2008-09-26 19:28:31 Allmänt Vissa dagar…. Borde man inte ens gå ur sängen.
Det började med att BM2 och jag åkte till Österlen
Därefter for vi till den lilla vackra staden Ystad.
Där vi vinkade på Stortorget och åt en bit mat.
Jag hade kameran med, men upptäckte att nästan
alla träden fortfarande hade kvar sin gröna färg.
Jag hade hoppats på att kunna plåta litet höstfärger.
Men det smög sig….
Hemma… skulle min man åka ner på morgonen
och ta ett blodprov, därefter köra en bit mot Malmö
och hämta säckar med torrfoder till hundarna.
Han började med hundmaten för där stängde de
en timme före sjukhuset.
När allt var ilastat, så var batteriet totaldött.
Han fick inte igång bilen på några villkor och fick vänta
en och en halvtimme på en bärgningsbil till verkstan i Trelleborg.
Vi öppnar konsthallen kl 1200 och han skulle ju klara den delen, medan vi, för en gång skull, gjorde en liten utflykt.
Då hade inte ens bärgningsbilen kommit,
sedan fick han vänta jättelänge på att de bytte batteri.
Det var en lång kö.
Kl: 1410 kom han äntligen hem och kunde öppna och
sedan satt han där och vaktade och inte kom han heller
ner till sjukan och fick taget det där provet.
Skall det strula så gör det det ordentligt.
Något mer än två timmar för sent öppnades konsthallen.
Så jobbigt det kändes när jag kom hem
och ingenting kunnat göra åt saken.
Och det var inte ens fredagen den 13:de, utan dubbelt upp,
den 26:te. Bimmis.
Stortorget i Ystad, en solig dag.
|
| |
Kommentera »2008-09-27 umeå Kommentar från: titti sundin Ojdå..vilken dag.
Vet hur det känns har ochså
sådana dagar!
Hoppas denna dag blir bättre!!
Efter regn kommer sol!
Kram Titti 2008-09-27 Umeå Kommentar från: AX Vilket öde, men inte så mycket att göra åt.
Man gör så gott man kan. 2008-09-27 Kommentar från: I-B Ja du, B-M... en del dagar bara ÄR... usch! Det blir som med gamla lumparminnen - man kan skratta åt det i efterhand. Kram på dig. 2008-09-27 Kommentar från: Katarina Jahlitz Snacka om ökendag.
Kram Katarina 2008-09-27 Kommentar från: Brita Holvid Fastlund En olycka kommer sällan ensam! Men att du skulle drabbas så känns orättvist. Men du är ju en enastående människa till att se det bästa, som tur är.
Kram Brita |