2017-11-03 15:50:50 Dikt och bild
Håller emot
Kontroll är inte möjligt, ändå är det svårt att släppa taget, mitt i stormen håller jag fast i murkna grenar och tror jag är lite säkrare. Ljuset är obändigt och sprakar där bakom och vill, kommer att omfamna mitt och allt däri och omkring. Till slut står jag där, blind av allt ljus och håller fast vid grenar som för längesedan murknat och smulats sönder i stormen. Mitt i stormens öga är det tyst och stilla. Overkligt ljudlöst. Det som jag längtar efter.
Kommentera » |
![](JavaScript:openpicblog("svenskakonstnarer_2083_20171103155050_376.JPG",620,415,1);)