2009-09-18 03:39 Att se Kommentera »
Sommarminne
Nog är det märkligt att hösten kommer, år efter år, i allt högre hastighet. Jag minns sommaren. Minns, för den är redan förbi. Minns när jag satt och läste en minikonstguidebok om Césanne av Nicola Nonhoff med min arm i gips. Blev inte mycket målat, hade tänkt att stå och måla samma vy hela sommaren, likt Césanne. Under sina sista levnadsår återvände han ständigt till samma ställe varifrån han betraktade Montagne Sainte-Victoire. Det återkommande arbetet med ett och samma motiv är karakteristiskt för Césannes samtliga verk, står det också.
Där satt jag nu och läste och drack thé, flugsurr, stillhet och något väldigt ovanligt: tystnad. Plötsligt vinglade en stor fjäril fram med siktet inställt på min gipsade arm och slog sig ner och vippade med vingarna, gav tröst (läkedom, synonym i ordboken). Där satt den länge och väl med sin lilla ludna kropp och jag kunde studera den noggrant för den fällde stolt ut sina vackra vingar. Vad märkligt annorlunda något blir om man tittar länge, väldigt länge. Som om jag var liten och såg fjärilen för första gången. Vingarnas ögon som var perfekt målade och helt symmetriskt utformade fick mig att undra över de mirakel som omger oss dagligen som vi tar för givet och inte riktigt ser.
Men nu rusar vi vidare i hösten och jag kan äntligen måla igen. Snart kommer vinter och vår och så har vi sommaren där igen. Då ska jag måla min vy!
|
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_2083_20090918034445_998.JPG",399,470,1);)
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_2083_20090918124448_115.jpg",563,400,2);)