| 2015-05-19 23:57 Fåglar ser Kommentera »
Jussi Björling
Fåglar har en särskild plats i mitt hjärta. Kanske för att jag hade en tam undulat när jag var liten. Han blev tam för vi räddade den från mamman som satt och pickade på honom när han var nästan nyfödd. Hans ena öga hängde men han klarade sig. Han var kärleken personifierad efter den händelsen. Det var i stort sett den enda lekkamrat jag hade då. Var väl runt fyra tror jag. Fågeln satt på flaket på lastbilen som jag körde. Satt och pickade på tänderna när jag skulle pussa den. Satt med när vi åt. Tyvärr var ytterdörren öppen då vi hade släppt ut fågeln en dag och katten högg tag i den. Mamma och jag skrek och katten släppte fågeln av pur chock, fågeln flög vinglande upp till gardinstången, men den dog senare under dagen.Vi begravde den fint i en liten kartong. Minns inte vad jag kände. Den hette Jussi Björling. Fast vi sa väl bara Jussi.
| ![]() |
|
|
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_2083_20150519235732_895.JPG",356,470,1);)