2007-11-26 11:32 Konstvärlden. Kommentera » Kvinnliga och manliga konstnärer. Jag hittade den här uppsatsen på nätet,
som jag tycker skulle kunna vara, av allmänt intresse.
Författare Eva Knuts
” Det har blivit bättre…”
En undersökande uppsats om kvinnliga konstnärer i Sverige.
Konstvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.
I uppsatsen undersöks kvinnlig representation på svenska konstskolor och kvinnliga konstnärers möjligheter att verka efter avslutad avbildning. I en statistisk redogörelse framgår att det finns många utbildade kvinnliga konstnärer i Sverige men statistiken avslöjar också att kvinnliga konstnärer har det generellt svårare än sina manliga kollegor att leva och verka som konstnärer.
I uppsatsen har sjutton kvinnliga konstnärer intervjuats med intentionen att höra kvinnliga konstnärer berätta om hur de upplever konstvärlden.
En liten passus som jag tycker är intressant i sig.
Essentialism har fått en renässans, parad med jungianska arketypiska föreställningar. Många av informanterna menar sig se att kvinnor förväntas måla på ett visst sätt och att röra sig kring teman som hör det “kvinnliga” till. “Flickrumskonst” och utforskandet av kroppsliga processer är områden där kvinnliga konstnärer röner uppmärksamhet. Kvinnor arbetar som “det andra” och i den positionen får de utrymme. Utställningar som “Tre kvinnliga konstnärer” (Göteborgs konstmuseum 1989) (tänk dig utställningsnamnet Tre manliga konstnärer) förpassar kvinnor till att fortfarande vara sitt kön första hand och konstnär andra.
Kvinnor anses fortfarande huvudansvaret för barnen och det framförs som ett argument till att det är svårare som kvinna. Många av de yngre väljer bort familj för att kunna satsa helhjärtat på konsten. Ett val som män sällan ställs inför, att välja karriär eller barn.
Jag har inte hittat årtalet för uppsatsen, men i texten har jag hittat 2002.
Inte så antik, således…….
http://www.evaknuts.se/att/Eva%20Knuts%20konst%20cuppsats.pdf
5 målningar gjorda av kvinnor och 5 målningar av män, är skillnade stor?????
Här är facit:
Från vänster.
Berit Markevan, Anki Lethin, Ann-Kristin Larzon, Kerstin Lundberg-Stenman, Ellen Trotzig.
Ingvar Nilsfelt, Tore Nyberg, Albin Amelin, Pelle Blom, Arnold Axelsson.
2007-11-26 stockholm Kommentar från: petra werner kjellberg Intressant!!
Ja, själv har jag alltid liksom balanserat på slak lina mellan det kvinnliga och det manliga - eller det manhaftiga, he he...Tänkte på en lustig omständighet i helgen...hämtade hem min tavla som hängt på Överby Gårds Konsthall...där hade en jury valt ut ett antal konstnärer, ska återkomma med antalet....iallafall var det bara kvinnor utom tre. Tre män och alla andra kvinnor.
De tre männen - och jag! - hade de högsta priserna på sina tavlor. Vi låg flera tusen över genomsnittet.
Ganska lustigt. Det hade inget direkt med storlek eller övrigt att göra. Vi hade bara satt högre pris på vårt arbete.
Ja..vad ska man dra för slutsats? Jag är lite väl kaxig kanske? Eller att jag är som vanligt manhaftig? 2007-11-26 Stockholm Kommentar från: LenaC Hej Britt Marie
Vill du vara snäll och lägga in ditt Blogginlägg, på Kulturkvarteret, gärna i Forum, viktigt om kvinnliga konstnärer,
Bästa hälsningen |