Svenska konstnärer www.svenskakonstnarer.se
ABCDE
FGHIJ
KLMNO
PQRST
UVWXY
ZÅÄÖ
Sök



Avancerad
sökning




Skapa 1 galleri
Rekommendera
en konstnär

Medlemskap

Om svenska
konstnärer

Veckans
konstnär

Konst till salu

Anslagstavlan

Utställnings-
kalender


Ordlista



Användarnamn

Lösenord

Har du glömt
ditt lösenord?



Besökare
just nu
13
a    b    c    d    e    f    g    h    i    j    k    l    m    n    o    p    q    r    s    t    u    v    w    x    y    z    å    ä    ö    alla    

Édition européenne (E.E.)
Anger att upplagan endast är avsedd för Europa.
 
Eget tryck (E.T.)
Eget tryck (E.T. Anger att konstnären själv tryckt bilden.
 
Eklekticism
Konstriktningar som osjälvständigt sammanför element från olika håll.
 
Elementarfärg
Elementarfärg är en färgton sådan att den bara liknar sig själv utan spår av någon annan färgton.
Elementarfärger är elementära färgtoner som inte kan uppdelas (analyseras) i andra elementära färgtoner. Dessa färgtoner har egenskaper som inte finns ensamma hos någon annan färg. En viss färg kan sägas vara en linjär kombination av elementarfärgtoner. T.ex. finns rödhet hos många färger men bara ensam i en enda färgton. Åtminstone i tanken kan man analysera alla färger och fastställa vilken färg detta är.
Alla färger kan systematiskt beskrivas med sex elementarfärger: gult, rött, blått, grönt, vitt och svart. En vanlig invändning brukar handla om färgen grön, som ju är en blandfärg mellan gult och blått. Emellertid hindrar vårt färgseende att blåhet och gulhet uppträder samtidigt. En gräsmatta är alltså aldrig blågul men den kan uppvisa blåhet eller gulhet. Inom måleri brukar ftalogrön, som innehåller ett enda grönt färgpigment, få rollen som den gröna elementarfärgen.
 
English manner
Mezzotint.
 
Enkaustik
Enkaustisk konst är en gammal konstform som användes under den egyptiska eran.
De gamla egyptierna använde bivax som ett material för att måla tavlor.
När bivax blir varmt smälter det och smält vax kan användas som färg. Typiska sätt att smälta vax för enkaustisk konst omfattar strykjärn, stylus, värmeplatta och smältpistol.
 
Épreuve
Épreuve. De första avtrycken (grafiskt blad) för konstnärens eget bruk.
 
Épreuve d'artiste (E.A.)
Konstnärens avdrag utanför upplagan.
 
Épreuve d'essai (E.E.)
Franska för provtryck.
 
Épreuve de passe (E.P.)
Extraexemplar för tryckarbetet.
 
Essence de pétrole
Lacknafta med hög renhet.
 
Estampe originale (E.O.)
Beteckning för originalgrafik.
 
Etat
Etat. Franska för stadium, används då konstnär arbetar vidare på samma tryckplatta. etat I, etat II osv.
 
Etsning
Etsning, (av tyska ätzen: fräta), Grafisk metod där bilden framställs genom frätning med syra. Inom grafiken benämningen på ett djuptrycksförfarande, i äldre språkbruk kallat radering. Etsning avser både metoden och det färdiga resultatet, det s.k. avdraget eller avtrycket. En plåt, vanligtvis av koppar eller zink, överdras med en skyddande fet hinna, den s.k. grunden. Konstnären utformar sin bild genom att med en etsnål eller annat verktyg arbeta sig igenom grunden. I de blottlagda partierna får sedan en syra (utspädd salpetersyra) etsa eller bita. Efter syrabehandlingen avlägsnas grunden, plåten infärgas och avtorkas så att färg ligger kvar endast i de nedetsade fördjupningarna, varpå avdraget eller avtrycket görs.
Etsning har förekommit sedan ca 1500 och är fortfarande en populär grafisk metod. Etsningar av Dürer hör till de tidigast kända. Rembrandt räknas som konstartens oöverträffade mästare, men även Anthonis van Dyck, Giovanni Battista Tiepolo, Giovanni Battista Piranesi, Francisco de Goya, Anders Zorn och Pablo Picasso hör till de främsta.
 
Etsning
Etsning är en djuptrycksmetod d.v.s. bilden ligger nedsänkt i tryckformen som vanligtvis är c:a 1 mm tjock kopparplåt. Plåten täcker man men ett syrafast skikt, en s.k. grund som består av vax, mastix och asfalt Nu börjar arbetet med själva bilden. Med en stålnål tecknar man sitt motiv genom grunden och frilägger kopparn. Om man sotat grunden framträder teckningen i kopparns rödbruna ton mot ytans svärta. Det här är den mest fascinerande delen av arbetet för konstnären. Bilden framträder ljus, men måste tänkas i svart och spegelvänd. Baksidan täcks med stoppfernissa och så läggs plåten i syrabadet. Syran angriper genast metallen och redan efter en halv minut finns där tydliga spår. Ju längre etsningen ligger i badet desto djupare ( och svartare) blir linjerna.

Med täta linjer kan man åstadkomma en mörk yta men man kan också strö över plåtytan ett syrafast pulver av harts eller asfalt som smältes fast varefter syran får bita runt de små kornen. Intrycket på bladet blir en grå eller svart yta beroende på etsningstiden. Akvatintetsning kallas metoden.
Från början ( under 1400- 1500- talet) var etsningen framförallt ett komplement till kopparsticket men så småningom utvecklades tekniken till en självständig gren inom grafiken med många framstående företrädare, Rembrandt, Goya, Picasso.

För oss är det naturligt att tänka på England i samband med etsningskonsten. Där utvecklades under 1800- talet en tradition med framför allt landskap och porträtt som har haft ett mycket starkt inflytande på svensk grafik. Axel Tallberg inledde sin betydelsefulla pedagogiska insats 1895 när han kom hem från England och startade det som skulle bli Akademiens Etsningsskola.

London blev svensk grafiks Mecka från slutet av 1800- talet till 2:a världskriget. Anders Zorn, vår internationellt mest kände grafiker, spelade i sammanhanget en betydelsefull roll. Hans otroligt djärva och säkra attack på plåten förlänar åt hans bästa blad en sällsynt friskhet. Se dem på Thielska galleriet.
 
Etsnål
Etsnål. Verktyg för radering, etsning.
 
Expressionism
Expressionism. Inom konsten används termen expressionism för konstverk, där verkligheten har förvrängts i syfte att ge uttryck för konstnärens känslor eller inre föreställningsvärld. Inom måleriet förstärks till exempel den känslomässiga effekten av ett medvetet bruk av starka färger, en förvrängning av formerna o.s.v. I den betydelsen kallas ibland målningar av El Greco och Matthias Grünewald expressionistiska, även om termen vanligtvis begränsas till att gälla konstnärer från de senaste hundra åren. Således ses Vincent van Gogh inom måleriet och August Strindberg inom litteraturen som den moderna expressionismens föregångare.
De mest medvetna expressionistiska rörelserna grundades i Tyskland i början av 1900-talet. Mest berömda är Die Brücke och Der Blaue Reiter. Inflytandet från Edvard Munch var i detta sammanhang ansenligt. Andra betydande expressionister är Oskar Kokoschka, Chaim Soutine, Georges Rouault och Max Beckmann.