2008-08-17 16:36:05 Konstvärlden.
Också ett öde.
En berättelse om OLOF Johan SAGER–NELSON
som var bildkonstnär och född 1868 på Nolby säteri i By socken, Värmland, död 1896 i Biskra, Algeriet. När han var i 10-årsåldern upplöstes familjen, sedan fadern hade blivit straffad för förskingring. Han växte upp hos en faster i Åmål. Efter misslyckade studier på Chalmers, antogs han hösten 1888 som elev vid Valand i Göteborg, där han studerade för Bruno Liljefors i två år. 1891-1892 arbetade han på en tapetfabrik i Nässjö och under en vistelse i Åmål målade han, Höst vid Vänern, som var ett verk av central betydelse. Han for till Stockholm 1892 och blev elev vid Konstnärsförbundets skola med Anders Zorn som lärare. Han återvänder till Göteborg och blir på nytt elev på Valand med Carl Larsson som lärare. Här uppstod en ny vänkrets med bland andra Albert Engström. De höll till på Burgården i Örgryte, därav benämningen Burgårdskretsen. Sommaren tillbringade han i Marstrand. Han hade svår lungtuberkulos. Pontus Fürstenberg kom till hans hjälp och finansierade hans resa till Paris. Han skrev in sig som elev vid Académie Juian och lärde snart känna Ivan Aguéli, som förde in honom i kretsen av avantgardisterna. Han kom i kontakt med mysticismen och symbolismen hos Rose-croix-rörelsen. På våren 1894 deltog han i Konstnärsförbundet utställning i Stockholm med sex karakteristiska verk och blev nedsablad av kritiken. Vid samma tid blev hans insända verk refuserade vid Salongen i Paris. I juni 1895 reste han till Brügge och målade där stadsbilder med starkt subjektivt skildrade figurer. Hans hälsa försämrades och han vistades en kort tid i Holland innan han återvände till Paris i januari 1895. Han blev åter utbuad på Konstnärsförbundets utställning i Stockholm, samtidigt som han blev refuserad vid München-Secessionen. Hans sjukdom kom in i en akut fas och han mottog ett meddelande från Pontus Fürstenberg att han tänkte upphöra med sitt understöd, vilket inte förbättrade hans situation och livslust. Han reste åter till Brügge, men tvingades av sin sjukdom att få vård på ett sanatorium, först till Ardennerna, sedan på Korsika och till slut till Biskra i Algeriet, där han avled i april 1896.
Hans målningar är ofta mörka och dystra i färger, med intryck från El Greco, som var en symbolistidol för honom.
Representerad: Nationalmuseum i Stockholm, Fosterbröderna, 1894, Från Ladugårdgärde 1891, två flickporträtt, Gosshuvud 1894. Göteborgs Konsthall, Marstrands hamn, 1893. Självporträtt, 1894. Ung poet, 1894. Stilleben, 1894. Gata i Brügge 1894. Thielska Galleriet Stockholm, Madam Huot 1895. Prins Eugens Waldemarsudde, Werner von Hauser, detalj 1994. Jönköpings, Discipeln.
'
Bild: Madame Huot målad 1894. Thielska Galleriet.
Har just lagt in detta på Lexikonettamanda.
Det kan inte ha varit ett lätt liv för honom, så hårt drabbad genom hela hans kortvariga levnad. Bimmis.
 |
| |
Kommentera »2008-08-17 Stockholm, Åkersberga
Kommentar från: Carina Ehlers
Det här visste jag inte, det var en spännande läsning och nog tycker jag att han förtjänade ett bättre stöd i form av bättre kritik och understöd. Nej, livet är sannerligen inte så lätt alla gånger.
Jag önskar dig en trevlig söndagskväll Bimmis.
Kram från Carina 2008-08-17
Kommentar från: Karin Rolén Nordstrand
Tack för den intressanta läsningen, Bimmis! Kram Karin |
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_772_20080817163605_140.jpg",293,470,1);)