2010-07-09 16:17:52 Allmänt
Orättvist
Hon satt uppkrupen i fönstret.
Hade sina armar runt knäna.
Såg allvarligt på mig. Nästan sorgset.
Helt obekymrad om sin nakenhet. Att de utanför kunde se henne.
Han satt en bit bort nedanför ett av de andra fönstren.
På ett medvetet valt avstånd. Påklädd naturligtvis.
Jag var helt upptagen av hennes nakenhet, men sa ingenting.
Ville skydda henne från blickar utifrån.
Ville säga åt henne att skyla sig.
Tänkte sedan att hon inte brydde sig. Att det var hennes ensak.
Inte som jag.
Vi hade simmat över hela sjön.
Blivit förvånade av att vattnet var varmare än luften.
Jag hade frusit om huvud och axlar.
Hon hade sagt att det var varmare nere i vattnet.
Hon hade rätt.
Jag blev varm i hela mig när jag simmade under vattnenytan
Vattnet omslöt mig.
Jag hade njutit av att känna närheten till henne.
Var lycklig. Tre vänner.
Hon, han och jag.
Framför allt hon och jag.
Utan att jag sa något ville hon förklara där hon satt i fönstret.
Jag trodde det skulle handla om varför hon inte klätt på sig.
Det gjorde det inte.
– Vi har förlovat oss, sa hon.
Jag kände att mina tårar var på väg.
Måste skynda mig att gratulera till deras lycka innan tårarna svämmade över.
Då när vi simmade hade det känts annorlunda.
Då hade jag varit ovetande lycklig.
Då hade lyckan fått mig att tro att det var hon och jag.
Då fanns fortfarande framtiden.
Som om hon hörde mina tankar sa hon:
– Jag har inte rätt till så stor lycka. Det skulle vara orättvist. Därför måste det bli han.
Tvingade mig att gratulera honom också.
Visste inte hur jag skulle orka simma tillbaka.
Att börja från början igen.
Kommentera » | ![]() |
|
|
