bjuder in betraktaren till att gå runt, böja sig och kika genom springorna. Men också i utställningssammanhang, som här på Klippans konsthall, är Enarssons verk riktade mot det offentliga rummet.
Centralt står i den här utställningen en prototyp för ett verk som är tänkt att uppföras i mycket större skala. Det består av ett antal militäriskt uppställda rör med hål i, det hela ser schematiskt och strängt ut – men ser man närmre är varje rör individuellt, hålen kan sitta lite hur som helst. Som en sublim pelarsal av raka, fläckiga ungbjörkar ser de först ut, silande luft och solljus. Ett notställ med ett blad med information om verket, ger dock vid hand att det är blockflöjter det rör sig om.
Med notstället framför sig liknar de stumma flöjterna en orkester i sig. De disparat placerade hålen ger olika toner – för verket är förstås egentligen tänkt att placeras utomhus, för att sila vind och brus. Men också i en vindstilla konsthall är verket i högsta grad flerdimensionellt – det bjuder in betraktaren till att gå runt det, se mellanrummen. Och uppenbart är att det är ett flexibelt verk vars uttryck förändras – annat än bara storleksmässigt – när proportionerna blåses upp eller ned, och som också ändras med ljus- och ljudförhållanden.
I utställningen råder ett övergripande marint tema med ett par stora, mäktiga segeldukar, några snabba, impressionistiska akvareller föreställande ett och samma Österlenlandskap i olika stadier av upplösning – nästan total en disig vinterdag, delvis när havet brusar eller under en mulen höstdag. Ett centralt verk är skulpturen ”Reptricket”, här i liten modell, men som i större version finns som offentlig utsmyckning i en rondell i Arlöv; en pendang till indiska reptrick höjer den sig i en svajande, runtgående, hypnotisk rörelse.
Och så är det de märkliga flöjterna, som gång på gång ändrar uttryck. Den ganska trånga konsthallens arkitektur förändrar verken och ger installationerna ytterligare ett uttryck – inte som modeller av någonting annat utan som autonoma verk i sig.
Johanna Gredfors Ottesen johanna.gredfors@gmail.com
| | |
|
|
|
