2010-10-02 16:55:38 Allmänt
Barndomshemmet
Det är knappt att huset går att se. Skogen har helt tagit över. Stått tomt i många år. Det var länge sedan han var här. Han har inte brytt sig. Inte dom på kyrkogården heller.
Då på begravningen var alla där. Han reste dan efter. Han skulle hem till sitt. Barnet han hade och arbetet förstås. Nu är det för sent att ändra på nånting, men han vill ha svar.
Sakta närmar han sig. Närmar sig minnen. Närmar sig sin barndom. Minns hunden han älskade och lillbrorsan som han täljde en sälgpipa åt.
Så drunknade den jäveln. Nej, inte det minnet. Tänker fram morsan i stället med blommigt förklä. Palt med smält smör och lingonsylt. Han fick alltid slippa det feta fläsket.
Fisketurerna i sommarnatten med pappan. Man fick inte prata. Måste smyga sig fram till åkanten. Om ens skugga föll i vattnet smet forellerna.
Han vet inte hur han ska orka gå fram till huset.
Just nu har jag texten och bilden i Masthuggskyrkans samlingsutställning. Kommer att pågå hela hösten
Kommentera » | ![]() |
|
|
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_910_20101002170142_447.jpg",433,305,1);)